Klättrat på tak

Japp, idag har jag klättrat på ett tak. Läskigt var det faktiskt. Hela kroppen darrade....
Efter scouterna ikväll såg Pelle, (en annan scoutledare), att det var någon på scoutlokalens tak. Vi alla sprang runt överallt för att se vilka det var och vart de tog vägen. Helt plötsligt var de borta men vi hade inte sett vart de tog vägen så vi antog givetvis att de var kvar på taket. Ivrigt och nervöst försökte jag att klättra upp på taket. Snöigt, halt och halft ruttet var det och hela jag skakade. Trots rädslan för att falla var jag nyfiken och fast besluten att jag skulle upp iaf.
Väl uppe så fanns det inga där. De hade förmodligen snabb som f*n hoppat ner så fort de fick syn på oss och sprungit iväg. För det fanns inga på taket. Bara en massa spår av att det hade vart folk där tidigare. Massa spår över hela taket.  
Fortfarande darrig så försökte jag att ta mig ner sen. Hoppade och slängde mig i snön.

Det var ett spännande litet äventyr ikväll. Läskigt. Men en stark energi pumpades i kroppen, så jag var bara tvungen att klättra upp på taket. Det är inte ofta man för göra det. Känner mig lite stolt, lite duktig, att jag klarade av det. Brukar annars stå och fega hela tiden. Men men, mycket förändras hela tiden.

Våga lite i livet!

// L

Skriv tillbaka

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0