Pansarskott denna vecka

Denna vecka har vart jobbig, som sagt. Men jag har fått utbildning och skjutit pansarskott 86 nästan hela veckan.

I måndags hade jag utbildning i pansarskott, även kallad p-skott. Vi fick lära oss alla vapnets delar och dess säkerhet och hur man använder det med mera. Alltså vilket jävla vapen! Tungt som satan.

I tisdags sedan fick jag skjuta "bazokan". Bära runt den på ena axeln hela dagen. Vi skulle skjuta på 100m, sikta på ett stort plank som skulle föreställa ett pansarfordon och stå på knäna i djup snö. Det var inte så himla enkelt. Men jag träffade i alla fall. Alla skott, kanske inte mitt i, men jag träffade i alla fall. Så det var bra. Vi skjöt hela dagen. På förmiddagen skjöt vi pansarskott 9mm och på eftermiddag skjöt vi pansarskott 20mm. Det var en ganska cool känsla, men det var inte bra för mitt skadade knä att stå på det hela dagen med en tung "bazoka" på ena axeln. På kvällen sedan fick vi prova att skjuta lysskott. Lyspistol och lysrör (eller vad det nu hette). Det var riktigt coolt. Ett skott lös upp hela stora fältet i 15 sek. Det såg häftigt ut.

I onsdags skjöt vi mera pansarskott. Vi marschade till skjutbanan som låg ca 5 km bort med tung packning. Och då menar jag tung packning. Efter lunch sen skulle vi göra en grupptävling. Vi skulle tävla mot de andra grupperna i plutonen och marscha en bit med packning och allt, göra ett tävlingsmoment, sedan marscha vidare till en annan plats och göra ett till tävlingsmoment, marscha vidare o.s.v. 
Hur som helst, min grupp var fan bra. Vi vann två av fyra tävlingar, vilket förvånade mig stort. Jag trodde aldrig att min grupp skulle vinna någon tävling alls, men det gick riktigt bra. Jag hade fortfarande jätteont i knät och ryggen så jag slapp faktist bära min tunga packning. Jag gick och haltade istället och deltog så mycket jag kunde. Sista tävlingsmomentet var en hinderbana, men den kunde jag inte vara med på. Min grupp var tyvärr sämst på hinderbanan, men det gjorde inget. Vi var bäst ändå.

I tordags fick jag äntligen gå till sjuksköterskan. Hon skickade vidare mig till sjukgymnasten som gjorde en undersökning på mitt knä och rygg. Men hon verkade inte förstå hur ont jag egentligen har. Hon sa att jag skulle göra några övningar för att få igång blodcirkulationen i både ryggen och knät. Sedan sa hon att jag varken skulle springa eller marscha långt med tung packning på hela denna vecka (som ändå snart slutar).

Sedan fortsatte jag med att skjuta lite mer pansarskott den förmiddagen, fast denna dag skjöt jag med en simulator. En grej som sitter i pansarskottet som skickar information och skottresultat till en dator iställer för att skjuta ut patroner. Och det gick väl sådär. Fortfarande svårt att träffa rätt med ett cementrör på ena axeln....
På eftermiddagen sen skulle vi äntligen få skjuta in våra rödpunktsikten. Det sägs att det ska vara enklare och snabbare att träffa målet med en sån, men jag vet inte riktigt, det var ju lika svårt att träffa målet som utan den. Men med lite mer träning så kanske man klarar av det också. Vi måste ju fortfarande ligga ner i snön, på ett speciellt sätt, med skyddsväst och stridsväst, i snöstorm och minusgrader (som vanligt) och på något sätt ligga bekvämt och skjuta jävligt bra. Mmm....... Good luck.

I fredags var det äntligen dags för permission och hemfärd. Men innan skulle jag på ett speciellt möte bara för tjejer. Ja, alla tjejer på kompaniet skulle på mötet för att få ett nätverk för värnpliktiga kvinnor. Vi ska prata om hur det är att vara tjej i lumpen, om vad som funkar och om vad som inte funkar. Hur vi ska förbättra läget för alla tjejer i lumpen m.m. Saknar faktiskt tjejsnacket. Senare var det dags för fysträning. Och jag med mitt skadade knä skulle inte springa denna gång. Jag skulle typ styrketräna utomhus istället. Lyfta en massa stockar och göra sit-ups med mera i snön. Men sedan var det dags för städningen och att äntligen få åka hem. Älskar att få komma hem och slippa lumpen. Det är verkligen hemskt där. Fy vad jobbigt det har vart. Lite sömn, maten smakar skit och ont i viktiga kroppsdelar har jag haft i två veckor nu. Och sjukgymnasten sa att det kommer gå över under helgen. Jo tjena. Eller inte alls. Har jag haft konstant ont i två veckor lär det inte gå över under en helg bara sådär. Hur tänkte hon där? Aja, jag får väl gå dit på måndag morgon igen för att bära min jävla tunga packning kan jag inte göra längre. Jag vill slippan den här skiten nu. Jag pallar inte mera..



Skriv tillbaka
Postat av: Nalle

Klart att min älskling står ut! Du kämpar bra! Men fan vad jag saknar dig här hemma! Inte berättade du att du tävlade å var duktig heller... Hmm du bara klagade över knät å rygg :-P Men jag älskar dig jättemycket ändå!!!

2010-02-24 @ 00:43:11
URL: http://www.facebook.com/TokOve
Postat av: Louise

Jo men det var ju smärtan som kändes mest och tog över alla känslor.

Kraam

2010-02-26 @ 23:18:53
URL: http://turqoise.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0