Mors dag och mera högvakt

Igår fick jag gå på barnkalas. Ja det var ju inte mitt eget kalas jag gick på, utan det var ju Rolles sons kalas. Grabben fyllde 6 år, stor kille nu. Så söt han är, busungen. Lillasystern också, helt underbara.

Så det blev grillning och fika och ballonger och saft och en massa människor. Nalle var givetvis med. Skönt att få vara Louise igen.


Idag var det Mors dag. Jag och Nalle åkte hem till min mamma och fikade och åt på restaurang med henne. Hon uppskattade det och jag hade i alla fall trevligt. Gott var det också.

Imorgon ska jag tillbaka till Livgardet. Jag har för första gången sovmorgon på riktigt då, till kl.12.30! Weeiii.
Nästa vecka är det högvakt som gäller, igen. På tisdag kl.12 till onsdag kl.12 vid slottet. Och även på lördag kl.12 till söndag kl.12. Då blir det parad med musik och allt. Kom och titta. Det är jättekul och fullproppat med människor och turister.


Kryssning

För att fira min överlevnad ute i skogen utan mat, åkte jag direkt ut på kryssning samma dag som jag kom hem på. Silja Lines Vinylkryssning med Nalle, Hugo, Fredrik och Micke. Jag fick se Thee Sweet live också och några andra band, men de var mest okända. Det blev en hel del dricka och mat i små omgångar. Men roligt, det hade jag, nog....


Överleva, på riktigt

Har denna vecka försökt att överleva på riktigt. Vad har du själv gjort?

Jag fick börja veckan med att lära mig lite om ksp58. Hur man använder den, laddning och patron ur. Fick dock inte skjuta med den, vilket var väldigt synd. Det hade nog varit roligt men som vårt befäl sa: "Det svåraste är ju inte att skjuta, det är ju allt runt omkring."

Sedan på tisdag började det riktiga helvetet. Efter frukosten marschade vi ut till Stålbodas skjutbana och skjöt lite skjutövningar med rörliga mål och på 200 meter för första gången. Det var ganska svårt och vädret var inte på min sida direkt. Det regnade.... Det är fan alltid dåligt väder när vi ska skjuta där, snöstorm eller regnslask. Alltid något.

Efter "Grönpåselunchen" fick vi tömma våra fickor, klä av oss nästan alla kläder och lämna ifrån oss alla våra grejer. Nu var det dags för överlevnad, på riktigt. Det ända vi fick ha med oss var vapnet, uniformen, stridsvästen, kniven, vattenflaskan och ett par rena strumpor. Sedan skulle vi marscha iväg, någon mil bort ungefär under en viss (för kort) tid. Vi fick inte bli upptäckta, vi fick knappt passera vägar. Så med högt tempo och maskerade ansikten gick vi igenom träsk, fält och tät skog. Flera timmar gick vi, typ en mil helt fel också, så min grupp fick gå extra långt då. Till slut kom vi fram till en skog där vi skulle fixa en förläggning. Och inte vilken förläggning som helst, utan en gran med extra grenar som vi skulle sova under. Mmm, sova under en gran utan sovsäck, utan varma kläder och utan mat. I sista stund, innan vi fick gå och lägga oss fick vi våra värmejackor i alla fall att försöka sova i. Lite bättre kanske det blev men det var fortfarande svinit kallt så man kunde ju inte sova så mycket.

Sovmorgon till kl.8.00. Ingen frukost, inngen mat. Dagen började med att vi skulle byta förläggningsplats och bygga upp ett vindskydd av slanor och granris. Då var man inte pigg. Konstigt nog trodde jag att jag skulle vara hungrigare än var jag var. Men det svåraste var att orka göra något överhuvudtaget. Jag kände mig jättesvag. Helt slut i kroppen, seg, ville bara lägga mig ner och dö.
Efter rot- och harsyrslunchen fick vi lära oss hur man kan överleva i skogen. Hur man eldar, hur man gör upp djurfällor, vilka växter man kan äta m.m.
Natten blev ett helvete också. Kallt, hårt och som eldvakt. Men jag är inte bitter.... Jag lever ju....

Torsdagsmorgonen började med ett ryck att riva förläggningen på 30 min. Sedan skulle vi marscha iväg med rask takt till en plats längre bort. Vi fortsatte sedan vidare iväg med språng åt kasern hållet. Vi sprang igenom skogar och fält. Genom djupa, vattenfyllda diken och tunnlar under vägar. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Jag var så himla trött att jag höll på att få panik i slutet av tunneln. Höll på att hyperventilera. Jag som brukar ha kontroll på mig själv.
Men fy sjutton vad trött man var då. Ingen energi. Ingen styrka. Riktigt svag var jag, både fysiskt och psykiskt. Men efter några kilometers springande var vi äntligen tillbaka på Livgardet. Vilken underbar känsla. Jag har alldrig varit så glad över att få komma tillbaka till Livgardet. Stundens trygga hem.

Tänk att man kan vara så trött att man inte orkar äta något efter två dygn utan mat. Och när man väl äter något så mår man så dåligt. Jag har aldrig vart med om något liknande. Det var riktigt jobbigt att svälta och bara bli svagare och svagare.

Nu är sommaren här

Nu är det verkligen sommar ute. I onsdags köpte jag min första glass för det här året. Satt och åt den i solen. Det var så underbart. Såg 6 st luftballonger som svävade så fritt i luften Första solbrännan har kommit också, mmm. Såg årets första 6 luftballonger också, de svävade så stillsamt i himlen. Plus att jag såg årets första fjäril. Så nu är sommaren här.

För att fira den avklarade högvakten hade vi en lien plutonsfest också. Vi drog iväg ett gäng ut på krogen och käkade och drack några cider, eller ja, killarna drack öl och kollade på någon fotbollsmatch medan jag sörplade i mig cider varvade med White Russian. Snacka om att jag var helt slut i kroppen efter högvakten, efter två cider började jag se suddigt.



Kvällen blev lång och jag hade trevligt med grabbarna. Kanske gör vi det igen.

Första högvakten

Har nu stått min allra första högvakt vid Stockholms slott. Tre dygn stod jag på den norra sidan av slottet, på Lejonbacken. Vi hade tur med vädret, det var soligt varje dag så det var skönt att slippa den stekande solen i skuggan av norra slottsvalvet. Men det var tusentals med människor där varje dag. Flera busslaster med turister och skolklasser och allt möjligt var där så jag har vart fotomodell i tre dygn nu.

Alltså det är jobbigare än vad man tror, att stå stilla bara, rak i ryggen, på båda fötterna, hela tiden. Stackars mina fötter och min rygg. Vilken skit de fick ta.

Men det började alltså i onsdags. Vi åkte buss från Livgardet till Hedvig Eleonora Kyrkan i stan. Paradmarscherade därifrån till Armémuseet. Stod där och visade upp oss lite för publik och Majoren. Gick parad sen till slottet och det var inte raka vägen då heller. Vi gick omvägar, förbi NK och längre bort i den stekande solen. Ja det var ju en massa vägarbeten överallt....
Framme på slottet sen var det fullproppat med människor. Vi kunde knappt komma fram till Gevärsbron. Jag var så himla nervös. Men allt gick bra och vi gjorde vår pågångsshow och jag gick nästan direkt ut på post som det var planerat. Nalle var där också och tittade på.

Jag stod post i två timmar, vilade två timmar, stod på post i två timmar, vilade två timmar och så höll det på nästan hela tiden. Första natten fick jag även 7 timmars sömn, men natten efter det blev det bara 4 timmar sammanhängande sömn och sista natten fick jag 2 timmars sömn, post i två timmar och sen två timmar till sömn och då var man inte så pigg på att gå post mitt i natten eller tidigt på morgonen efter det.
De två sista posterna stod jag och frös hela tiden också, så det var inte så skönt.

Avgången sen, på lördag var jag också riktigt nervös över. Det är en stor press på sig, även om man vet vad man ska göra och att man bara ska göra som gruppcheferna säger så är det ganska svårt att göra det samtidigt som alla andra. Men jag tror att vi var riktigt bra faktiskt. Vi lyckades tror jag.
Och det var en sån skön känsla att sätta sig på bussen hem och veta att man inte behöver stå vakt längre. Att man är fri fån slottet. Att man nu kan sitta ner, hinner sova, hinner äta, hinner slappna av när man vill.

Jag är glad att jag har klarat av min första högvakt. Det var ganska roligt att stå på post när det var som proppat med människor runt omkring som bara tittade på en, tog foton på en och sa "Titta där är en tjej, fan va coolt!"
Vilka dumma frågor folket kunde komma med. Helt idiotiska ibland och riktigt underhållande, som t.ex. "Sommarjobbar du här? Vad tjänar du i timmen? Måste man gå högvakt när man går lumpen? Vad vill du bli inom lumpen?" Och sen alla de klassiska frågorna som "Can I take a picture? When is the next change of guards?". Aja, hur som helst så var det ganska roligt ändå, att få stå högvakt vid slottet fast det var skitjobbigt och smärtsamt i kroppen. Om två veckor ska jag stå igen. Så jag hoppas att vi ses då.

Högvakt ons-lör

Yes baby   

Från onsdag klockan 12.00 till lördag klockan 12.00 står jag högvakt på Stockholms slott. Kom gärna förbi och titta på paraden och pågången på onsdag eller avgången på lördag. Det kommer spelas musik, jag kommer springa löjligt, det finns riktiga vapen, jag kommer se fjollig ut och jag/vi kommer göra olika saker som är ganska facinerande att se. Hälsa annars gärna på när jag står på post, runt 12-14 varje dag och runt 20-tiden (tror jag) vid Lejonbacken. Det kan säkert bli lite ensamt där. Hoppas att vi ses.
Kramar från

 


Stackars fingrar

Dennan dag har gjort ont, ont i fingrar, ont i ryggen. Idag har vart en stillsam dag.

Jag har suttit och sytt på märken på min nya M90 uniform till högvakten.
4 märken har jag orkat med att sy på och ett till märke ska sys på under nästa vecka. 1-2 timmar tog ungefär ett märke att sy fast så det är bara att räkna ut hur länge jag har suttit med det här idag.
Fingrarna började blöda och ryggen var som en bananpåse.....

Men igår hände lite roligare saker. Jag och Nalle var bortbjudna på "Vårmiddag" hos Nalles föräldrar. Så det blev god mat och gott umgänge till sent på kvällen. Trevligt trevligt.


Fotograf & publik sökes

Veckan som har vart har varit väldigt monotomt och det har vart mycket nytt att lära sig varje dag.

Jag sprang på fysen i måndags, för första gången på typ tre veckor. Det kändes i lungorna, men det gick skitbra.
Sedan började min/vår första högvaktsträning. Japp, det är sånna tider nu.
Jag delades in i första avlösningsgruppen. Ska stå längst fram i mitten. Schysst plats va? Så jag tränade på paradvapenrörelser med marsch med mera hela dagen. På kvällen hämtade vi ut våra charmiga uniformer och körde uniformsvård så som skoputs och strykning av kläder till sent på kvällen.

Även under tisdagen tränade vi på högvaktsträning med vapenrörelser och pågångar/avgångar. Tränade på hur man ska marscha och vart man ska marscha. Hela förmiddagen övade vi i 4 timmar sträck under gassande sol med en nerdragen mössa över halva pannan. Så gissa om jag fick en söt solbränna i ansiktet. Mmm, halva pannan röd, halva vit.
Men i alla fall, på eftermiddagen hade vi vapenvård och putsade upp vår Ak5:a som vi ska ha under högvakten. Så nu blänker den som morgondiset i gryningen.
Och på kvällen var det skoputs som gällde till sent på kvällen.

Kan du gissa vad vi tränade på under onsdagen då? Jo ännu mer högvaktsträning och paradmarsch och vapenrörelser. Vi börjar bli riktigt bra nu, men det är fortfarande mycket att träna på. På eftermiddagen åkte vi iväg först till K1 (kasern för Stockholms militärpoliser och militärpolisjägare), för att äta middag där för att senare marscha iväg till Armémuséet och träna på den vägen som vi ska paradgå till slottet. Väl framme på slottet hade vi en liten rundtur på och kollade på hur posterna ser ut och är någonstans. Sedan fick vi tillåtelse att fika innan vi skulle åka hem igen. Och jag fick åka hem till Nalle då och sova i en skön varm säng. Sweet.

Torsdag förmiddag fick vi äntligen ut våra bajonetter. Du vet den där glansiga "kniven" som sitter fast längst fram på vapnet. Så under förmiddagen tränade vi på att sätta fast den korrekt under rätt tid på paradmarschen. På och av, på och av, på och av..... Annars fortsatte vi med mer högvaktsträning och på kvällen hade vi närkamp i nästan två timmar. Jättevarmt och superjobbigt var det. Så nu är i alla fall alla tester och prov avklarade för att få gå högvakt på slottet. Så kom gärna och titta på, på onsdag vid 12-tiden vid slottet.
Senare på kvällen var det dags för mer skoputs och uniformsstrykning. Så det blev ännu en sen kväll.

Fredag, äntligen fredag. Efter frukosten hade vi CBRN undervisning (kemikaliska-, biologiska-, radiologiska- och nukleära ämnen), vad det är för nåt, hur man ska skydda sig mot det med mera. Sedan lite gasmasksträning igen. Och efter den uttråkande undervisningen hade vi fys. Fast vi slapp springa den här gången. Nu var det bara styrketräning och på eftermiddagen hade vi städning och fick sluta en kvart tidigare. Wow.

Skönt att vara hemma nu i alla fall. Ont i kroppen har jag och är ovanligt trött efter alla sena kvällar denna vecka. Ont i huvudet har jag haft hela dagen också. Men som sagt, skönt att vara hemma.
Nästa vecka är det högvakt som gäller.

Lil(l)a kanin

Titta vilken fin och söt skål jag köpte förra helgen. Och den är lila också, en av mina älsklingsfärgen. När jag såg den stå där på hyllan, med sina vänner ville jag bara ha den. Så söt som den är.

Sista befattningsutbildningsveckan

Japp, tredje och sista befattningsveckan har passerat och jag har även överlevt denna. Svår och jobbig har den vart, samt ute i fält givetvis. Men det är bara att bita ihop.

I måndags då da så var det fys som vanligt på morgonen och städning som alltid. På eftermiddagen hade vi en minuppsättningsövning. Vi tränade på att montera upp fordonsminor och försvarsladdningar i träd och på mark. Det var tydigen puckon i gruppen som hade svårt för det (och har det fortfarande har jag sett), så vi tränade lite extra på det i några timmar. Det är liksom inte det svåraste vi har gjort direkt.

I tisdags var det dags för fält igen. Marsch med packning till Stora Sätra som det så fint heter. Marsch i 1½ timme ungefär. Skitjobbigt och varmt var det när solen gassade på.
Väl framme hade vi lite teori om hur man ska bryta upp en dörr på bästa sätt.
Ja, sånt fick jag lära mig. Vilka verktyg man ska ha och vart man ska vara liksom. Ganska cool kunskap att kunna faktiskt. Så passa dig nu så att jag inte bryter upp din dörr, eller spränger upp den, för det fick jag också lära mig. Hehe, skämt åtsido. Men när vi skulle prova det här praktiskt så var det en stor tung plåtdörr som vi, parvis, skulle bryta upp på 45 sek. Då klämde jag mitt finger rejält mellan de tunga verktygen, så det bara sprutade blod och smärtan går inte att beskriva. Första förband på och högläge och sedan fort in till försvarshälsan på Livgardet. Ihoptejpning och vidare till Jakobsbergs sjukhus för att röntga. Som tur var hade inte skelettet skadats men fy sjutton vad ont det gjorde. Kunde inte hålla tårarna borta.
När jag kom tillbaka sen kollade vi lite på en koncertina. Typ som en jättestor taggtråd. Den skulle vi dra ut och sätta in i ett trapphus som vi sen skulle springa igenom och ta ner. Herre gud vad man fastnade i den. Hela tiden. Ont fick jag också. Taggig som bara den.
Natten kom och det var dags att sitta eldvakt för en fläkt. Mmm, tydligen livsviktigt att göra för en värmefläkt.

Onsdagsmorgonen började med att vi skulle bygga en stor sandbunker. Ja vi skulle fylla hundratals säckar med sand och bygga ett litet hus typ. Tugnt och jobbigt var det med en skadad hand att lyfta alla de där sandsäckarna. Vi tog en paus från bunkerbygget och övergick till att spränga upp dörrar istället. Jättespännande! Pentylstubin längs en trädörr (som vi för övrigt hade byggt själva dagen innan) som sprängdes bort. Jag fick hålla i "avtryckaren" och jädrar vad det smällde. Shit alltså.


Sedan övade vi på att bryta in i hus och ta inbrytningszon, alltså typ anfalla och beslagta de första rummen man kommer in till. Fort skulle det gå och vapnet skulle vara siktat överallt samtidigt. Men det var ganska kul faktiskt, upprepande och monotomt, men kul. Sen på kvällen var det dags att fortsätta att bygga klart sandbunkern tills vi fick gå och lägga oss sent på kvällen. Denna natt slapp jag sitta eldvakt i alla fall. Superskönt att få 6-7 timmars sömn i rad.

Torsdagen skulle vi bryta in i hus och ta inbrytningszon igen (som i onsdags) fast nu med löspluggsanordning och skottlossning. Skitkul. Vi turades om att göra olika saker, så som att bryta upp dörren, eller ligga med understöd och försvara uppe på en container eller ta inbrytningszonen och storma byggnaden. Hela förmiddagen höll vi på med det vilket också ledde till att jag fick ca 3 minuters lunch. Ja, för att övningen skulle vara igång hela tiden liksom. Men sedan på eftermiddagen var det städning och packning som gällde för att senare marscha tillbaka till Livgardet i rask takt. Nästan springandes. Trött som ett djur var jag när jag tillslut kom fram genom grindarna. Ont i rygg och i benhinnorna hade jag..... Trött..... Sliten..... Ont...... Trött.......
Vi slutade dagen efter ett pars timmar vapen- och minvård. Då var det egen materiellvård som gällde och en efterlängtad dusch.

Fredagen var den sista dagen på utbildningen. Då fick vi prova att skjuta pistol(!). Pistol 88 eller Glock 17 som den så fint kallas internationellt. Skitkul var det. Coolt att få prova på det liksom. Man kan tro att det är enklare att skjuta pistol än Ak5, men det är instabilare och mycket vingligare att skjuta pistol. Men allt gick bra och jag fick till och med skjuta först av alla. Träffade alla 10 skott till skillnad från puckoidioten brevid som inte träffade ett ända skott.

På eftermiddagen slapp vi fysa också. Vi hade plutonens timme och städning som vi brukar ha varje fredag istället. Undrar om jag ska våga mig på att springa nu på måndag istället? Är ju fortfarande förkyld och har ont i knäna. Huhm....
Hur har du själv haft det?

Hade bara lite ont..

De här godsakerna knaprade jag i mig under fältveckan. Det var allt möjligt. Penicillin och Alvedon för tandinflammationen och nässpray mot förkylningen och ännu mer för tandvärken. Varje dag, minst tre gånger per dag. Jättesmarrigt

Helgens små händelser

Annars har jag inte gjort så mycket den här helgen. Handlat en del. Fikat med Nalles föräldrar som vi bjöd över i söndags. Städat lägenheten.... Ja, det vanliga helt enkelt.

Söndag kväll tänker jag tillringa hemma istället för att åka till Livgardet. Det gör jag tidigt imorgon bitti istället. Så nu chillar jag framför tv:n en stund innan jag ska slänga mig i duschen och sedan gå och lägga mig. Sent blir det nog denna kväll också. Men ha det så bra så hörs vi nästa vecka.
Kram kram

Valborg

Min Valborg bestod av att överleva tågresan hem från Livgardet och fältveckan. Sedan var det stress som gällde. Jag skulle duscha, äta och fixa i ordning mig (men ville helst bara sova) för att senare åka vidare till Majbrasan nere i Tyresö. Hälsade på lite gamla vänner och fick en sockervadd av Toffe. Snäll kille han där.

Framåt 21-tiden åkte vi hem till min mamma och fikade lite. Bror min var även där. Så vi blev där ett tag innan vi åkte vidare till Kicki och Danne och drack några cider och körde spel och firade helt enkelt Valborg tillsammans. Sent blev det men sova ville jag inte.

Andra befattningsutbildningsveckan

Ja den andra befattningsveckan började med ett akutbesök till tandläkaren i Kungsängen. Innan hade jag vart hos sjuksyster och fått en akuttid hos tandläkaren för att min visdomstand höll på att krongla igen. Tandinflammation igen. Samma tand som jag hade sist ont i förra sommaren. Svullen och en fruktansvärd smärta hade jag, så det var bara att åka in till stan. Fick en massa mediciner som jag ska äta och penicillin i 14 dagar. Kul kul.... just nu när jag ska ut i fält denna vecka. Men jag slapp fysen i alla fall, så det som inte har något ont med sig har inget gott med sig, eller hur man nu brukar säga.

Aja, sedan på eftermiddagen var det dags för en liten busstur på nästan 2 timmar till Marma i Gävle där vi skulle spendera vår andra befattningsvecka ute i fält. Yeah.... ännu en fältvecka.
Framme hade vi förläggningstjänst och satte upp tält och allt sånt där jobbigt trams.

Tisdagen började kl.06.00 då det var revälj (väckning). Under natten hade jag vart eldvakt också och sovit sådär underbart som man gör i tält, hårt och kallt och varmt och hårt och i fosterställning och allt möjligt.
Sedan efter frukosten var det dags att åka "tjugobil" till ett sprängfält där vi skulle lägga skarpa ringledningar med sprängdeg och spränga bort stora stenar och stålbalkar och allt möjligt. Skitcoolt var det och Gu' vad det smällde högt. Vilka smällar alltså.


Onsdagen började som vanligt kl.06.00 efter en natt som edvakt igen och den underbara sömnen... (inte). Denna dag skulle vi marscha en bit med stridspackningen till ett övningsfält där vi skulle träna på att gräva skyddsvärn. Ja det låter lika kul som det är, skittråkigt. Gräva ner sig i marken så att hela kroppen var gömd under marken. I stekande sol och full utrustning.
Mmmm, verkligen lärorikt.
Sedan var det dags att göra olika övningar för att söka efter minor i skogen. Vi i min grupp skulle gå en lång sträcka, typ 500 m eller något, i tät skog och öppna fält och leta efter minor som skulle vara gömda i terrängen någonstans. Det var skitsvårt att hitta minorna. Men efter ett långt långt tag hittade jag en mina och då var det bara att anfalla tyst fienden som skullem tända på minan. Det är svårare än vad man tror. 

Under torsdagen skulle vi göra en stor skarp sprängövning. Först åkte vi iväg till ett övningsfält ute i skogen. Sedan började vi med att maskera oss själva med färg och mossa. Sen grävde vi skyddsvärn och maskerade de, lade ut sprängdegsanordningar och minor och satte ut pappgubbar att skjuta på. När övningen började skulle vi stå i våra sjukt djupa skyddsvärn, spränga våra minor och skjuta skarpt på fienden och sedan fly därifrån. Skjutövningen tog typ 5 min medan hela förberedelserna tog nästan hela dagen. Så det var mycket slit för liten möda. Men fy vad minorna smällde högt när man satt i skyddsvärnen. Marken vibrerade och man kände verkligen tryckvågen. Coolt.
(Nästan alla fick även eldavbrott under skjutövningen men det var ju för att vi hade badat i sand hela dagen. Men det är en annan femma).

På kvällen hade vi vapen- och minvård och under natten hade jag både eldpost och patrullerande vaktpost så då blev det inte många timmar sömn. Men det gjorde inget för vi skulle ändå åka hem på fredagen.

Som sagt, fredagen började som vanligt, fast denna morgon hade jag vart vaken sen kl.05.00 för då hade jag min vaktpost. Efter posten var det dags att packa ihop hela lägret och städa upp allt och sedan sätta sig på bussen tillbaka till Livgardet, trött som bara den men för pigg för att kunna somna.... 
Framme på Livgardet var det vård som gällde och eftersom det var Valborg då fick vi åka hem lite tidigare.

RSS 2.0