Turqoise

Min allra sista permission leder mot sitt slut och jag har hadt en helt fantaskig helg. I lördags käkade jag middag med Kicki och sedan drog vi vidare ut på krogen och mötte upp Milla (som jag inte har träffat på ett år typ), Danne, Stefan, Danne, Jonas och tre till tjejpolare. Det var skitkul och ja hade verkligen roligt. Länge sen jag var på krogen och dansade. Det är liksom inte samma sak när man går ut med grabbarnan i plutonen.

Från typ 14 på lördag till 11 på söndag har jag vart igång nånstopp. Först med adventspyntstress och sen då middag och krogen. När krogen stängde sen också drog vi hem till mig och satt uppe hela natten och drack och spelade spel och hade det supertrevligt. Kom som sagt i säng runt 11 på söndag morgon. Så nu är jag lite slirig.

Den här veckan i lumpen har jag bara vårdat och inventerat en jävla massa saker hela tiden. Vapen och materiell hela tiden. Och när vi väl hade vårdat klart något fick vi något nytt från någon annan pluton att vårda. Så det har blivit tidiga mornar och sena kvällar med olika sortes vård.

I måndags hade jag även hicka vid 8 olika tillfällen under dagen. Det var ganska jobbigt att det aldrig gick över. Rekordmånga gånger var det. Yey..... Hade även hörseltest och det gick alldeles utmärkt. Perfekt hörsel, sa sjuksyster att jag hade. Yey! På kvällen lirade vi fotboll och tog en bastu sen. Det var skönt och avkopplande.

Tisdagen betod ju av mer vård. På kvällen sedan, när det var kallt, mörkt och kallt var det en orienteringstävling för hela bataljonen och även civila (?!). Gardesnatta kallas den för, tydligen ganska populär också. Hur som helst så tävlade man plutonsvis och jag var jättetaggad. När det var min tur gick allt jättebra och det gick faktiskt bra för hela plutonen. På hela 6:e kompaniet kom vi på 1:a plats och på hela bataljonen kom vi på andra plats. Så vi fick lite priser och fick kompaniets "stridsyxa" som alla vill ha och tävlar om. Min pluton vann den första gången, sen råkade vi ge bort den (på lån) till pbv plutonen och nu tog vi tillbaka den. Den var en skön avslutning på lumpen.

Under onsdag morgon sprang vi alla beep-testet. Ganska nöjd med resultatet är jag, det var bättre än första gågnen jag sprang och då fick jag "bara" 8,4. Sedan hade vi som vanligt mer vård. Persiskt marknad (inventering av våra materiell) hade vi sedan i 5-6 timmnar. Det var inte lika underhållande som beet-test resultatet. I 6 timmar plockade vi fram en och en sak, fick de visiterade och sen packade vi ner de igen. Var de inte riktigt tillräckligt vårdade fick vi vårda om skiten också.... Mmm, jag säger inget mer om det.

Torsdag och fredag var det mer vård och inventeringar. Vi fick 40 pbv magasin att vårda och när vi tillslut var klara med det fick vi yttligare 17 mer magasin att vårda. Det tog typ bara en och halv dag att fixa och vi har fortfarande kvar 14 stycken att vårda. Men snart är allt över.
Fredag sen hade vi vårt sista kompanifys. Vi var ute och sprang i motoroverall och kängor i snön på oplogade stigar men det gick faktiskt förvånansvärt bra. Jag sprang i täten och fick inte ens ont i benhinnorna efteråt, som jag (och alla andra för den delen) brukar få. Så det kändes jättebra. Och sist på dagen hade vi hemreserutinen vilket innebär städning och sen få åka hem. Yey!

I torsdag kom jag hem från lumpen. Då efter slutövningen hade vi bara utvärderat varandra och städat lite i två dagar. Men nu som sagt har jag kommit hem och njuter av den näst sista permissionen.

I fredags t.ex var jag så trött efter slutövningen att jag somnade på soffan och sov där nästan hela natten. Fast Nalle försökte väcka mig så vaknade jag inte... När jag vaknade tillslut och gick och la mig i sängen istället var jag fortfarande trött och kunde sova i 7 timmar till. Snacka om att slutövningen tog kol på mig liksom. Aja..

Igår var jag ute och shoppade med Kicki i Skärholmen. Jag har aldrig vart där men fy vad stort det var. Ett stort centrum gjord för att gå vilse och med en massa olika butiket. Det var inget speciellt jag skulle handla men när jag väl kom hem sen hade jag påsar fyllda med ett par leggings, en tröja, två fina koppar i de finaste färgerna och ett spel. Så lite stuff fick jag med mig hem.

Jo, när vi skulle ut till bilen sen som stod parkerad hittade vi inte bilen heller. Det var inte så att vi inte hittade till rätt parkering eller rätt våningsplan utan vi var rätt men såg inte bilen. Det var nästan tomt på parkeringen förutom en bil. Men vi såg inte vår (Kickis) bil. Panik! Vart fan är bilen? Vad gör man nu liksom? Ingen bil och vi visste att vi var rätt. Vi gick lite närmare där Kickis bil skulle ha stått.... och där var den, bakom den andra stora bilen. Pjuh. Paniken släppte. Där var den ju, den lilla bilen, bakom den ensamma stora bilen. Vilken lättnad.  

Samma kväll käkade jag, Kicki och Nalle taimat hemma hos oss. Det blev lite drinkar på det och ett nytt sällskapsspel. En bra och rolig kväll med en massa snack och umgänge. Yeah.

Äntligen har den sista slutövninge passerat och jag har överlevt det snöiga helvetet. I Skövdes kalla skogar har jag i 9 dagar tillbringat mitt fältliv.

Jag åkte ut i måndags. Buss tidigt på morgonen till P4 i Skövde. Hämtade lite grejer och vapen där och fortsatte sen ut till en skog en bit ifrån P4. Förläggningstjänst hela kvällen men ingen mat fick jag för det. Bra start på fältveckan.... Under natten sen kom snön. Jättekul att vakna i en kall skog fylld med snö upp till knäna.

Tisdag morgon började med att åka pbv tidigt på morgonen i en timme till en plats med några få tomma hus; Typ någon ladugård eller något liknande. Där i snökaoset tränade vi på SIB (strid i bebyggelse) saker. Genomsöka byggnader, klättra upp på loft, genomsöka stora rum samt lite fältarbete också. Hela dagen var vi ute i snön. Åkte tillbaka till förläggningsplatsen och förbättrade den lite.
Under natten skulle vi alla vara både eldvakt och patrullerande vakt så det blev inte mycket sömn den natten. Inte någon natt heller, för den delen.

Under onsdagen var det mer SIB som gällde. Vi åkte ut med våra pbv:er till ett stort SIB-område. En massa byggnader som vi skulle genomsöka en efter en. Det gick väldigt bra och vi krigade på som bara den.

Gjorde samma sak dagen efter. Genomsökte byggnader och krigade mot fiender. Grönpåsar till mat och lite med sömn, ja allt sånt där onödigt jobbigt.

 

Under fredagen skulle vi göra samma sak. Vi åkte ut till samma ställe och påbörjade kriget. Men under en förflyttning mellan två byggnader blev två av mina soldater "skjutna" och allt blev kaos. Under tillbaka-förflyttningen med de skadade blev även jag "skjuten" och vi fick fraktas en lång bit bort för att vänta på sjukvårdare. Sjukvårdstransporten kom och vi åkte bandvagn till deras riktiga sjukvårdare. I deras sjuktält blev jag omhändertagen på riktigt nästan. De frågade en massa frågor, tog blodtryck, fick en fejkblodklämma på fingret och förberädd för en dropp-spruta. Det var nästan obehagligt verkligt, men mest spännande att få äntligen se de och se vad de sysslar med. Trevliga sjukvårdare dessutom. Fick mat (grönpåse) och allt. Efteråt fick vi hjälpa till att riva deras sjukförläggning och sen fick jag och 4 till agera som fiender åt stab- och ledningsplutonen. Det var skitkul. Vi kom från ingenstans och skjöt som fan på de. Chockade de. Kul, kul.

På mitt eldpost den natten blev allt också bara fel. Först kunde jag inte höra något på den viktiga radion som jag skulle passa. Någongång under natten skulle vi få besked när vi skulle ut och strida men jag kunde knappt höra något. Men vi fick inget besked ändå då. Sen slutade lyktan att fungera så att allt blev svart. I samband med det tog veden slut. Tur att det var i slutet av mitt postpass så att jag kunde väcka killen som skulle vakta efter mig så att han kunde hjälpa mig.

Tidigt på lördag morgon, runt 5 tiden, gick vi upp och stressade oss iväg med pbv:erna till en grottliknande byggnad som vi skulle rensa. Jag gick först i ledet för första gången. Det var jättespännande och jag var så taggad. Jag och min stridskamrat sökte rum efter rum och i korridorer och allt möjligt tills vi träffade på fienden och blev beskjutna och fick ta hand om fångar och skadade. Det var nog det roligaste jag har gjort. Synd att det gick så fort bara. Hur som helst. Efter det åkte vi tillbaka till lägret där våra tält flöt omkring på ett vattenfyllt grusfält. Det hade snöat innan så mycket och nu var det plusgrader och regn att hela förläggningen stod i vatten. Vi började genast med att gräva rännor och diken för att leda bort allt vatten från våra tält men det var sjukt mycket vatten och allt lutade åt vårt håll.

På eftermiddagen sedan fick vi alla ta en snabb fältdusch. Sammanlagt 40 sekunder rinnande varmt vatten. Åh vad sköntt det var. Det behövdes. Sen skulle alla på hela kompaniet åka tillbaka till Skövdes P4, alla förutom min pluton som skulle vara kvar där och vakta förläggningen som var kvar. Så vi fick byta tält till ett större och torrare tält och ligga kvar där över natten och då stå vakt i typ 2 timmar. Allt gick ju bra men det var ju inte så roligt att vara kvar där när alla andra hade åkt till regementet. Tillslut fick vi äntligen åka till P4 vi också. Skön känsla; DJUNGELMUCK! Djungelmuck! DJUNGELMUCK!

På P4 sedan hade vi bara vård och vård. Vapenvård och förläggningsmateriellvård. Två dagar i rad tills på tisdag då vi åkte hem från Skövde, hem till Livgardet. Vi hade då sovit inomhus i två dagar, först i en vårdlokal på betonggolv och sen en varm och skön gympasal. Och då fick vi även chips och cola (som i sin tur blev både frukost och kvällsmål under en dag). Buss på tisdagmorgonen och väl framme på gardet sedan hade vi lite betygsutvärderingar och packade upp allt. Nu är det Djungelmuck för alltid. Jag slipper sova i tält, vara utomhus 24/7 i minusgrader och äta äckliga grönpåsar bara för att överleva. Fältmuck!

Idag har jag och Nalle vart och ätit middag hemma hos "familjen Rolle". Tre rätters. Yummi.
Efter maten gick vi till den gigantiska Skogskyrkogården och tände några ljus och tittade omkrig lite. Jag har aldrig vart där men den är ju gigantiskt stor. Till och med bussen åker igenom där. "Familjen Rolle" bor där i närheten så vi promenrade dit i kylan. Fy sjutton vad kallt det var. Måste ha vart rekordkallt då. (Jag vet att jag alltid skriver om att det är kallt och att jag alltid fryser men det är ju bara sanningen, min sanning. Plus att det var riktigt kallt ute idag).

Och som min Nalle sa idag: Varför ska vi alltid fira högtider när det är kallt ute?

Det blidde ett rejält party igår. God grillad middag, god dricka och gott sällskap. Kunde inte bli bättre. Vi drack en massa goda drinkar, spelade Uno och satt och snackade till sent på natten.
Och vilken röra det var dagen efter. Oj vad det såg ut i hela lägenheten. Men den smällen får man väl ta. Det är ju självklart värt det. Tack för igår Lina och Hugo.

Imorgon kommer Lina och Hugo över så ska vi ha en dundermiddag och dricka en massa goda drinkar och ha det superkul. Jag är taggad!

Tänk vad skönt det är efter att man har tränat. Efter att man har sprungit och stretchat och har orkat duschat, då är det riktigt skönt. Men under träningen och framför allt innan träningen, då är det skitjobbigt och tråkigt. Men efteråt känns allt skönt och värt det. Varför orkar man inte träna så ofta för? Viljan finns men vem fan pallar?

P.S. Det är alltså jag som har vart ute och tränat igen. Sprang exakt i 40 min. Inte mycket att hänga i julgranen direkt men bättre än ingenting. Jag är nöjd.  

Idag är det exakt en månad kvar tills MUCK (Militär utrycker civilt klädd)!!! Allt känns helt underbart. En månad kvar till friheten. En månad kvar tills jag lever utanför grindarna. En månad kvar tills jag får tillbaka mitt liv. En månad kvar!

Igår var jag och simmade med Lina, eller vi badade bastu mest. Tre gånger på typ en timme bara. Det var jätteskönt. Men vi simmade lite också.

På eftermiddagen sedan (typ tidig kväll) var jag och Nalle bortbjudna på fika hemma hos Nalles föräldrar. Då var jag väldigt kaffesugen så det passade alldeles utmärkt med kaffe och en nybakad äppelpaj som var jättegod.

Idag har jag och Nalle vart på Ikea och shoppat loss lite. Eller det var mest planerat. Ett nytt större vitrinskåp, ett till badrumsskåp, en stor skitsnygg blomkruka (oj vad tråkigt) och två blåa fina förvaringsboxar som jag ska ha.

Just nu håller vi på att bygga ihop vitrinskåpet. Jag orkar fan inte. Jag som alltid brukar vara nyfiken och slita upp allt det första jag gör när jag kommer hem. Men nu så orkar jag inte. Nalle sliter som ett djur och skruvar och slår ihop skåpet. Han är duktig han, min lilla ängel. Jag orkar inte vara duktig just nu.
Lumpen tar kol på mig. Jag kan bara skylla på lumpen. Vilken tur att det snart är över så jag kan bli mig själv igen.

Tänk vad duktig jag kan vara ibland. Jag vet ju att jag är det ofta, men ibland är jag lite extra duktig. Som idag till exempel. Jag är ledig, jag är hemma, jag är trött på lumpen, jag ska ut i fält snart igen och vad gör jag då på min lediga tid(?), jo, jag går ut och springer. Tränar.
Men det är verkligen en skillnad att springa i lumpen och springa här hemma. Här kan man springa hur man vill, när man vill, om man vill. I lumpen måste man springa när befälen vill, man måste springa i takt oftast och man springer med ett hundratals andra vältränade soldater..

Aja, är man dum nog att söka till lumpen kan man vara lika dum att gå ut och springa på sin permission också. Jag har bara tränat två gånger, sen jag rykte in, på min permission och det var under det tre veckor långa sommarlovet.

Men det är ju ganska bra att träna ändå. Inte sant? Vet inte när jag sist var ute och sprang i lumpen, typ 3-4 veckor sedan. Så det behövs ju i alla fall.

Och imorgon ska jag vara duktig också. Då ska jag (tydligen) simma med Lina. Fast jag kommer nog mest att plaska runt där och vänta på den långa bastun efteråt. Yeah. Hoppas att jag inte fryser då...