Turqoise

Hejsan allehopa. Allt bra eller?
Jag mår jättebra för en gångs skull. Energin flödar och solen strålar. Jag mår faktiskt riktigt bra. Idag har jag vart på jobbcoachmöte och fått ännu mer stöd och pusch i mitt jobbsökande. Min handledare tycker faktiskt att jag har jättebra ansökningshandlingar och hon tror verkligen på mig. Hon tycker att jag har många styrkor, insikt, målmedvetenhet och mycket att komma med, sa hon idag. Tack så mycket.  Dessutom har jag faktiskt fått provjobba (i 3 timmar) i en liten inredningsbutik här i närheten (!!!). Äntligen händer det nått. Jag sökte jobb där förut, för jättelänge sen. Då sa ägaren att hon inte riktigt behövde anställa någon just nu, men hon ville gärna träffa mig iaf. Efter det mötet sa hon att hon skulle ringa mig efter några dagar så skulle jag få provjobba lite. Det lät jättebra och positivt, men man vet ju vad det betyder: ring inte oss, vi ringer dig och bla bla blaa och så händer inget. Men jag höll hoppet uppe  och väntade ivrigt iaf. Det lät verkligen som att hon skulle ringa mig, men inte da... En vecka gick, två gick och efter den tredje veckan hade jag tappat hoppet totalt och spillde ingen mer energi på det. Gick vidare liksom.
Men så nu i helgen ringe hon upp mig (yes) och bad mig att komma dit ock provjobba lite. Fan va kul. Självklart. Så när jag kom dit idag då, vid typ 3-tiden, så pratade vi lite. Sedan gick vi igenom kassasystemet m.m. Helt plötsligt skulle hon iväg och handla en grej och jag blev lämnad ensam kvar i butiken. Skitnervös var jag då. Visste inte vad jag skulle göra. Tänk om det kom någon? Jag kunde ju inget. Men allt gick bra och hon kom snart tillbaka. Vi prata lite mer och sen fick jag hjälpa henna att måla en ny hylla medan hon spacklade en annan. Så där stod jag, i mina finkläder, pressad mot skyltfönstret över en hylla med en roller i ena handen.

Men allt slutade bra och hon var jättetrevlig. Så jag ska dit igen sen. Weii. Fan vad glad jag blir.
Nu sitter man här hemma, med kaffe i ena handen och knappar med den andra på tangentbordet. Smärta i ryggen, trött som en gnu och behöver gå på toaletten men fan så glad i alla fall. Äntligen