Turqoise

Idag har jag äntligen övningskört. Papprerna på tillstånd kom i tisdags (weii) så idag var det grundträning på en stor stor parkeringsplats, ni vet, det klassiska. Jag har sen tidigare redan övningskört väldigt många gånger, men det var för minst ett halv år sen, så. Men fy fan vad kul det är! Tänk att man skulle klara av att starta, krypköra och stanna bilen redan första gången, UTAN att krocka. Det är ju underbart. Hehe. Se upp på vägarna bara när jag kör där, det lär väl bli om några veckor eller så och då lär det inte vara roligt för närliggande trafikanter.
Satt innan med teoriboken framför mig och försökte få in lite viktig information om körning. Det känns lite mer meningsfullt nu när jag väl får köra bil också, inte bara sitta brevid och titta på. Är på landsvägskapitlet nu men tröttnade så fort på allt. Det är ju så mycket upprepningar och självklara saker som står. "Ligg på höger sida om du ska svänga höger, ligg på vänster sida om du ska svänga vänster". "Våga avbryta en omkörning". "Väjningsplikt här och väjningsplikt där". "Var uppmärksam för vilt vid skogsvägar". Alltså skulle det vara svårt eller? Svårt att förstå att man ska vara nära höger kant när man ska svänga till höger? Är det något som jag har uppfattat fel? Ibland undrar jag faktiskt hur folk tänker.......
Men det var i alla fall superkul att övningsköra och fantastiskt att jag klarade av så mycket också redan första gången. (Jag gjorde lite småövningar med parkering, backning, starta i backe också med mera). Det finns alltså hopp. Det finns en Gud som tror på mig. Tack.
Tack till Björn också som står ut med mig. Det kan inte vara lätt.