Hinderbana och sjukvård

Helgen som var, var jag i tjänst, som det så fint kallas. Vi hade våra vanliga morgonrutiner. Städning och BRAK och allt sånt där.
I lördags hade vi undervisning i "Kallt väder". Vi har fått lära oss hur man ska klä sig i kallt väder, hur man ska hålla sig varm, vad man ska göra när man håller på att förfrysa något eller när man har förfrysigt någon kroppsdel.
På eftermiddagen sen gick vi ut på en rask promenad i våra snödräkter. Typ som ett vitt regnställ med små extra detaljer. Vi fick prova att värma våra fötter i stridspolarens armhåla också. Vi tog då av oss ena strumpan och gick barfota i snön i säkert 50 meter. Sedan stoppade vi in foten i polarens armhåla och blev varm. Det var en bitande upplevelse.

Vid varje lilla rast vi hade under vandringen skulle vi genast byta kläder. Vi skulle byta mössa, ta på oss en gigantiskt värmerock och sedan sätta oss ner och dricka en varm kopp vatten på ett par minuter bara. Sen byta tillbaks allt och börja vandra vidare igen. Fort som fan. Hela dagen övade vi på detta. Vid längre raster skulle vi även byta strumpor, underställströja och vantar. Så det var en del att pyssla med.

På kvällen sedan, efter middagen, gjorde vi en till utflykt. Vi skulle ut och vandra igen. På med vinterdräkter och ryggsäcken full med extra kläder, liggunderlag och varmt vatten m.m. Sedan med all utrustning skulle vi göra en hinderbara. En slags klätter-och-kryp-hinderbana. Första hindret var fanimig omöjligt. Jag skulle hoppa upp på en plattform som var nästan lika hög som mig själv. I huvudhöjd. Det gick liksom inte. Med  tung ryggsäck, hoppa rätt upp och försöka att dra sig upp i den djupa snön. Nä, det var riktigt svårt och jobbigt. Annars var det mycket man skulle kråla sig fram. Krypa i små, mörka, trånga gångar eller klättra på en lina eller hoppa över höga hinder. Allt gick ju till slut, men det var svårt.

På söndagen sen hade vi sjukvård på schemat. Vi lärde oss första hjälpen och HLR och allt därtill. Vi lärde oss om bårar och sjuktäcken och allt möjligt. Det tog hela dagen och sent inpå kvällen. Men trött och sliten stod man där och lyssnade flitigt på vad befälen sa och gjorde. Det var faktiskt en av de roligaste dagarna jag har haft hittills. Befälet som vi hade var riktigt rolig och underhållande, trots att han försökte då och då se elak och sträng ut. Haha.

Skriv tillbaka

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0