Turqoise

Har nu stått min allra första högvakt vid Stockholms slott. Tre dygn stod jag på den norra sidan av slottet, på Lejonbacken. Vi hade tur med vädret, det var soligt varje dag så det var skönt att slippa den stekande solen i skuggan av norra slottsvalvet. Men det var tusentals med människor där varje dag. Flera busslaster med turister och skolklasser och allt möjligt var där så jag har vart fotomodell i tre dygn nu.

Alltså det är jobbigare än vad man tror, att stå stilla bara, rak i ryggen, på båda fötterna, hela tiden. Stackars mina fötter och min rygg. Vilken skit de fick ta.

Men det började alltså i onsdags. Vi åkte buss från Livgardet till Hedvig Eleonora Kyrkan i stan. Paradmarscherade därifrån till Armémuseet. Stod där och visade upp oss lite för publik och Majoren. Gick parad sen till slottet och det var inte raka vägen då heller. Vi gick omvägar, förbi NK och längre bort i den stekande solen. Ja det var ju en massa vägarbeten överallt....
Framme på slottet sen var det fullproppat med människor. Vi kunde knappt komma fram till Gevärsbron. Jag var så himla nervös. Men allt gick bra och vi gjorde vår pågångsshow och jag gick nästan direkt ut på post som det var planerat. Nalle var där också och tittade på.

Jag stod post i två timmar, vilade två timmar, stod på post i två timmar, vilade två timmar och så höll det på nästan hela tiden. Första natten fick jag även 7 timmars sömn, men natten efter det blev det bara 4 timmar sammanhängande sömn och sista natten fick jag 2 timmars sömn, post i två timmar och sen två timmar till sömn och då var man inte så pigg på att gå post mitt i natten eller tidigt på morgonen efter det.
De två sista posterna stod jag och frös hela tiden också, så det var inte så skönt.

Avgången sen, på lördag var jag också riktigt nervös över. Det är en stor press på sig, även om man vet vad man ska göra och att man bara ska göra som gruppcheferna säger så är det ganska svårt att göra det samtidigt som alla andra. Men jag tror att vi var riktigt bra faktiskt. Vi lyckades tror jag.
Och det var en sån skön känsla att sätta sig på bussen hem och veta att man inte behöver stå vakt längre. Att man är fri fån slottet. Att man nu kan sitta ner, hinner sova, hinner äta, hinner slappna av när man vill.

Jag är glad att jag har klarat av min första högvakt. Det var ganska roligt att stå på post när det var som proppat med människor runt omkring som bara tittade på en, tog foton på en och sa "Titta där är en tjej, fan va coolt!"
Vilka dumma frågor folket kunde komma med. Helt idiotiska ibland och riktigt underhållande, som t.ex. "Sommarjobbar du här? Vad tjänar du i timmen? Måste man gå högvakt när man går lumpen? Vad vill du bli inom lumpen?" Och sen alla de klassiska frågorna som "Can I take a picture? When is the next change of guards?". Aja, hur som helst så var det ganska roligt ändå, att få stå högvakt vid slottet fast det var skitjobbigt och smärtsamt i kroppen. Om två veckor ska jag stå igen. Så jag hoppas att vi ses då.