Turqoise

Veckan som har vart har varit fysiskt jobbig varje dag. Skojar inte. Jag har sprungit varje dag, marschat två dagar, haft ett närkampspass på två timmar en dag samt sprungit en stridshinderbana.

I måndags var det ändå en väldiggt bra dag. Vi började med att fysa som vanligt. Sprang i 45 minuter ungefär. Sedan gjorde jag typ ingenting den dagen. Men jag var tvungen att vara på logementet hela tiden så jag kunde inte direkt göra någonting. Men det var skönt att bara ligga och slappa för en gång skull.

I tisdags och onsdags gjorde jag samma saker. Jag marschade ut med packning till ett skjutområde med en massa hus, långt långt borta. Sedan gjorde jag skjutövningar med min grupp från hustak. Skjöt de där jävla pansarskotten och sen roliga granattillsatsen. Striden och grupparbetet blev bara bättre och bättre och tillslut var vi den bästa gruppen och gjorde det bästa försvaret. Sedan avslutade vi dagarna med att springa hem med vapnet i famnen. Sjukt jobbigt.

Torsdagen sen sprang jag stridshinderbanan på tid. Jag misslyckades som vanligt men den här gången klarade jag av ett hinder som jag aldrig någonsin har klarat av tidigare. Det svåraste hindret, "Catcrowlern". Och jag klarade nästan av det näst svåraste hindret också, "Armgången". Bara en meter ifrån. Så nästa gång kanske jag klarar av alla hinder och gången efter det kanske jag klarar av att göra det på mindre än 12 minuter också. Så jag är ganska nöjd ändå. Framsteg...!
Samma dag hade jag SIB (Strid I Bebyggelse) prov och efter omprovet så blev jag godkänd med 100%. Och samma eftermiddag hade jag den sista närkampen inför Operation Stockholm. 2 timmar med slag och sparkar är varmt och jobbigt må du tro.

I fredags var det fys igen då. Fast istället för att springa med hela kompaniet som jag brukar göra skulle jag och två till springa fälttestet igen. Vi var tydligen tre stycken som inte klarade av det förra gången. Så jag skulle alltså springa två km på under 12.30 minuter med kängor, skyddsväst och en fullproppad stridsväst samt vapnet i famnen. Jag höll på att dö. Det var så fruktansvärt jobbigt. En kille sprang så fort att han spydde två gånger. Så du kanske förstår att det var ett jobbigt test att springa. Men jag klarade det. Jag klarade det! Jag fick 12.25. Död var jag efteråt, kunde knappt andas, men fy fan vad glad jag var efteråt. Jag klarade testet!