Turqoise

Usch jag fruktar verkligen inför nästa vecka. Jag ska vara ute i fält i 10 dagar då. Jag ska vara utomhus i snö och minusgrader och sova i tält i ca 10 dagar. Jag vill verkligen inte det. Usch så hemskt, smärtsamt. Jag kommer frysa som en gnu hela tiden. Eller svettas som en flodhäst. Det kommer bli jättejobbigt. Jag ser inte fram emot det. Vill inte. 

Jag kommer typ sdändigt gå runt och bära på skyddsvästen som väger bly, stridsvästen som väger ton och vapnet som väger ca 5 kg. Plus att vi ska pulsa runt i djup snö, sätta upp tält, laga mat, ta ner tält, skjuta med det tunga vapnet med mera. Det kommer bli tungt. Jobbigt, på alla sätt och vis. Jag kommer inte heller kunna prata eller träffa min ängel på nästan två veckor.

Näh, jag ser verkligen inte fram emot nästa fältvecka.. Vill stanna här hemma med Nalle i värmen.

Nu har jag lyckats ramla två gånger under de här tre veckorna också. Halkat riktigt ordentligt.
Första gången halkade jag på en betongtrappa. Jag bara gled längs första trappsteget och tog emot på höft och knä. Fy sjutton vad ont det gjorde. Stora blåmärken efteråt.

Andra gången var precis utanför ett dörrhål. Jag bar runt på kroppsskydd, vinterdräkten och stridsvästen så jag var sådär lagom baktung. Gled baklänges och tog emot med min högerarmbåge. Ja, stort blåmärke där med och en fruktansvärd smärta. Öm fortfarande.....

Känner mig så duktig.... Men så är det att vara Louise.

Den här veckan har vart tuff. Den har gått jättefort men samtidigt jättelångsamt. Det känns att jag har vart i lumpen nu i flera veckor, när det egentligen bara är tre veckor. Snart bara 10 månader kvar!

Jag har äntligen fått skjuta lite nu också. Vi skulle skjuta in våra sikten på Ak5:an, utomhus i snöstorm och minusgrader. Ja det gick väl hyffsat. Ett skott satt mitt i prick, medan ett annat skott satt helt åt skogen.
Andra gången vi skulle prova våra sikten fick vi i alla fall vara inomhus. Då gick det mycket bättre att träffa, men inte tillräckligt bra för att Fänrik skulle godkänna det. Men jag är nöjd, plus att det kommer bli bra sen när jag har tränat lite mera och när jag vet att mitt sikte är perfekt inställt.

Kan du gissa vad jag har gjort i det kalla vädret också? Som en fortsättning av vår utbildning i "Kallt väder" som jag skrev om för ett par dagar sen? Gissa? Tänk på snö, is och minusgrader...
Jag har badat isvak...! Fy fan vad hemskt det var. Jag var riktigt orolig när jag såg isen och förstod vad vi alla skulle genomgå. Rädd var jag. Livrädd.
Vi skulle då först be om "tillstånd" att få hoppa ner i isvaken. Doppa hela kroppen och huvudet. Simma till ena kanten och fokusera på att andas lugnt och kontrollerat (länge) innan vi skulle be om tillstånd att få stiga upp ur Mälaren. Jag tvekade innan jag hoppade i vattnet. Det var ju minusgrader överallt! Jag fick värsta chocken när jag kom upp till ytan. Kunde knappt andas. Andades korta jättesnabba andetag. Fy sjutton vad kallt det var. Usch vad rädd jag var. Fick ligga kvar i vattnet tills jag kunde andas "normalt" igen och därefter be om tillåtelse att få stiga upp ur Mälaren. Efter ett tag tappade jag nästan känseln i benen och började tänka på att jag kunde ligga kvar där några minuter till, dum som man är. Men allt gick bra tillslut och jag fick byta om till torra varma kläder utomhus och sedan springa mig varm. När jag satt och klädde på mig kände jag mig så himla nöjd. Alltså vilken upplevelse. Vilken känsla. Bada i isvak i Januari. Jag känner mig nu så odödlig. Inget kan vara värre liksom.

Har även under veckan lärt mig att göra vapnet rent, lärt mig skjutbaneregler, jag har fysat nästan varje dag, antingen joggat eller kört BRAK, sedan har vi även provat vår gasmask. Jättecharmig gummimask, supersexig....

Men är nu som sagt hemma igen. Ska tillbaka på söndag för att nästa vecka vara ute i fält.
Kan meddela att jag lever men har ont i hela kroppen. - Höger, vänster om!

Jag har nu vart "ledig" sen i torsdag, från lumpen. Det var riktigt skönt att komma hem. Skönt att slippa stressa. Skönt att få sova ut. Skönt att få dricka hostmedecin.

Idag har jag firat min brors födelsedag. Jag, Nalle, Hugo och Lina har käkat lunch med brorsan på restaurang. Han fick presenter och blev bjuden på god mat. Jag hoppas att han uppskattade det. Nu är har gammal, hela 23 år. 


            Grattis Fredrik på födelsedagen! Hipp hipp hurraaa!

Jag och Nalle var även och hälsade på mamma. Vi fick kaffe och satt och snackade lite. Alla vi tre är förkylda. Både mamma och Nalle har vart hemma från jobbet och jag skulle behöva vara ledig från lumpen. Men det är ingen idé att mesa sig så här tidigt i sässongen. Det är bara att bita ihop och knarka nässpray hela dagarna. Vi får se hur det går när fysträningarna börjar. Om jag hinner bli frisk tills dess eller om det bara blir värre.

Min aptit har blivit sämre. Jag har ingen matlust längre. Har vant mig att äta en liten portion vid varje måltid. Inte som jag brukar, två portioner. Men i lumpen har jag liksom ingen tid att äta. Vi får jättekort tid att äta på och maten smakar skit. Värre än i skolan.

Ska snart tillbaka till Livgardet. Nalle erbjöd sig att skjussa mig till T-Centralen så att jag kan ta pendeln till Kungsängen sen. Min snälla lilla ängel. Vi ska snart åka. Först tänkte jag vara social med min lilla Nallebjörn. Jag kommer sakna honom så mycket. Puss på dig min älskling.

Måndagen den 18:e Januari, efter våra tidiga morgonrutiner fick vi känna och klämma på vår Ak5c. Vi fick lära oss vad alla hundra miljoner delar heter, hur man laddar och gör patron ur och säkrar vapnet och allt möjligt. Däremot har vi inte fått skjuta något än, mer än att blindskjuta, vilket inte är något direkt skjutande. Mer träning för att få allt att sitta i ryggmärgen till slut. Min Ak5 är jättetrög. Det gör verkligen ont i alla fingrar att trycka på alla knappar och dra i alla spakar för att få den att fungera. Men jag lär mig väl det också såsmåningom. Vi hade även ett prov på lumpens alla regler den kvällen. Man skulle ha alla rätt för att bli godkänd. Jag hade inte alla rätt.. kan jag säga.

Under tisdagen gick vi igenom alla skjutregler. Hur man ska göra på skjutbanan och vilka tecken och färger som man ska akta sig för. På kvällen därefter gjorde vi ett prov på skjutregler. Men skulle ha alla rätt för att bli godkänd där också. Jag kan då säga att jag aldrig i hela mitt liv har fått alla rätt på ett prov så du kan ju bara gissa vilket resultat jag fick.... Jag hade bara två fel, två fel(!). Men som tur var var jag inte ensam om att bli underkänd. Nästan alla blev det. Så det blev ett omprov sent på den kvällen. Yes, godkänd!

På onsdagens förmiddag gjorde vi alla ett "Beep-test". Du vet ett sånt där konditionstest i en idrottssal. Ja i alla fall, det gick väl ganska bra. Som ensam tjej är jag riktigt nöjd ändå. Hamnade någonstans på nivå 8 tror jag. Jag brukar hamna på typ nivå 7, så jag är jättenöjd. Nästa gång ska jag springa bättre. Den bästa killen i plutonen hamnade på nivå 12 tror jag.
Samma kväll gjorde jag omprov i alla lumpens regler, precis som alla andra i plutonen som blev underkända. Ja, alla blev underkända på det provet. Det är ju skitsvårt att få alla rätt på ett prov. Jag blev i alla fall godkänd till slut. Senare samma kväll gjorde vi ett prov i "Kallt väder". Där jag efter ett till omprov blev godkänd. Snacka om att man är helt seg i kolan efter alla undervisningar och prov.

Tordagen den 21:a Januari betyder permission och hemfärd för mig. Jag skulle äntligen få åka hem till min efterlängtade Nalle. Men först, under hela förmiddagen och tidig eftermiddag, skulle det städas. Riktig städning. Grov städning. Bakom alla skåp, inuti alla lampor, på alla lister. Plus att som vanligt ska golven moppas varje milimeter två gånger och varje vattendroppa ska vara upptorkad.
Under alla dagar som har vart har vi även sytt på alla märken på vår M90 uniform så nu slipper jag min overall. Nu får jag bära min uniform. Yes baby. Snygg är den. Grön är den. Och tvådelad är den. Äntligen ser jag ut som en soldat och inte som någon städare. Sweet.

Helgen som var, var jag i tjänst, som det så fint kallas. Vi hade våra vanliga morgonrutiner. Städning och BRAK och allt sånt där.
I lördags hade vi undervisning i "Kallt väder". Vi har fått lära oss hur man ska klä sig i kallt väder, hur man ska hålla sig varm, vad man ska göra när man håller på att förfrysa något eller när man har förfrysigt någon kroppsdel.
På eftermiddagen sen gick vi ut på en rask promenad i våra snödräkter. Typ som ett vitt regnställ med små extra detaljer. Vi fick prova att värma våra fötter i stridspolarens armhåla också. Vi tog då av oss ena strumpan och gick barfota i snön i säkert 50 meter. Sedan stoppade vi in foten i polarens armhåla och blev varm. Det var en bitande upplevelse.

Vid varje lilla rast vi hade under vandringen skulle vi genast byta kläder. Vi skulle byta mössa, ta på oss en gigantiskt värmerock och sedan sätta oss ner och dricka en varm kopp vatten på ett par minuter bara. Sen byta tillbaks allt och börja vandra vidare igen. Fort som fan. Hela dagen övade vi på detta. Vid längre raster skulle vi även byta strumpor, underställströja och vantar. Så det var en del att pyssla med.

På kvällen sedan, efter middagen, gjorde vi en till utflykt. Vi skulle ut och vandra igen. På med vinterdräkter och ryggsäcken full med extra kläder, liggunderlag och varmt vatten m.m. Sedan med all utrustning skulle vi göra en hinderbara. En slags klätter-och-kryp-hinderbana. Första hindret var fanimig omöjligt. Jag skulle hoppa upp på en plattform som var nästan lika hög som mig själv. I huvudhöjd. Det gick liksom inte. Med  tung ryggsäck, hoppa rätt upp och försöka att dra sig upp i den djupa snön. Nä, det var riktigt svårt och jobbigt. Annars var det mycket man skulle kråla sig fram. Krypa i små, mörka, trånga gångar eller klättra på en lina eller hoppa över höga hinder. Allt gick ju till slut, men det var svårt.

På söndagen sen hade vi sjukvård på schemat. Vi lärde oss första hjälpen och HLR och allt därtill. Vi lärde oss om bårar och sjuktäcken och allt möjligt. Det tog hela dagen och sent inpå kvällen. Men trött och sliten stod man där och lyssnade flitigt på vad befälen sa och gjorde. Det var faktiskt en av de roligaste dagarna jag har haft hittills. Befälet som vi hade var riktigt rolig och underhållande, trots att han försökte då och då se elak och sträng ut. Haha.

Alla kvällar har blivit sena. Vi har fått läxor att göra nästan varje kväll. Antingen ska vi läsa hundra sidor i någon militärbok eller så ska vi sy på märken på vår uniform som vi hämtade ut dag två eller så får vi äntligen tid för att ta en dusch. Jag svettas varje dag. Dubbla sockor i kängorna. En underställströja varje dag plus en stor overall. Det är jättevarmt. Speciellt när vi ska springa någonstans eller när vi gör BRAK på mornarna. BRAK är styrketräning. B = bål, R = rygg, A = armar och K = knän.
Det är även jobbigt när vi tränar marsh eller uppställningar. Alla dragkedjor ska vara uppdragna till max. Alla fickor måste alltid, alltid vara stängda. Jag ska alltid ha en superful pälsmössa på mig när jag är utomhus. En gång fick jag utskällning för att jag inte hade min fula pälsmössa på mig. (Jag hade ju inte hunnit att leta fram den..)

Hur som helst. Dag 4 fick vi en genomgång av sjuksyster och sedan fick vi en TBE spruta och gjorde ett hörsel-test. Fortfarande perfekt hörsel. Sedan på eftermiddagen fick vi hämta ut ännu mer utrustning. Det var skyddsvästar, liggunderlag, sovsäck, hjälm m.m.

Dag 5 gjorde vi en "lätt" orientering kring området joggandes. Och med "lätt" orientering menar jag att vi sprang jättefort ute i den kalla luften runt hela området. Det är ett sjukt stort område. Fy sjutton vad stort ställe det är. Flera kilometer måste det vara.

Dagarna går jättefort, trots att man går upp så tidigt och går och lägger sig så sent. Men man har alltid något att göra. Man är alltid stressad. Allt ska gå så himla fort hela tiden. Men jag lär mig. Anpassar mig.

Andra dagen var det som sagt väckning vid kl.06.00. Då skulle vi alla snabbt upp för att hinna med vår egen hygien, klä på oss ordentligt och bädda sängen för att gå till frukosten sedan. Därefter är det städning som gäller. Vi i vårt logement (rum) ska städa vårt rum plus duschrummet. Det ska vara skinande rent överallt tills det är uppställning halv 8 på morgonen. Då ska vårat befäl visitera rakning, hår, kläder och skoputs m.m. Allt ska sitta perfekt och vara rent och noggrannt. Om man inte klarar sig ska man åtgärda problemet och sedan omvisiteras. När alla ser perfekta ut ska våra städområden visiteras. Om de inte ser skinande rena ut ska de omvisiteras igen tills allt ser perfekt ut. Vi brukar nästan aldrig lyckas med städningen. Det är alltid något som ska åtgärdas. Sträcka någon säng eller torka upp allt vatten i handfatet eller torka rent i avloppet eller vad som helst.

När alla i min pluton är klara börjar vårt dagsprogram. Andra dagen skulle vi hämta ut utrustning och alla våra kläder. Väldigt lite kläder var det. Räcker inte ens en hel vecka, tröjor och underkläder och sånt. Och ja, appropå kläder, jag har nu gått runt i herr kalsonger varje dag. Jag har herrlångkalsonger med jylf och allt. Jag har herr tröjor som är för stora och mina kängor är två storlekar för stora och väger bly. Så det är en jävla ansträgning att bara ha "rätt" kläder på mig och gå runt i.

Tredje dagen så var det som vanligt väckning tidigt. Vi hade ställt klockan på kl.05.40 för att hinna med allt. Omvisitation blev det också i vårt logement. Men när allt var klart skulle vi hämta ut vårt vapen. En Ak5C. Skitcool. Tung är den också. Som den är väger den 4kg. Med vårt rödpunktsikte på väger den 4,5kg och med alla tillhörigheter plus med ett laddat ammunitionsmagasin väger den 5kg, vilket jag ska klara av att bära i en hand. Mmm, lycka till...

Alla naglar har gått av. Mina fingrar ser helt förjävliga ut. Skrapsår och blåmärken lite överallt. Men dagarna blir bara bättre och bättre. Det är fortfarande jobbigt att gå och lägga sig på kvällarna. Ensam i sängen. Men det blir bara bättre och bättre.

Har äntligen kommit hem från lumpen nu. Är hemma nu i helgen med min Nalle som jag har saknat så mycket. De här veckorna har vart jättejobbiga. Fick en dålig start liksom.

Första dagen, då jag skulle rycka in. Jag anmälde mig men fanns inte med i några listor. Fick gå vidare till ett annat befäl. Fanns inte med i några listor där heller. Jag fick sätta mig ner och vänta, med några andra som inte heller fanns med på några listor. Det visade sig senare att alla som fick besked om att göra lumpen senare än november förra året fanns inte med på några listor och hade heller inte fått någon information om infomöte eller papper på saker som rekomenderades att ta med sig vid inrycket. 

Hur som helst så började jag snacka med en tjej som satt i samma båt. Vi började lära känna varandra och snacka en hel del. Vi fick äta lunch och sedan vänta ännu mer på vad som skulle hända härnäst. Tillslut hade alla befäl (ja det var säkert ett tiotal som satt och klurade hur de skulle göra med oss alla som inte fanns med på deras listor) placerat ut oss där vi borde vara. Vi splittrades och jag hamnade på 6:e kompaniet 2:a pluton. 

Jag fick gå vidare till en annan bygnad och fick anmäla mig igen. Hämtade ut sovsaker, lite böcker, en för stor overall och en påse med bra saker att ha med sig under lumpen. Jag hamnade sedan i "min" grupp (plutonen) och vi fick ett rum (logement) att sova i. Det var jag och 28 andra killar. Ensam tjej mer 28 små killar som är 2 år yngre än jag själv! Killen som delade min våningsäng blev sedan min stridspartner. Min stridspolare som jag aldrig får överge. Han är dock väldigt vältränad så han kommer ju att få bära all min packning i framtiden, hehe.

Våra fem befäl presenterade sig för oss. De var väldigt stela och stränga. Men det är väl så det ska vara. Vi fick byta om till våra overaller och därefter var det middag och sedan lite mer information. De visade oss hur vi skulle bädda våra sängar och berättade en massa regler. Jag sprang omkring i mina vinterstövlar hela dagen. Gissa om jag svettades.
Kvällen blev lång och jag tyckte att det var jättejobbigt att vara där och sova själv med 9 andra killar, utan min kära Nalle vid min sida. Jag var nästan gråtfärdig ett tag. Fjollig som man är. Kunde inte sova heller den natten. Låg vaken i drygt en timme tror jag. Nä, det var lite jobbigt faktiskt.

Väckning sen kl. 06.00. Skönt....

Idag har det vart sista dagen hemma innan inrycket till lumpen. Imorgon klockan 12 ska jag vara vid Livgardet. Jag är fruktansvärt nervös. Jag har knappt haft ro att äta idag. Ingen frukost blev det och middagen blev sen.

Idag har jag försökt att packa med allt som jag ska ha med i lumpen. Det står ingenstans att jag ska ha med mig något, men jag har lite insiderstips på saker som är bra att ha med sig. Annars så har jag städat och tvättat idag så att allt ser snyggt ut när jag lämnar huset imorgon. Nämde jag att jag var nervös också?

Hoppas bara att jag inte missar någon buss eller tåg imorgon. Jag vill ju inte komma försent första dagen heller. Men jag har aldrig vart i Kungsängen så det kan bli svårt. Men jag ska klara det. Det brukar gå bra. Peppar peppar ta i trä. Just ja, sa jag att jag är väldigt nervös också?

Jag har typ gått och darrat idag. Undrat hur allt kommer vara där borta imorgon. Jag har börjat tveka. Jag vill inte åka. Jag har ju gått och längtat efter det här i ett år snart och nu när det ska hända, då är jag livrädd och vill inte lämna Nalle. Undrar om man känner så här inför sitt eget bröllop också? Tvekar och ångrar sig de sista timmarna...? Jag vet inte. Men läskigt är det. OCH jag ska åka imorgon. Jag bara mesar mig.

Har badat för en liten stund sedan. Gjort mig ren och hel. Oljor och skrubb och salvor och borstning. Allt möjligt. Så nu är jag redo för lumpen. Jag hoppas det i alla fall. Alltid redo. Lite sömn skulle vara bra också.... Wish me luck.

Kom hem från drinkkvällen sent igår. Klockan var runt 2 eller något. Men kul var det. Vi provade olika drinkar och gjorde egna drinkar, både riktigt äckliga och riktigt goda drinkar faktiskt. Svinkallt var det utomhus när vi skulle åka kommunalt hem sedan. Fast man hade några nano-promille i sig kände man kylan i alla fall.

Här poserar Petra och jag väldigt sexigt va? Vi vet hur man gör liksom. Sexigt!

Hanna blev lite annorlunda framåt midnatt. Ehm, jag vet inte vad jag ska säga. Jag låter bilden tala för sig själv. Men skoj var det.

Ikväll är det drinkkväll hos Lina. Vi är ett gäng som ska prova varandras drinkar. Prova på lite nya drinkar och kanske få en ny favorit. Min favorit är egentligen White Russian, men den har Lina redan valt att blanda. Så jag ska prova San Francisco och kanske en Geting. Så det ska nog bli en rolig kväll. Nalle ska med också, och även Hugo, Petra och Hanna. Nice.  Det här kommer att bli skoj!

Sitt inte uppe och vänta. Hare gött för nu blir det party igen med!

Har kommit hem från kryssningen ikväll, eller ja, för några timmar sedan i alla fall. Hej hopp vilken kryssning det blev. Den var jätterolig och den här gången var vi 10 polare som åkte. Jag och Nalle hade en A premium hytt, vilket innebär en stor och skön dubbelsäng. Det var nice.

Vi började kvällen i vinbaren med Hugo och Lina. Sedan blev det buffé med en massa god mat. Efter det började partyt. Det blev goda drinkar i baren och live musik och dans vid stora scenen. Framåt nattimmarna blev det disco också. Mycket dans där med. Vi röjde hela natten.

Efterfest i vår hytt sen blidde det sedan framåt sent på natten. Ja, vi satt väl där tills klockan blev halv 6 på morgonen då vi gick och la oss.

Här har Petra vikt en fin pappersskjorta av min tjugolapp. Hehe. Med svanslips och allt. Var det inte skjortor hon vek så var det båtar, som man fick betala med i baren. Det var lite skoj.

Morgonen efter började vi med att ta ett svalt bad längst ner i båten. Vi badade bastu och tvättade av oss. Det var väldigt skönt och uppfriskande. Efter det blev det frukost, eller snarare lunch vid grillrestaurangen. Cheesburgare är en bra bakfyllemat. Kan rekomenderas.
Sen handlade vi det sista i taxfree:n och satt och chillade sista tiden i baren med live musik och dansshower.

Det var helt klart en lyckad kryssning. Tack för det goda sällskapet, mina vänner. Det här måste vi göra om.

Ikväll blir det kryssning för hela slanten. Jag och ett gäng polare ska åka Silja Line och äta buffé och slösa bort de sista slantarna på goda drinkar och ätbara saker. Jag måste passa på nu att festa och umgås med vännen innan jag rycker in i lumpen på måndag. Ikväll är näst sista gången jag kan. Och på lördag kväll är det drinkkväll hemma hos Lina istället. Sen hinner jag inte med mer, inga mer drinkar och inga mer vänner att umgås med på ett långt långt tag.

Men jag ser fram emot kryssningen nu. Det ska bli jätteroligt. Party hela natten lång! Here I come!

Idag blev det en tur till Tyresö. Jag var först och fikade hemma hos Kicki och sambon Danne med polaren Stefan. Vi satt och snackade jättelänge. Som vanligt blev det gamla gemensamma minnen men det blev även mycket snack om lumpen. Vi kommer sakna varandra när jag drar. Vi kommer knappt att träffa varandra under hela året. Det kommer bli tråkigt och synd, men det kommer att gå bra.
Så tog vi farväl av varandra och jag fortsatte hem till mamma. Jag och Nalle hade blivit bjudna på middag så där blidde vi resten av hela kvällen. Sedan blev det av att säga farväl, för mamma och bror min lär jag inte se på flera veckor nu.... 

Ja just det. När jag satt på bussen på väg till Tyresö skulle jag ringa till mamma och säga när och hur jag/vi skulle komma över på middag. Då tutar det upptaget i luren så jag lade på. Precis på samma minut får jag ett meddelande av mamma där det står att jag ska ringa henne och berätta när jag/vi skulle komma. Precis på samma minut! Så vi tänkte antagligen samma tanke under samma minut under samma dag några kilometer ifrån varandra. Det var lite spookey.

Nu är det bara 8 dagar kvar tills jag rycker in och jag är riktigt nervös över det. Jag kan inte sluta att tänka på det. Kan inte ens sluta att drömma om det på nätterna. Tänka och drömma om inrycket på lumpen. Vad jag ska göra, vad jag ska ha på mig, vad jag ska ha med mig. Jag vet ingenting men ändå så vet jag väldigt mycket om lumpen och inrycket.

Jag är så nervös att jag börjar tveka. Men jag ska genomföra det. Jag ska. Jag ska genomföra det plågsamma året. Det smärtsamma, jobbiga, fysiska och icke förberädda året. Jag ska..! Men jag är ju så himla nervös...

2009 är förbi sens igår och jag och Nalle hade en nyårs fest här igår för Kicki, Danne, Hugo, Micke, Hensch, Magnus och Fredrik. Fördrink blev det och sedan åt vi en hemlagad tre rätters middag. Det var egen skagen toast som förrätt, grillat kött och potatisgratäng som varmrätt och glass och fruktsallad som efterrätt. Supergott var det och "kökspersonalen" var helt underbara.
Tack så jättemycket för den goda maten.

Vid tolvslaget gick vi ut till fyren vid vattnet och drack champange och firade in det nya året. Fy sjutton vad kallt det var. Jag höll på att frysa fingrarna av mig. Men skoj var det och det nya året är såå välkommet.

Efter att vi hade gått in sen igen blev det musik och dans och ännu mer drickande. Vi spelade Uno några vändor och klockan bara tickade iväg och iväg. En påse ostbollar hamnade på golvet, utspridda i hela vardagsrummet och jag tror att det även blev någon form av ostbollskrig under kvällen. Det blev väldigt slirigt för de flesta och stökigt blev det. Men alla hade jätteroligt.

När klockan var runt tre fyra på morgonen började vi titta på film medan Hugo och Nalle snarkade i takt mitt i soffan. Hensch hamnade på golvet medan jag kände mig faktiskt väldigt pigg och glad. Runt sextiden var det dags att gå och lägga sig och vi alla somnade väldigt fort lite överallt i lägenheten.

Morgonen efter vaknade jag klockan 10 av Hugo, Kicki och Micke som pratade högt och "lekte" med kaffemaskinen. Då var det tydligen dags att gå upp. När alla hade vaknat sedan åt vi frukost och sedan tog en lång promenad i det vacka, soliga, kalla, snöiga vädret. Mer än en timme var vi ute. Hemma sedan tog vi en varm choklad med grädde på. 

Det var en lyckad nyårskväll och jag är jättenöjd. Supertrevligt hade vi allehopa och alla var glada. Bakis och trött sitter jag nu i lägenheten med en Nalle sovandes i soffan framför tv:n. Jag hoppas att du hade en trevlig nyårsafton och att din första dag på året också var bra. Ha det gött så höres vi.