Turqoise

Okej. Visst, han verkade helt ny men väldigt lugn och avkopplande. Han är säkert jättenervös. Jag frågade honom vilken avdelning han skulle vara på. Han visste inte. Okej. Inget mer med det. Vi börjar på vår avdelning. Vi börjar jobba och efter tio minuter springer han på toaletten igen. Visst, nöden har i gen lag. Men han blir borta länge så en kollega får springa och leta efter honom. Okej, han är ny och hittar inte. Vi fortsätter och jobbar igen. Han jobbar lugnt. Svajar lite och luktar konstigt. Det går en kvart och han springer på toaletten igen. Han måste vara väldigt dålig i magen. Sjuk kanske? Näh, han sa att han mådde bra, svarade en kollega. En annan kollega springer och letar efter honom efter ett tag. Tillbaka så fortsätter han att jobba. Vi förklarar hur vi jobbar där. Vi visar. Men han lyssnar inte på vad vi säger. Han förstår nog inte för han pratar inge bra svenska och ingen engelska alls. 

Tio minuter går och han springer på toa igen. Alltså sådär kan man ju inte jobba. Han har gått fel varje gång han ska på toaletten. Sånt där snappar man upp när man är ny på jobbet. Man frågar hur man ska göra och vart man ska. Han blir borta i tio minuter. Min tur att springa och leta efter honom. Jag möter honom gåendes ifrån personalrummet. Han säger att han inte hittade toaletten. (Skojar du med mig?!) Jag visar honom rummet, han gör sina behov och vi går tillsammans tillbaka. 

Vi jobbar på. Han ber en kollega att de ska ta en paus. Det går inte nu. Vi har jättemycket att packa upp efter leveransen. Alltså han luktar inte gått. Så slår det mig. Hans "parfym" luktar alkohol och spya. Han måste vara bakfull. Fy fan vad han luktar. Och det förklarar hans toalettbesök, vingliga stil, trötthet och långsamma arbetssätt. Men han fortsätter och jobba. Efter ett tag frågar han mig när "vi" slutar. 

- Jag vet inte när du slutar. Alla har vi olika scheman och jag kan inte dina tider. Svarade jag. Typ. Vi fortsätter och jobbar och han fortsätter att packa upp. Vi andra går på lunch i omgångar. Han fortsätter och jobbar, med många toalettbesök. 

Sju timmar går innan avdelningschefen ringer upp mitt bemanningsföretag och frågar vem killen är och att det är fan inte okej att komma till jobbet bakfull. En tanig kille på 18-20 år. Han borde visa lite mer engagemang första dagen på jobbet liksom. Bemanningsföretaget säger att de inte har anställt honom. De vet inte vem han är. Avdelningschefen ställer killen upp mot väggen. 

- Ska du egentligen vara här? Vem är du? Du är inte anställd av bemanningsföretaget och du är inte anställd av oss. Vad gör du egentligen här? Frågar hon. 

Han svarar tillbaka och är tillmötesgående. Jag hör inte så mycket. Men han säger något om att han ville provjobba här. Han var typ anställd på någon snabbmatsställe vid Östermalm men skulle inte jobba där idag. Han ville prova att jobba här. Han mumlar något mer som jag inte hör. 

- Antingen så går du nu eller så ringer jag polisen. Fortsätter avdelningschefen. Det här är olagligt. Olaga intrång. Har du någon väska med dig? 

Det visste han inte. 

- Dina saker, vart har du de? 

Det visste han inte. 

Efter mycket om och men så hade han en väska i personalrummet som de gick och hämtade och sedan kastade hon ut honom. 

Han hade stått i trapphuset på morgonen när någon i butiken öppnade. Hon hade frågat honom om han skulle jobba hos de idag. Det skulle han. Hon visade honom personalrummet. Mer vet jag inte. När vi på avdelningen sedan såg honom för första gången frågade vi om han kom från bemanningsföretaget. Det gjorde han. 

Han har alltså knatat in på ett främmande företag, utan att känna någon, utan att vara anställd eller ens varit ärliga mot oss och bara börjat jobba. Han ställde en fråga tidigt imorse bara. 

- Jag är här nu, vad kan jag hjälpa till med? 

Bakfull dessutom. 

Fy fan vad obehagligt. Och skrattretande. Men läskigt. Vem skulle betala hans lön? Vart är hans moral? Gör man så i hans hemland? Tänk om han snodde något? Tänk om han var spion och rekade området? Tänk om han bara var så jävla dum i huvudet? Vem vill jobba gratis på ett nytt jobb bakfull? Jag undrar hur han tänkte. 

Och där har vi stått blåögda och hjälpt honom, förklarat för honom och försökt förstå honom.