Turqoise

Vecka 9 har vart helt okej faktiskt.
I måndags var det en jätteskön och lugn dag. Vi började med att fysa som vanligt. Ute och joggade i snöslask (för typ första gången i år). Sedan hade vi inget mer att göra den dagen. Våra befäl hade inga mer uppgifter till oss så jag drog iväg och gymmade och sedan spelade vi alla fotbollsmatch i plutonen. Skitkul att få springa av sig lite i enkla träningskläder. Efteråt badade jag bastu, duschade en lång och varm och skön dusch och bara chillade sedan hela kvällen. Underbart.

I tisdags däremot fick vi åka buss till till en skog långt borta. Vi skulle skjuta en bana som tog typ 3 minuter att göra. Så hela dagen bestod att vara utomhus och vänta på att resten av plutonen skulle genomföra banan.

I onsdags var det likadant. Vi åkte buss till en annan skog och skulle genomföra en annan skjutbana i en meters oplogad skogssnö. Det var skitjobbigt. Pulsa runt i djup snö samtidigt som man skulle träffa måltavlor, springa växelvis framåt, säga rätt kommando vid rätt tillfälle och samtidigt kommunicera rätt med min stridspartner utan att göra fel plus att ett befäl springer bakom och stressar en. Banan tog typ 5 minuter att göra så resten av dagen skulle man som vanligt vänta på att resten av plutonen skulle genomföra banan.
Men skönt var det att få åka buss hem sen. Underbart. Guld värt!

I torsdags var vi tvungna att marscha med tung packning till den tredje och sista skjutbanan. Jag hade lättat lite på min packning, tagit bort vissa saker som vi ändå aldrig använder, men som promt ska bäras runt på, så min marsch gick ganska bra ändå. Det var ju fortfarande skittungt, men jag klarade av det. Skjutbanan låg i en annan skog men denna bana var plogad och hade måltavlor som reste sig och la sig då och då, så det var en rolig skjutövning. Allt gick bra också. Och när vi inte gjorde den skjutbanan fick vi skjuta på ett fält som låg en bit bort och träna på magasinsbytet och vapenväxling med mera. Så det var en rolig och bra dag, för en gångs skull. Den första på typ nästan 2 månader. Men fy sjutton vad kallt det var ute på fältet. Det blåste som fan. Jag frös konstant. Kallaste dagen på hela veckan.
Sedan fick vi marscha hem också och det var jobbigt. Men jag överlevde.

I fredags var det möte som gällde. Ett sånt där möte för våra förtroendemän och skyddsombud, men även vi tjejer som är NVK fick vara med och lyssna. Så jag fick sitta inne hela dagen, äta fika och god mat plus slippa fysa och städa som resten av kompaniet fick göra. Det var en skön dag och jag fick återhämta mig lite, innan det var dags för hemfärd och permission. Så underbart att få komma hem, hem till Nalle, hem till värmen, hem till lugnet.