Turqoise

Vädret blev bättre framåt eftermiddagen igår. Det blev riktigt fint faktiskt. Så jag tog på mig löpskorna och sprang iväg en runda bland sniglar, lerpölar och flugor. Det gick bra att springa. Jag förvånar mig själv varje gång, hur mycket jag orkar egentligen. Och att jag inte får någon håll eller ont i knät längre, som jag alltid fick för två år sedan. Nyckelbenet brukade jag få ont i också. Men inte längre. Jag fattar inte att det är sant.  

Det är skönt att veta att jag har en liten kondition i alla fall. Som hänger med mig.

 

Fast min sambo som aldrig tränar konditioner och ofta äter onyttiga saker (som är trådsmal ändå) sprang med mig en gång förra veckan. Han sprang ifrån mig utan att anstränga sig. Han skulle kunna GÅ snabbare än mig när jag springer fortare än vanligt. Jag kämpar, tränar och sliter med min kondition så behöver han bara springa en gång och springer ifrån mig på nolltid. Mycket roande......