Lumpens facit

Nu när jag har gjort klart lumpen, med facit i handen, vet jag att jag inte överdriver om jag säger att det har vart ett skitjobbigt år, hela tiden. Jag har lärt mig mycket det här året och det stösta jag har lärt mig är att ta skit. Ta skit för nåt som jag inte förtjänar. Ta skit för att min grupp/pluton inte kunde bättre och enskilda individer fick lida.
Även att bita ihop i alla lägen och göra det jag var tvungen att göra. Fast jag inte ville eller orkade. Har även lärt mig att hålla mig när jag måste gå på toan. Rekordet är lite över 6 timmar. Ohyes.
Men jag har gjort så otroligt mycket det här året som jag aldrig kommer att glömma, så som att bada isvak, svälta i två dygn, tre 9-dagars tältning i snö och minusgrader, vart vaken i över ett dygn, repellerat från 30 m, stått vakt under det kungliga bröllopet och självklart sprungit och marschat sjukt mycket. 

Jag vet att jag inte var bäst, men jag var inte sämst heller. Jag kämpade och slet varje dag. Jag kommer förhoppningsvis aldrig mer jobba med försvarsmakten. Aldrig mer vilket är en skön känsla nu.
Jag är glad och stolt över att jag klarade lumpen. Jag kan fan göra allt nu. Inget kan vara värre än alla jävla fältveckor i snön eller isvaksbadet eller när jag klämde sönder mitt finger och det slutade aldrig att blöda. Typ.

Muck! Muck! Muck!

                                               Ge mig ett M! 
                                               - M!
                                               Ge mig ett U! 
                                               - U!
                                               Ge mig ett C!
                                               - C!
                                               Ge mig ett K!
                                               - K!
                                               Ja vad fan blir det?!
                                               - Muck, muck muck!

Woho! JAG HAR MUCKAT! Jag har äntligen muckat. Jag klarade av lumpen, till och med med godkända betyg. Helt underbart. Jag är fri nu. Jag kan göra vad jag vill. Bye bye Livgardet. Hoppas att jag aldrig mer får se dig. MUCK! MUCK! MUCK!

Sista vecka i lumpen

Den allra sista veckan i lumpen har jag mest bara städat och lämnat in de sista sakerna. Jag har vårdat de sista magasinerna, inventerat allt, lämnat in Ak5:n med mera.

I tisdags fick vi även lira bandy på tjänstetid. Befälen var även med och vi körde turnering. Det gick väldigt bra för mitt lag. Tror att vi vann eller kom på andra plats. Wey.
På kvällen hade jag mitt/vårt sista NVK (Nätverk för Värnpliktiga Kvinnor) möte också. Några tjejer brättade om utlandstjänst och jag blev nästan intresserad. Men jag ska vara kvar i Sverige.... Det ska jag.

I onsdags hade vi en avslutningsmiddag på kvällen. Innan gick vi till Västra Ryds kyrka på korum och tog nattvarden och allt. Sen gick vi fackeltåg i mörkret och kylan tillbaka till Livgardet och åt en fin tre-rättersmiddag med vin och vett- och etikett utbildning. Uppklädda i model-Ä uniformen satt vi där alla i befälsmatsalen och lyssnade på tal, skålar och prisutdelningar. Efter den fina och goda middagen gick vi till "markan" och drack lite öl och drinkar och såg på ett bildspel och lyssnade på musik och hade det jättetrevligt.

Under torsdag kväll hade vi det förbjudna mucktåget och gick omkring och skrek Muck visor. Skitskoj. Vi muckade lite med militärpoliserna också i kasern brevid. De blev lite snea. Vi blev lite glada.

Och i fredags var det Muck som gällde! Vi städade av det sista på morgonen och sen ställde vi upp i en stor lokal så majoren kunde hålla lite tacktal. Sedan ställde vi upp utomhus och gick den sista marchen ut mot grindarna, ut mot friheten. Muck Muck Muck!

Första REMI-veckan

Den här veckan i lumpen har jag bara vårdat och inventerat en jävla massa saker hela tiden. Vapen och materiell hela tiden. Och när vi väl hade vårdat klart något fick vi något nytt från någon annan pluton att vårda. Så det har blivit tidiga mornar och sena kvällar med olika sortes vård.

I måndags hade jag även hicka vid 8 olika tillfällen under dagen. Det var ganska jobbigt att det aldrig gick över. Rekordmånga gånger var det. Yey..... Hade även hörseltest och det gick alldeles utmärkt. Perfekt hörsel, sa sjuksyster att jag hade. Yey! På kvällen lirade vi fotboll och tog en bastu sen. Det var skönt och avkopplande.

Tisdagen betod ju av mer vård. På kvällen sedan, när det var kallt, mörkt och kallt var det en orienteringstävling för hela bataljonen och även civila (?!). Gardesnatta kallas den för, tydligen ganska populär också. Hur som helst så tävlade man plutonsvis och jag var jättetaggad. När det var min tur gick allt jättebra och det gick faktiskt bra för hela plutonen. På hela 6:e kompaniet kom vi på 1:a plats och på hela bataljonen kom vi på andra plats. Så vi fick lite priser och fick kompaniets "stridsyxa" som alla vill ha och tävlar om. Min pluton vann den första gången, sen råkade vi ge bort den (på lån) till pbv plutonen och nu tog vi tillbaka den. Den var en skön avslutning på lumpen.

Under onsdag morgon sprang vi alla beep-testet. Ganska nöjd med resultatet är jag, det var bättre än första gågnen jag sprang och då fick jag "bara" 8,4. Sedan hade vi som vanligt mer vård. Persiskt marknad (inventering av våra materiell) hade vi sedan i 5-6 timmnar. Det var inte lika underhållande som beet-test resultatet. I 6 timmar plockade vi fram en och en sak, fick de visiterade och sen packade vi ner de igen. Var de inte riktigt tillräckligt vårdade fick vi vårda om skiten också.... Mmm, jag säger inget mer om det.

Torsdag och fredag var det mer vård och inventeringar. Vi fick 40 pbv magasin att vårda och när vi tillslut var klara med det fick vi yttligare 17 mer magasin att vårda. Det tog typ bara en och halv dag att fixa och vi har fortfarande kvar 14 stycken att vårda. Men snart är allt över.
Fredag sen hade vi vårt sista kompanifys. Vi var ute och sprang i motoroverall och kängor i snön på oplogade stigar men det gick faktiskt förvånansvärt bra. Jag sprang i täten och fick inte ens ont i benhinnorna efteråt, som jag (och alla andra för den delen) brukar få. Så det kändes jättebra. Och sist på dagen hade vi hemreserutinen vilket innebär städning och sen få åka hem. Yey!

Sista slutövningen

Äntligen har den sista slutövninge passerat och jag har överlevt det snöiga helvetet. I Skövdes kalla skogar har jag i 9 dagar tillbringat mitt fältliv.

Jag åkte ut i måndags. Buss tidigt på morgonen till P4 i Skövde. Hämtade lite grejer och vapen där och fortsatte sen ut till en skog en bit ifrån P4. Förläggningstjänst hela kvällen men ingen mat fick jag för det. Bra start på fältveckan.... Under natten sen kom snön. Jättekul att vakna i en kall skog fylld med snö upp till knäna.

Tisdag morgon började med att åka pbv tidigt på morgonen i en timme till en plats med några få tomma hus; Typ någon ladugård eller något liknande. Där i snökaoset tränade vi på SIB (strid i bebyggelse) saker. Genomsöka byggnader, klättra upp på loft, genomsöka stora rum samt lite fältarbete också. Hela dagen var vi ute i snön. Åkte tillbaka till förläggningsplatsen och förbättrade den lite.
Under natten skulle vi alla vara både eldvakt och patrullerande vakt så det blev inte mycket sömn den natten. Inte någon natt heller, för den delen.

Under onsdagen var det mer SIB som gällde. Vi åkte ut med våra pbv:er till ett stort SIB-område. En massa byggnader som vi skulle genomsöka en efter en. Det gick väldigt bra och vi krigade på som bara den.

Gjorde samma sak dagen efter. Genomsökte byggnader och krigade mot fiender. Grönpåsar till mat och lite med sömn, ja allt sånt där onödigt jobbigt.

 

Under fredagen skulle vi göra samma sak. Vi åkte ut till samma ställe och påbörjade kriget. Men under en förflyttning mellan två byggnader blev två av mina soldater "skjutna" och allt blev kaos. Under tillbaka-förflyttningen med de skadade blev även jag "skjuten" och vi fick fraktas en lång bit bort för att vänta på sjukvårdare. Sjukvårdstransporten kom och vi åkte bandvagn till deras riktiga sjukvårdare. I deras sjuktält blev jag omhändertagen på riktigt nästan. De frågade en massa frågor, tog blodtryck, fick en fejkblodklämma på fingret och förberädd för en dropp-spruta. Det var nästan obehagligt verkligt, men mest spännande att få äntligen se de och se vad de sysslar med. Trevliga sjukvårdare dessutom. Fick mat (grönpåse) och allt. Efteråt fick vi hjälpa till att riva deras sjukförläggning och sen fick jag och 4 till agera som fiender åt stab- och ledningsplutonen. Det var skitkul. Vi kom från ingenstans och skjöt som fan på de. Chockade de. Kul, kul.

På mitt eldpost den natten blev allt också bara fel. Först kunde jag inte höra något på den viktiga radion som jag skulle passa. Någongång under natten skulle vi få besked när vi skulle ut och strida men jag kunde knappt höra något. Men vi fick inget besked ändå då. Sen slutade lyktan att fungera så att allt blev svart. I samband med det tog veden slut. Tur att det var i slutet av mitt postpass så att jag kunde väcka killen som skulle vakta efter mig så att han kunde hjälpa mig.

Tidigt på lördag morgon, runt 5 tiden, gick vi upp och stressade oss iväg med pbv:erna till en grottliknande byggnad som vi skulle rensa. Jag gick först i ledet för första gången. Det var jättespännande och jag var så taggad. Jag och min stridskamrat sökte rum efter rum och i korridorer och allt möjligt tills vi träffade på fienden och blev beskjutna och fick ta hand om fångar och skadade. Det var nog det roligaste jag har gjort. Synd att det gick så fort bara. Hur som helst. Efter det åkte vi tillbaka till lägret där våra tält flöt omkring på ett vattenfyllt grusfält. Det hade snöat innan så mycket och nu var det plusgrader och regn att hela förläggningen stod i vatten. Vi började genast med att gräva rännor och diken för att leda bort allt vatten från våra tält men det var sjukt mycket vatten och allt lutade åt vårt håll.

På eftermiddagen sedan fick vi alla ta en snabb fältdusch. Sammanlagt 40 sekunder rinnande varmt vatten. Åh vad sköntt det var. Det behövdes. Sen skulle alla på hela kompaniet åka tillbaka till Skövdes P4, alla förutom min pluton som skulle vara kvar där och vakta förläggningen som var kvar. Så vi fick byta tält till ett större och torrare tält och ligga kvar där över natten och då stå vakt i typ 2 timmar. Allt gick ju bra men det var ju inte så roligt att vara kvar där när alla andra hade åkt till regementet. Tillslut fick vi äntligen åka till P4 vi också. Skön känsla; DJUNGELMUCK! Djungelmuck! DJUNGELMUCK!

På P4 sedan hade vi bara vård och vård. Vapenvård och förläggningsmateriellvård. Två dagar i rad tills på tisdag då vi åkte hem från Skövde, hem till Livgardet. Vi hade då sovit inomhus i två dagar, först i en vårdlokal på betonggolv och sen en varm och skön gympasal. Och då fick vi även chips och cola (som i sin tur blev både frukost och kvällsmål under en dag). Buss på tisdagmorgonen och väl framme på gardet sedan hade vi lite betygsutvärderingar och packade upp allt. Nu är det Djungelmuck för alltid. Jag slipper sova i tält, vara utomhus 24/7 i minusgrader och äta äckliga grönpåsar bara för att överleva. Fältmuck!

Blöta dagar

Vid mitten av slutövningen var det något pucko som tog mina regnkläder. Så de sista dagarna hade jag inga regnkläder och sprang omkring i regnet och låg på den blöta marken i frost och lera. Det var skitjobbigt. Konstant blött och kallt.

Slutövningen i bilder

                                    Här är fler bilder från slutövningen
              
                                       Här är jag som sitter och väntar
              
                                         Problem med banden på pbv:n 
              
                                     Helt av. Tog typ 2 timmar att laga
              
                                            Gott med kaffe på kasern
              
                                     Helikoptrar på Ingengörkompaniet
              
                                                       Som lyfte
              
                                       Tötta soldater efter vapenvård
              
                                               Ingengörkompaniet 2
              
                                    Här kokar jag vatten sent på kvällen
              
                                                   Sov inomhus(!)
              
                                     Fin natur var det men jävligt kallt
              
                                                Åker sjukhustransport
              
                              Inte ens sån här god mat får vi på Livgardet
              
                                                     P4 i Skövde
              
                                          Efter den sista vapenvården
              
                                               Gamla pansarvagnar
              
                                               Rostig och utan band




1:a Slutövningen

Nu är jag äntligen hemkommen från min första slutövning i Småland. Det har vart en riktigt jobbig vecka med mycket kyla, snö, regn och eldöverfall.

Jag åkta ut i måndags. Buss i drygt 4 timmar men det visades film och jag hade fått mat med mig så resan var helt okej, nästan för kort till och med. Framme i Eksjö sen hade vi förläggningstjänst och fixade med tält och sånt.

Under resten av slutövningen har vi stridit och gjort en massa eldöverfall och gjort en hel del mineringar. I onsdags var jag flankskyddets flankskydd, vilket inte var så roligt. Under dagen gjorde jag typ ingenting. Satt och väntade på att fienden kanske skulle komma och när den väl gjorde det kom den bakifrån och skjöt på oss. Hur som helst skjöt vi tillbaka och fienden försvann.
På eftermiddagen sen skulle min pluton träna lite mer på strid i skog och passering över vägar och allt möjligt och då fick jag och en till snubbe agera som B-styrka (fiende). Det var skitkul att äntligen få testa på att skjuta och strida som bara den på min egen pluton.

Dagen efter skulle min pluton göra ett reservanfall. Ja vi skulle göra ett anfall om fienden kom i vår väg. Vilket den inte skulle, men kunde göra. Men fienden kom aldrig så kompanichefen beslöt att vi skulle åka nämare fiendens mark och undersöka området bättre. Då plötsligt, i en korsning möter vi fienden som snabbt skjuter på oss. Min pbv (pansarbandvagn) börjar backa och råkar krocka in i vår andra pbv. Fienden fortsätter och skjuter på oss och allt blev kaos. Min pbv och hela besättningen "dog" och mitt befäl fick någon typ av panik. Allt blev helt fel. Tur att det bara var en övning.

I fredags hade jag/vi en återhämtningsdag. Vi åkte buss till Ingengörskompaniet 2 och fick duscha och byta till rena kläder. Åkte vidare till Skillingaryd sen och fick sova inomhus i några kaserner där. 2 nätter i rad! Det var helt underbart. Så skönt att få sova i en säng och äta riktigt mat, istället för de där äckliga gulpåsarna som jag har ätit hela veckan.

I lördags hade vi vår enda skarpskjutning. Vi åkte iväg med pbv:n, skjöt några få skott från en eldställning och sen fick jag och min farbpolare spränga av ett rör med riktig sprängdeg. Alltså jag gillar sånna smällar. En läskig kick jag får alltså.
Sen åkte vi vidare med pbv:n och fick skjuta hur mycket som helst under 4 minuter. Jag sköt automat med ak:n, 2 ½ magasin och sen några granater med granattillsatsen. Det var skitkul. Typ det roligaste på hela slutövningen. Synd att det var alldeles för kort tid bara. Varför ska det roligaste inte vara så länge?

Och annars under slutövningen har vi bara gjort en massa eldöverfall och minieringar. I måndags under kriget blev allt fel igen. Vi hade förberätt allt och satt och väntade på fienden i flera timmar. Till slut kom fienden bakom oss (som vanligt när mitt befäl är helt förvirrad) och skjöt på oss men vi tog upp striden. Det är ju så synd, jag vet ju att vi kan kriga och så när vi äntligen får det blir allt bara fel. Jag råkade "skadas" när vi klev av pbv:n åt fel håll och fick bli omhändertagen av kompaniets sjukvårdare. (De tränar sjukvård på oss soldater ibland). Men det var ganska spännande och få leka skadad och åka sjukvårdarnas bandvagn.

Och under onsdag-fredag har det snöat hela tiden och när det väl slutade snöa så kom regnet fram igen. Så ett skitväder har vi haft hela tiden, förutom de två sista dagarna då vi bodde på P4:as kasern då solen sken för första gången under veckan. Sista dagen, i onsdags åkte vi bara bussen hem till gardet och fick sen sluta efter det.

Så här glad var jag på bussresan hem.
Men ska jag sammanfatta slutövningen kort så har det vart en jobbig, kall, blöt och långtråkig övning med mycket sitta still ute och frysa.

Jag hade i alla fall tur med vädret..

Och ja, det var väl det ända som har vart bra den här veckan. Allt annat har vart en skitmacka efter skitmacka efter skitmacka...

Det började i tisdags, då min tjänst började. Vi marschade ut till några skjutbanor en timme bort med packning och allt sånt där onödigt tungt. Man skulle springa och skjuta på olika sätt och springa lite mer och kasta handgranater och skjuta från fel sida och allt möjligt på en kort tid. Såna skjutbanor/tester har jag redan gjort men då blev jag inte godkända på alla banor, så nu var det dags igen. Den här gången gick det bättre och jag klarade av alla banor med mycket kämp och slit.
              
Sedan fick jag veta att jag inte hade klarat av fälttestet som jag sprang för några månader sen, som jag trodde att jag hade klarat av. Så när vi skulle ta oss tillbaka till Gardet fick jag och två till springa fälttestet på två km. Kravet var att springa under 11.30 min med vapen, kängor och full stridsutrustning. Tidigare sprang jag på 12.25. Nu fick jag bara 12.22. Bättre än förra gången men inte tillräckligt bra. Så något glad för förbättringen kunde jag inte vara.
På kvällen sen bytte vi våning och logement. Flyttade alla våra saker och samtidigt hade vi en "persisk marknad", med andra ord en inventering av alla våra grejer och prylar. Det tog bara 4 timmar....

Onsdagen var lite bättre. Vi marschade ut till ett ställe som hette Trehusbacken där vi skulle göra ett skarpt handgranatsprov. Först övade vi med övningshandgranater och kastade in de i olika rum och skjöt på fiender och sedan skulle vi göra det skarpt med riktiga handgranater. Till en början gick allt bra även fast det var skitläskigt att hålla i riktiga handgranater men vid det sista genomförandet fick först min stridspartner en granat för vänsterhänta, konstig nog (?) och sen när jag skulle kasta min glömde jag ena säkringen så det smällde aldrig. Fänrik gjorde något med den medan vi stod i skydd, sen kom han springande till oss och det smällde som bara den.
              
På eftermiddagen sedan marschade vi hem igen och packade och förberedde inför slutövningen nästa vecka.

Under natten blev jag överraskat förkyld också. Låg med täppt näsa och kunde inta andas. Sjukt jobbigt när man var så himla trött...
                        
Och på torsdag morgon, när det regnade och jag inte hade tur med vädret för en gång skull samt hade ont i halsen och var snorig, sprang jag stridshinderbanan igen. Lyckades inte med det testet heller. Jävla armgång. Börjar tappa gnistan nu. Hoppet börjar avta.
Men fortsatte dagen med att packa ännu mer och förberedde det sista inför slutövningen. Vi hade även fotografering. Både med plutonen och med hela kompaniet. Hoppas att det blev bra. Fick ju solen i ögonen så alla lär väl ha kisat. Städade en hel del också under dagen och sen fick jag reda på att vi skulle ha en plutonsfest den kvällen. Befälen ville det för alla kunde närvara, så när klockan var lagom mycket slutade vi och drog iväg in till stan, till Bronco's och käkade kött och drack gott. Det var ett bra ställe om man gillar mycket kött och öl. 400g kött kunde man få. Sjukt mycket. Men jag tog mig en burgare och cider. Plus några white russian.
Trött och sliten som jag var så orkade jag inte vara kvar bland de sista, som jag alltid är annars, så jag drog hem, påverkad och illa mående.

Men jag hade ingen tjänst på fredag så jag slutade ju efter plutonsfesten. Underbart skönt. För veckan har ju annars vart jobbig, både psykiskt och fysiskt. Bittert. Skönt att vara hemma nu.


Slottsmuck

Slottsmuck, slottsmuck, slottsmuck chaallaalaalaalaaah! Nu har jag slottsmuck!

Härmed meddelar jag er alla att jag har stått mitt sista högvaktsdygn på slottet idag. Nu behöver jag aldrig mer vakta slottet. No more. Åh, det känns underbart. Ingen mer högvakt.
Nu har jag stått sammanlagt 15 dygn, = 30 dagar, = en månad. = en månad för mycket.

De här senaste två dygnen har jag bara stått två postpass/natt, först på Logården och sen på Slottsbacken. Sen på dagen har jag vart cermonipost, alltså har jag sett till att all publik håller sig på rätt plats under vaktavlösningarna. Men det har vart ganska softa dygn ändå, mer sömn än vanligt och mindre postpass än vanligt.

Fick även hala flaggan på slottet igår kväll. Jisses alltså. Vilken krånglig väg att ta sig upp på slottet, men vilken utsikt det var alltså.


Schysst utsikt va.
Annars har det var snorkallt ute hela tiden. Inatt var det 5 plusgrader ute när jag stod vakt. Då var det kallt. Men nu sitter jag inomhus i alla fall. Hemma.

8 veckor!

Shit alltså. Det är bara 8 veckor kvar, sen är det muck! 8 veckor kvar, sen är det slut på helvetet och jag hamnar i himmelriket. Shit, det är inte långt kvar.

Men först är det de allra sista högvaktsdygnen, sen två slutövningar och sist avrustning. Jag längtar så.

Honörsvakt

Riksdagsmötet öppnades i tisdags och självklart skulle jag stå vakt på slottet när Kungen och hans familj gick förbi. Jag och typ 20 till stod på yttre borggården och skyldrade givär för Kungen när han gick förbi. Vid tre tillfällen under typ två timmar. Det var lite tjatit att stå stilla där och skyldra givär och fy sjutton vad kallt det var. Fast man hade värmetröja på frös man som en liten gnu på hal is. Mina händer blev så stela att det blev svårt att göra alla vapenrörelser tajmade perfekt. Men jag tror att det blev bra.

Kungen, Drottningen, Kronprinsessan och hennes prins Daniel var där samt en massa viktiga politiker som skulle in i riksdagshuset. Skoj var det inte men intressant var det.

Mina befäl älskar högvakt

Nu förstår jag verkligen varför mina befäl älskar högvakt:

¤ De sitter inomhus
¤ De får sin mat serverad
¤ De får god mat
¤ De får kaffe och fikabröd (ofta)
¤ De sover på madrassängar
¤ De får den service de vill ha


Hemma från högvakten

Tack vare min stukade fot (som för övrigt läker jättebra) fick jag vara kalfaktor på högvakten, vilket var jätteskönt. Bakade och fikade och serverade befälen mat m.m. Fick även stå ett postpass på natten också och jisses vad kallt det var då. Riktigt kallt.

Samt så slapp jag stå två extra dygn också. Så i söndags åkte jag tillbaka till gardet och vi alla fick sluta tidigt. Gick och la mig tidigt den kvällen, hade ju bara sovit i 4-5 timmar under högvaktsdygnet, så jag somnade runt 21-22 tiden. Ändå så har jag vart trött hela måndagen. Appropå måndag..

Idag har jag bara tränats inför morgondagen då riksdagsmötet ska öppnas. Tränat gamla vapenrörelser som jag har gjort under varje högvakt, så det har vart en riktigt lärorik dag idag.... (inte). Men eftersom jag slutade tidigt, runt 14 tiden, så åkte jag direkt hem, där jag sitter nu och softar.

Sitter på slottet

Sitter på slottet nu. Är kalfaktor! (Med andra ord är jag befälens bitch). Men jag sitter inomhus i värmen och dricker kaffe och har ätit kladdkaka så jag är supernöjd. Kokar kaffe, dukar fram mat, bakar m.m.

Sen är det ju så att jag inte alltid har en sån tur med mig jämt. Kan du gissa vad jag precis har gjort igen? Ja, jag har gjort illa mig igen. Den här gången har jag nockat sönder mitt ena ögonlock så det for blod och allt. Slog sönder det i mörkret på en sängkant.... Mmh!

Så nu sitter jag här med en stukad fot och sprucket ögonlock klockan 5 på morgonen med en dator framför mig och en kaffekopp i handen. Men det är lugnt, jag har aldrig haft det så här bra, under högvakten, ändå.

Högvakt i 3 dygn = 4 dagar

Högvakt nu i helgen, men den här gången slipper jag att stå vakt i alla fall. Ska stå tills på tisdagst. Men nu kommer jag att ha inre tjänst. Den bästa tjänsten som finns. Sitta inne i värmen. Aja, jag återkommer om det senare. Nu måste jag fixa iordning allt innan jag kan gå och lägga mig.
Hare gött

Känns som att Gud står på min sida ett tag nu

Har stukat foten så jag sitter hemma nu och vilar upp den. Blev sjukskriven fram till på lördag då jag ska stå högvakt igen.


Du vet väll att det finns rötter i skogen? Och att det finns grangrener oftast i huvudhöjd? Tänkt dig då att du är trött, kall och blöt och ska springa över en väg fort och effektivt med ett tungt vapen i famnen. När du kommer fram till den täta granskogen på andra sidan vägen sluter du ögonen en halv nanosekund för att slippa få granris i ögonen och en jävla rotjävel lägger krokben på dig och fäller dig handlöst på marken med en stukad fot som tack.

Inte? Hepp, men det hände mig i måndags i alla fall. Ont gjorde det.
Så jag fick åka in till Livgardet med tryckförband och högläge.

Det komiska med det hela var att när vi tränade på att passera över vägen var det två andra killar som hade ramlat vid det djupa diket som man var tvungen att hoppa över innan vägen. Men jag klarade av det svåra hindret men när vi alla var på den "lugna" sidan av vägen ramlade jag omkull. Funnie

Så idag har jag väntat på sjuksköterskan som skickade vidare mig till läkaren som jag fick sitta och vänta på i två timmar. Men någon röntken blev det inte. Så jag fick vänta på att få hämta ut en rock till högvaktstjänsten istället, innan jag fick packa ihop och åka hem.  

Skarpt läge i Marma

Ännu en jobbig vecka har passerat men nu är det inte långt kvar till muck.

I tisdags hade vi en lugn dag med en massa teori om minprotokoll och sen vård av materiell samt så slutade vi dagen med fältlastning och packning. 

I onsdags åkte vi buss ut till Marma, Gävle. Där skulle vi ha ett skarpt eldöverfall med minor och hela faderullan. Så när vi kom dit så började vi med fältförläggning och grävde skyddställningar och fyllde på magasinen. Sedan fick vi vila i några timmar innan jag och 4 till skulle på en ordergivning för att mitt i natten åka ut till eldöverfallsstället och reka området. Så jag väntade och väntade halva natten på att få åka iväg men när klockan var runt 12 fick jag reda på att vi inte skulle någonstans förän imorgon bitti klockan 4. Så yes, 4 timmars sömn....

Torsdagen då, bestod av stress fram till eldöverfallsplatsen några km bort med pbv:n som inte fungerade till en början. Därefter framme vid skjutplatsen satte jag upp fordonsminor 14 och försvarsladdning 22. Fick dra av snöret så allt sprängdes också. Skitcoolt. Vilken smäll alltså. Marken vibrerade. (Annars så skjöt jag ett halft magasin skarpa patroner också). Jupp.
På eftermiddagen städade vi av området, packade ihop tältet och åkte buss hem till Gardet. Där blidde det mer vård och städning. Kom i säng sent den kvällen men trött var jag. Otroligt trött var jag.

Fredagen bestod av mer vård. Hade även en undervisning om hur våra "fiendefordon" ser ut. Ryssarnas stridsvagnar och pansarfordon m.m. Ganska intressant faktiskt. Sedan var det krigsfys (springa med stridsutrustning och bära runt på andra) som höll på att ta kol på mig. Mådde jätteilla och höll på att spy. Men efter en timmes vila efter träningen tror jag att det gick över, lite grann i alla fall.

Mer fältvecka

Trött och sliten sitter jag ensam hemma med ett vinglas i handen, men det återkommer jag till senare.

Kom hem från en fältvecka igår. Jag har vart ute i skogen, sovit i tält och legat i lera i regnet. Hela bataljonen skulle ut i fält och kriga samtidigt. Så i måndags packade vi klart allt och åkte pbv ut till skogen en bit ifrån gardet. Vi rekade ett eldöverfallsområde, gjorde stridsställningar och grävde ner minor. Förberedde allt och sen åkte vi pbv vidare till förläggningsstället. Slog upp tältet i mörkret och fick några timmars sömn. Jag var både eldvakt och patrullerande vakt den natten men lite sömn fick jag i alla fall.

Upp tidigt nästa morgon. Packade ner tältet i stress och drog vidare till eldöverfallsstället. Fienden skulle komma runt 10 på morgonen. Men det gjorde de inte. Så vi fick vänta och vänta. Jag satt ensam i skogen och väntade på fienden i 5 timmar. Kunde inte äta, kunde inte sova, kunde knappt gå på toa. Jag skulle sitta där och vara berädd på att fort springa där ifrån och ingen visste när fienden skulle komma. Men som sagt, efter 5 timmar kom fienden och mina soldatkamrater skjöt några få pansarskott och sen sprang vi gemensamt därifrån till pbv:n och åkte iväg en bit bort där vi blev beskjutna och fick ta upp striden. Jag vet inte om vi vann striden men vi drog oss ur efter ett tag och åkte iväg med pbv:n

En till natt i tält. Som tur var var det inte kallt i tältet, skitvarmt faktiskt. Vaktpost den natten med så det blev inte så mycket sömn.

Nästa morgon skulle vi upp tidigt igen och förbereda ett nytt eldöverfall. Så vi åkte ut med pbv:n igen några kilometer bort och satte ut minor och fixade eldställningar och allt möjligt. Det blev en hel dels väntande också med väldigt lite mat. Framåt eftermiddagen/kvällen var vi helt klara och bara låg och väntade i flera timmar på att fienden skulle komma. Vi skulle ha mörkerskjutning och jag skulle skjuta upp lysskott över hela himmlen så att de andra kunde skjuta pansarskott på fiendefordona. Vi gjorde allt vi skulle och sen skulle vi springa därifrån, hoppa in i pbv:n och åka därifrån utan att fienden följde efter oss. Vi lyckades med det eldöverfallet och kunde säkert åka tillbaka till vår förläggningsplats. Åt lite middag innan det var dags att åka ut igen och förbereda ett nytt eldöverfall. Lade ut minor, planerade flyktväg, grävde stridsställningar och allt sånt. Sedan åkte vi tillbaka till förläggningsplatsen igen och slog upp tältet i mörkret och självklart fick jag sitta vakt under natten. Dock blev det bara en timme istället för två timmar som det har vart de andra nätterna.

Revelj klockan 6 på morgonen. Packade i ordning allt och drog iväg till eldöverfallsplatsen. Förberedde lite till och sen fick vi bara sitta och vänta och vänta. Tror att vi väntade i 4-5 timmar den här gången. Regnet öste ner och vi turades om att ligga i stridsställningen på vakt. Det var kallt, det var blött, men vi var tvugna. Tillslut kom fienden och vi skjöt på som fan, eller inte jag då, men grabbarna med pansarskott och robot 58 skjöt. Sedan kutade vi därifrån, sjukt långt borta till pbv:n. Jag höll fan på att dö under språnget. Ingen mat den dagen, frusit konstant och sen skulle vi bara springa fort i uppförsbackar i en blöt skog. Nä men det var jobbigt.

Vi åkte iväg med pbv:n och efter ett tag blev vi beskjutna. Fick göra avsittning och tog upp striden. Fienden var för stark den här gången och skjöt sönder vårt fordon och vi var tvugna att fly. Då fick jag springa ännu mer och gissa om det var jobbigt. Vi gjorde vårt bästa och fienden försvann efter ett tag.

Sammanfattning av fältveckan:
Jag kan berätta att vi skjöt med lösplugg och laser så ingen skada skedde. Inget skadat fordon heller eller ens riktiga minor. Det regnade varje dag och någon mat har jag knappt ätit. Det har vart mer väntan än strid och jag har skjutit 8 patroner på hela veckan. Men nu är veckan slut och nästa vecka börjar snart igen.

M90 lätt

Ja jusst det, jag glömde bort att säga att i måndags
fick jag äntligen ut vår sommaruniform, M90 light.
Tunnare och kortärmad. Det är så bra att vi fick den
nu när sommaren är slut och kylan har kommit. Bra
där Försvarsmakten. Snabba puckar.. Synd bara att
jag inte kan använda den, storleken är för stor.. Heh...

Tidigare inlägg
RSS 2.0