Turqoise

Det är så bra att man kan välja hur sina dagar ska vara. Ibland vill man stå längst bak, tyst och bara titta på, medan andra dagar vill man stå i rampljuset, i centrum och få all den uppmärksamheten som behövs.
Som idag t.ex. jag skulle ta bussen hem och stod och väntade i busskurer, fullt med en massa andra människor och regnet bara öste ner utanför. Så kommer det en dam och ställer sig framför mig. Först blir jag bara irriterad, men sen när jag har tänkt efter ett tag, så känns det skönt. Jag slipper att bli blöt, jag slipper andras blickar, jag slipper att synas och kan dra mig tillbaka. Det finns någon som står framför mig och får ta den största "smällen". Jag kan stå längst bak utan att behöva röra mig och bara se på... när alla andra gör något. Jag behöver inte engagera mig. Jag står tryggt längst bak utan att något kan skada mig. En trygghet.

Det är alltid skönt att ha någon framför sig. Någon som kan skydda en från allt, som står i vägen, som man kan skylla allt på, någon som kan chansa och kanske riskera skador eller annat istället för en själv. Man slipper helt enkelt.

Jag såg en dokumentär idag på tv:n. Handlade om systrarna Hilton. De kan ju aldrig välja om de vill stå i rampljuset eller om de bara vill ha en lugn dag i bakgrunden. De står ju alltid i centrum, vart de än är.  fy vad jobbigt. Nä, det är skönt att man själv kan välja om man vill stå i rampljuset, eller om man vill låta någon annan göra det. Att man kan variera sitt liv. Ibland vill man vara hjälten och ibland vill man bara hålla sig undan och/eller kanske få hjälp.
Skönt att ha egna alternativ som rör ens egna liv. Egna val.
Tänkvärt