Turqoise

På torsdagen sen fick vi börja dagen med att marscha tillbaka till Livgardet. Det var som vanligt hårt och jobbigt. Jag kommer nog aldrig att komma ifrån den hemska känslan. It's killing me.

Vi körde lite vapenvård och packade upp lite av vår blöta packning. Sedan skulle vi med en gång ut och fysa. Vilket jag trodde att vi skulle få slippa, eftersom vi har vart ute i fält plus marschat en mil, enkel väg. Fast vi skulle ha fått åka buss, både dit och hem. Men som vanligt kommer det aldrig någon buss när Livgardet anordnat det. Hur som helst skulle vi ut och springa till stridshinderbanan, springa den ett varv och sedan fortsätta att springa i skogen.

Vi sprang alltså i skogen och på fält och i djup snö och oplogad mark och allt möjligt. Helt plötsligt skrek befälet "Skydd!", då skulle vi slänga oss ner direkt på marken, oavsett underlag och ta skydd. Så jag har rullat runt i diken, vattenpölar och lera. Typ i drygt en timme. Vi tränade även på att anfalla och försvara områden under tiden. Det var ruskigt jobbigt, skitjobbigt efter fältveckan och stridshinderbanan, men någonstans var det lite lite roligt också.

Som tur var slapp vi sätta upp tält och sova i de. Det är en av de värsta sakerna med fältveckor. Allt som har med tält att göra. Visserligen är jag van att sova i tält men det är verkligen en stor skillnad att tälta i lumpen. Allt blir bara jobbigare och det är inte lätt att göra det med oengagerade ignorerande killar.


Hur som helst, i onsdags var en av mina läskigaste dagar i mitt liv. Jag och vi alla andra skulle få testa att repellera för första gången. DET var riktigt läskigt.
Vi började från en låg höjd, typ två våningar upp i ett våningshus. Sedan skulle man ta på sig en "tillfällig" sele. Ett band man skulle sätta runt sig på ett speciellt sätt så att det blev en sele. Sedan haka fast allt på ett rep och klättra ut ur fönstret.

Ja det värsta var ju att sätta sig på fönsterbrädan/kanten och klättra ut med ryggen först. Det kanske inte låter så farligt, men det var skitläskigt. Jag hade både sovit och ätit dåligt två nätter innan så jag var väldigt darrig och fick lite tårar i ögonen. Då kom kapten fram till mig, försökte kontrollera att allt satt rätt till, sa lite snälla ord för att göra mig på bättre humör och sedan knuffade han ut mig. Ja han knuffade ut mig ur kanten. Då var det bara att bita ihop och ta sig sakta nerför. Då var det inte alls jobbigt, eller svårt. Det var bara det där första, att klättra ut ur fönstret och lämna över all säkerhet åt en lina utanför fasaden på ett stort våningshus. Lämna över sitt liv i NÅGOT annat.
Men sedan gick allt bra och det blev riktigt roligt att repellera. Vi gick sedan över till 5:e våningen och repellerade därifrån. Det var lite läskigt det med, men allt gick bra.

Efter den lilla lunchen sedan skulle vi göra "mänskliga" trappor, tror jag de kallade det för. Vi skulle hoppa igenom fönster med hjälp av varandra; stå på varandras ryggar och knän och klättra på stegar för att ta oss igenom fönster snabbt och smidigt. Det var skitsvårt. Eftersom jag är väldigt kort hade jag ett stort problem att bara ställa mig på någons rygg, med all utrustning och vapnet i ena handen. Det gjorde vi i typ två timmar, samma sak i två timmar. Ganska så långtråkigt och jag vet inte hur många blåmärken jag fick efter det. Mina ben ser helt förstörda ut.

Framåt sen eftermiddag skulle vi göra en annan övning. En till jävligt läskig övning. Vi skulle först klättra upp på en helt vanlig stege, ute på fasaden, högt på våningshuset. Denna gång med en riktig sele.
Sedan skulle vi hala oss ner för en brandslang utanför fasaden. Det var skitläskigt det med. Det kändes att man inte hade någon bra säkring. Man satt ju inte fast i branslangen direkt, den skulle man bara hålla i och snurra runt ena benet och sedan glida ner för. Från 6:e våningen. Så högt uppe var det i alla fall. Men jag överlevde. Jag överlevde! 

Igår eftermiddag kom jag hem från fältveckan. Fy vad trött jag var. Det var en riktigt kallt och jobbigt vecka, men samtidigt en väldigt extraordinär upplevelse med övervinnande rädsla och blåmärken.

Måndag morgon marschade vi ut till Stora Sätra där vi skulle slå läger. Innan hade vi fysat som vanligt så jag var ganska mör i kroppen; och marschen gjorde inte saken bättre. Tung packning och marscha i en mil ungefär. Tog 1 ½ timme. Jag var helt död efter det. Men vila fick man ju inte göra. Direkt framme skulle vi träna på strid i bebyggelse. Vi tränade på genomsök av byggnader och hur man skulle göra det på rätt sätt.

Nästa dag gjorde vi samma sak typ. Fast nu med att skjuta med lösplugg. det var en konstig känsla. Skjuta på riktigt fast det inte kom några kulor eller märken på väggarna eller nåt. Man skruvade fast en löspluggsanordning på Ak5:ans mynning och sköt som vanligt med magasin och patroner, men inget hände. Det var jättekul.
Sedan på eftermiddag fick vi träna på rensning med handgranater. Spränga små rum och skjuta som bara den. Hela dagen tränade vi på samma saker, hela tiden. Det var ganska långtråkigt. Helt seg i kolan blev jag också. Samma sak om och om och om igen.
På kvällen sen gjorde vi samma övning i mörkret. Vi hade vår monovar på (du vet nightvision goggles) och genomsökte alla rum i mörker.

Nu i helgen har jag mest tagit det lugnt. Jag har sovit så mycket jag har kunnat, jag har klippt mig, ätit gott och mycket. = stora förberedelser inför nästa vecka, fältveckan. Ja, usch. Jag har fältvecka nästa vecka. Men det är bara fyra dagar, så jag kanske överlever.
Vi ska träna på strid i bebyggelse då, för första gången. Samt repellering och lite andra grejer. Denna gång ska vi inte heller sova i tält, utan i kvarter, typ ett cementrum med ihåliga fönster och ingen värme. Men det ska nog gå bra.

Jag kan inte säga att jag längtar direkt. Jag har en sån ångest. Sov dåligt inatt också.... Blöö

Har haft en jobbig vecka nu och värre kommer det att bli. Jag har vart ute i fält ett dygn, men det var skitjobbigt. Aja, jag börjar med i måndags. Då var det ganska lugnt ändå. Vi löpte som vanligt och sedan tränade vi lite exerceese, alltså marscha i takt med mera. Sedan fick vi våran välförtjänta basker. Äntligen. Så hela kvällen gick åt att stuka baskern, forma den som den ska se ut.

Tisdagen gick åt att skjuta PEK för mig. Inomhusbanan med några skjutövningar. Efter middagen hade vi närstrid med våra nya tandskydd. Denna gång var det mer slag och blockeringar så mina armar är helt förstörda nu av blåmärken och skador. En massa slag på samma ställe under två timmar typ. Så det kändes..

I onsdags var det dags för fält igen. Vi packade och marschade sedan ut till Gällöfta, där vi slog läger och gjorde skjutövningar med de tunga pansarskotten och ålade i djupsnö och hade det sådär allmänt skitjobbigt. Men på kvällen fick vi skjuta signalpistol i mörkret och lite mer pansarskott till det. Det var lite roligare i alla fall.

Vi sov i tält givetvis. Jag fick sitta eldvakt från kl.23-00.30. För innan dess fick man ju inte sova. Sedan försöka sova i typ två timmar innan jag skulle ut på bevakningspost från kl.3-5. Väckning sen vid kl.6 och innan hade jag försökt att sova i en timme men lyckades inte riktigt. Det lät för mycket, det var hårt och det var kallt. 
             
Dagen efter, på torsdag, skulle vi fortsätta med samma skjutövningar som vi gorde i onsdags. Men jag mådde så dåligt och var så trött så jag bangade på att åla mig i snön med pansarskott på ryggen. Sedan packade vi ihop allt och fick springa hem. Ja alltså utan packning men med Ak5 och stridsväst. Det var tugnt och jobbigt efter den dåliga natten. 
             
Fredagen började med att springa stridshinderbanan två varv. Därefter skulle vi springa ca 3 km till, med kängor och allt. Svettiga fick vi gå till sjuksyster sedan och få vår andra TBE spruta. Tredje är om ett år.
På eftermiddag hade vi något som heter soldaterinran, tror jag. En slags cermoni där kapten sa till oss att vi är numera soldater och inte livgardister. Jag är från och med nu soldat och jag får numera bära min basker!

Grattis till Kicki som fyllde år i onsdags också! Grattis och hoppas att du hade en underbar födelsedag. Kramar

I torsdags var det tydligen dags att springa Livgardets stridshinderbana igen. Förra gången kunde jag inte vara med för mitt knä och rygg var så skadat. Men i torsdags skulle hela kompaniet göra det istället för att bara springa och eftersom jag inte har ont längre så fick även jag tvingas med att genomföra banan.
Det gick förvånadsvärt bra också. Jag är helt chockad. Jag klarade av de svåraste hindrerna utan större problem. Visst var det svårt och jobbigt, men jag klarade det. Jag klarade det!

På eftermiddagen hade vi strid i bebyggelseutbildning. Skönt att sitta inne och lyssna på ett befäl och se på småfilmer Ganska underhållande var det att se på andras misstag, men vi kommer även också att göra det när det är vår tur....
Hade även någon krypto-undervisning med prov och allt som jag inte fattade ett dugg av. Helt lost in space liksom. Men även det gick bra och sedan slutade vi vid två eller nåt. Så skönt att få komma hem igen.
Nu väntar det mig två jobbiga veckor framöver. Fältvecka vecka 13.... Ännu en kall och jobbig vecka. Usch...

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det var ganska kul ändå, att få vara huligan för en dag.
Ja, alltså i onsdags skulle jag och mina soldatkollegor agera huliganer mot utlandsstyrkan. Det var deras slutövning innan nästa vecka då de ska åka till Kosowo, for some real fights. Så vi skulle vara så våldsamma som möjligt, men vi hade vissa regler som vi var tvugna att följa.

Vi var runt 100-200 personer som de hade delat upp oss i tre olika grupper. Den första gruppen skulle vara "mitsar", springa fram till utlandsstyrkan med stora kuddar som de skulle slå hårt på med batonger. Den andra gruppen skulle kasta vedträn på de. Och den tredje gruppen skulle vara "språkfiguranter", alltså skrika en massa saker och reta upp utlandsstyrkan. Jag hamnade i gruppen "språkfiguranter" Så det blev inte många blåmärken på min kropp. Men allt var jättekul och jag skrek som bara den.

Synd bara att vi fick vänta hela förmiddagen utomhus i kylan och jag fick ingen mat på nästan 6 timmar, men annars så var allt bra. Vi fick åka buss dit och det var ju väldigt bra.
Dagen slutade med att några fick åka ambulans därifrån med skallskakning och ett brutet näsben. En i min pluton fick även en kind blodig, men alla överlevde och det var en rolig dag.
Inte som alla andra liksom.

Jag har slutat tidigt varje dag hittills denna vecka så jag har kunnat åka hem till Nalle varje kväll och sovit brevid honom flera nätter i rad. Det har vart jättemysigt. Jobbigt nog måste jag gå upp halv fem varje morgon för att komma till Livgardet i tid. Det har vart sjukt jobbigt. Men ska göra så idag med....

Det har vart en sån skön och lugn vecka hittills. Vi har haft befälsbrist denna vecka så det har inte vart många uppställningar eller visitationer någongång direkt.
Veckan började med sovmorgon till kl.14 på måndag. Vi skulle fysa som vanligt därefter, men vi hade inget befäl som sprang med oss då. Så "träningsbefälet" sa åt oss att springa tre varv runt Livgardet och sen skulle vi bara stanna på logementet utan att göra någonting tills typ middag. Så jag sprang ett och ett halvt varv och sen gick jag in och stretcha och tog en lång dusch i lugn och ro istället. Springa lär jag ändå göra så mycket det här året, så....
Och efter middag slutade tjänsten.

Idag, tisdag skulle vi öva inför morgondagen då vi ska spela huliganer mot utlandsstyrkan. Det är deras sista slutövning och det kommer bli jättekul. Vi i hela kompaniet ska kasta vedträn, skrika högt, störa och vara våldsamma mot utlandsstyrkan. Vi har vissa regler som vi måste följa men annars tror jag att det kommer bli ganska våldsamt men roligt. Vi ska vara i en liten kåkstad med små vägar och hus och låtsas att vi är i Kosowo eller liknande.
Övningsledaren sa att det kommer vara minst en som får åka ambulans därifrån imorgon. Vi ska kämpa tills vi svimmar. Vi ska göra motstånd i 4-5 timmar i sträck. Vi ska ha blåmärken på oss. Det kommer bli jobbigt. Vi ska verkligen agera som huliganer, demostranter.... som en stor ilsken folkgrupp. Hur som helst tror jag att det komer bli jätteroligt. Superspännande.

Jag har äntligen fått prova ut en basker också. Så snart,
när befälen tycker att man "förtjänar" en, kommer jag att få min basker. Man ser lite dummare ut i en, men man känner sig lite stoltare, lite bättre av att bära en basker som man har slitit för. Alla får ju inte bära basker.. Men jag ska 

Japp, denna vecka har jag enbart ägnat mig åt skyddsvaktsutbildning. Är snart legitimerad skyddsvakt. Yes, känn på den du!
I måndags var det fys som vanligt. Vi joggade väldigt lugnt denna gång så det var soft att röra på sig lite. Synd bara att det är direkt efter frukosten bara.... Sedan var det juridik som gällde hela dagen. Så underbart skönt att sitta inne. Jag har tröttnat på att frysa hela tiden.

Juridiken fortsatte på tisdag också. Fler regler och lagar och skyldigheter och allt vad det hette som jag måste kunna. Efter lunch sen fick jag lära mig närstrid. Det var skitkul. Alltså hur jag ska bråtta ner den uppkäftiga idioten på marken. Hehe. Men det var riktigt roligt faktiskt, OCH svårt, när man är en kort, svag tjej. Men jag kan tekniken nu i alla fall.

I onsdags marschade vi ut till en jättestor skjutbana långt, långt borta och hade ett skyddsvaktsskjutprov. Ja alltså hur man ska agera om man står vakt och det kommer ett pucko springade mot en med en kniv till exempel. Och det gick jättebra. Klarade det på första försöket. Så kom inte och hota mig nu.

På eftermiddagen lärde jag mig att visitera fordon och andra männskor. Det gick bra det med men var kallt. Kallt.

Torsdagen var det mer skyddsvaktsutbildning. En massa praktiska övningar på hur man ska agera som skyddsvakt vid olika situationer. Då var vi utomhus hela dagen också, så gissa om jag tyckte att det var kallt..?!
Prov på kvällen också. Om all juridik och lagar. Vet fortfarande inte om jag blev godkänd, men jag hoppas på det.
Pappa fyllde år också. Grattis.

I fredags skulle jag både ha fys och närkamp, men båda två blev inställda. Lovely. Så det blev lite städning istället och sedan hemfärd. Också lovely. Vi fick sluta tidigare! Vid ett! Så när jag kom hem var jag pigg och glad för en gångs skull. Jag orkade till och med att duscha, hehe. Skönt.
Tyvärr råkade jag somna framför tv:n den kvällen ändå (som vanligt), men skönt var det. Råkade sova lite för mycket där bara, typ hela natten.......

Vecka 9 har vart helt okej faktiskt.
I måndags var det en jätteskön och lugn dag. Vi började med att fysa som vanligt. Ute och joggade i snöslask (för typ första gången i år). Sedan hade vi inget mer att göra den dagen. Våra befäl hade inga mer uppgifter till oss så jag drog iväg och gymmade och sedan spelade vi alla fotbollsmatch i plutonen. Skitkul att få springa av sig lite i enkla träningskläder. Efteråt badade jag bastu, duschade en lång och varm och skön dusch och bara chillade sedan hela kvällen. Underbart.

I tisdags däremot fick vi åka buss till till en skog långt borta. Vi skulle skjuta en bana som tog typ 3 minuter att göra. Så hela dagen bestod att vara utomhus och vänta på att resten av plutonen skulle genomföra banan.

I onsdags var det likadant. Vi åkte buss till en annan skog och skulle genomföra en annan skjutbana i en meters oplogad skogssnö. Det var skitjobbigt. Pulsa runt i djup snö samtidigt som man skulle träffa måltavlor, springa växelvis framåt, säga rätt kommando vid rätt tillfälle och samtidigt kommunicera rätt med min stridspartner utan att göra fel plus att ett befäl springer bakom och stressar en. Banan tog typ 5 minuter att göra så resten av dagen skulle man som vanligt vänta på att resten av plutonen skulle genomföra banan.
Men skönt var det att få åka buss hem sen. Underbart. Guld värt!

I torsdags var vi tvungna att marscha med tung packning till den tredje och sista skjutbanan. Jag hade lättat lite på min packning, tagit bort vissa saker som vi ändå aldrig använder, men som promt ska bäras runt på, så min marsch gick ganska bra ändå. Det var ju fortfarande skittungt, men jag klarade av det. Skjutbanan låg i en annan skog men denna bana var plogad och hade måltavlor som reste sig och la sig då och då, så det var en rolig skjutövning. Allt gick bra också. Och när vi inte gjorde den skjutbanan fick vi skjuta på ett fält som låg en bit bort och träna på magasinsbytet och vapenväxling med mera. Så det var en rolig och bra dag, för en gångs skull. Den första på typ nästan 2 månader. Men fy sjutton vad kallt det var ute på fältet. Det blåste som fan. Jag frös konstant. Kallaste dagen på hela veckan.
Sedan fick vi marscha hem också och det var jobbigt. Men jag överlevde.

I fredags var det möte som gällde. Ett sånt där möte för våra förtroendemän och skyddsombud, men även vi tjejer som är NVK fick vara med och lyssna. Så jag fick sitta inne hela dagen, äta fika och god mat plus slippa fysa och städa som resten av kompaniet fick göra. Det var en skön dag och jag fick återhämta mig lite, innan det var dags för hemfärd och permission. Så underbart att få komma hem, hem till Nalle, hem till värmen, hem till lugnet.

Den här veckan har vart lugn och skön, för en gång skull. Den första efter nästan två månader.

I måndags var det var ca. -25*C så vi fick vara inomhus och fysa istället för att springa utomhus. Sedan hade vi sambandstjänst, det vill säga vi hade radio utbildning hela dagen. Radio 180 eller nåt. Det var ganska soft. Sitta inomhus i värmen och lyssna på befälet. Vi slutade tidigt också så jag kunde åka hem och äta middag. Synd bara att Nalle inte skulle vara hemma då, så det blev en stressig ensam middag. Men god var den, en fet pizza.

I tisdags skulle alla förtroendemän, skyddsombud och jag då, jag som är NVK (Nätverk för Värnpliktiga Kvinnor) på möte. Veckan innan hade vi i plutonen valt dessa människor och jag blev automatiskt vald till NVK eftersom jag är ensam tjej i plutonen. Hur som helst så satt vi på möte hela dagen och fika en hel del. Det var underbart. Kaffe och stora bullar. Officeraren som höll i utbildningsmötet var jättetrevlig och tjatade om fika och raster hela tiden, så det var superskönt att sitta inomhus hela dagen medan resten av plutonen hade marschat iväg med tung packning och haft ännu mer utbildning på radio 180 och lite andra "krigsövningar" i snön. På kvällen hade plutonen kvällstjänst också, medan jag satt och gjorde ingenting i typ två timmar.

Onsdagen var nästan likadan. Jag satt fortfarande på möte hela förmiddagen. Men mötet var liksom inte tillägnat åt mig som NVK, utan det var mer för förtroendemännen, men jag fick sitta med och lyssna i alla fall. Fika blev det ju också och det tackar man ju inte nej till. Slutade sen efter lunch. Då gick jag ner och gymmade och badade bastu och tog en lugn dusch. Superskönt att få koppla av lite.
Kvällstjänst denna kväll också, men eftersom jag slutade efter lunch satt jag och gjorde ingenting. Typ läste tidningen och käkade godis. En sån skön dag! Vill ha flera sånna dagar.

I torsdags däremot var jag ute hela dagen och skjöt Ak5. Först var jag utomhus och "skjöt in rödpunktsiktet" som resten av plutonen gjorde i onsdags. Sedan fick jag och några till gå in till Livgardets ända inomhusskjutbana och göra en massa skjutövningar.
Först skulle man ligga ner med stöd och skjuta tre skott som skulle sitta tätt intill varandra på måltavlan. Sedan när man hade lyckats med det skulle man ligga ner utan stöd, sedan stå på knäna m.m. Fy sjutton vad dåligt det gick att skjuta knästående. Allt blev bara fel och ont som satan fick jag. Jag kan inte sitta på knäna och skjuta samtidigt. Det gör så ont i benen att jag inte kan koncetrera mig på att skjuta och träffa. Det tog flera, flera omgångar innan jag lyckades. Jag satt hela förmiddagen och lite efter lunch också med samma övning. Men fan vad glad jag blev när jag lyckades.
Sedan fick jag skjuta stående. Så mycket bättre allt blev då. Sista övningen skulle man först stå och skjuta och sedan snabbt ner till den liggande ställningen och skjuta på 10 sekunder, plus att man skulle träffa två olika måltavlor. Det var lite svårt i början men sedan gick det bra. En sen kväll kom och det blev inte mycket sömn denna natt heller.

Under fredagen sen hade vi som vanligt "Plutonens timme" som det heter. Ett möte med hela plutonen där vi pratar om veckan som har vart, kritik och sånt och sedan pratar vi om veckorna som kommer. Efter mötet var det dags för vapenvård och sedan kom den kända fysen. Träning utomhus. Mitt befäl ville att jag skulle börja springa utomhus nu, eftersom jag inte har sprungit på typ en vecka på grund av min knäskada. Men det ville inte jag. Så jag smög iväg till den "anpassade" träningsgruppen som kör styrketräning utomhus istället. Det var mycket bättre. Nästa måndag tänker jag börja springa istället. Men min sjukgymnast sa att springa är det värsta man kan göra om man har ont i knät. Så vi får se.....
Aja, efter fysen var det städning som gälllde och sedan var det dags för hemfärd! Permis!!! Komma hem till min ängel och vila upp mig lite. Permis! Permis! Permis!

Nu ska jag iväg till lumpen igen. Jag har ångest över det. Jag vill inte längre. Men jag måste. Det är jobbigt. Aja, ha det så bra så hörs vi nästa helg kanske.

Äntligen hemma igen från lumpen. Den här veckan har vart fruktansvärt jobbigt. Efter fältveckans sista masch gick jag långt med tung packning. Då råkade mitt knä knaka till nångång. Jag vred väl det på något konstigt sätt med tung belastning på så jag fick ont i knät. Jag hade det hela dagen och hoppades att det skulle gå över efter några timmar, efter någon dag. Men icke sa nicke, jag hade ont dag efter dag. Permissionshelgen kom och jag hade fortfarande ont. Inte nog med att min rygg hade kolapsat några dagar innan och att jag är skitförkyld, nu ska jag tydligen ha ont i knät också. Tack för det, liksom.
I alla fall trodde jag att det skulle gå över efter helgen och vara återställt på måndag när min pansarskottsutbildning skulle börja, men jag hade fortfarande ont då.

Har nu haft ont i knät i en och en halv vecka och har gått runt och haltat hela tiden. I tisdags ville jag gå till sjuksyster så att hon kunde kolla upp skadan, men jag "fick" inte för mitt befäl. Jag skulle gå senare i veckan så att jag inte skulle missa något viktigt i pansarskottsutbildningen. Så det var bara att bita ihop och plåga sig igenom hela veckan. Fy sjutton vad jobbigt det har vart och så otroligt ont det har gjort. Ont mer eller mindre hela tiden. Varje dag och varje natt.

Tyck lite synd om mig i alla fall....!

I söndags stupade två officerare i Afganistan av en talliban utklädd till polisman. De sköts på nära håll utan att ens ha en tanke på det hela.
De båda officerarna kom från Livgardet, Livgardet där jag själv gör lumpen nu. Mina befäl var goda vänner och arbetskollegor med de båda officerarna som dog.

I torsdags hade vi ett korum (cermoni) för de mördade officerarna. Vi stod ute i kylan och lyssnade på vackra tal och sjöng ett par psalmer för att hedra de svenska officerarna som stred för rättvisan i ett land bortom alla gränser.


På grund av händelsen fick vi sluta en dag tidigare från fältveckan. Vi hade bara två befäl på 5 plutoner, så vi fick komma in i värmen och ta hand om all materiel en dag tidigare så att vi slapp stressa. Fy sjutton vad skönt det var att sova i logementsängen den natten. Jag sov som ett djur de hela sex timmarna som bestod. Det var helt underbart.

Nu under min permission har jag firat min sambos far som har fyllt åt. Jag har även hälsat på min mamma och bjudit på semlor och nu ikväll, söndag, ska jag och Nalle ut på restaurang och fira Alla Hjärtans Dag tillsammans. Senare ikväll ska jag tillbaka till Livgardet för att nästa vecka skjuta pansarbrytande. Hoppas du har haft det bra, mycket bättre än vad jag har haft det de senaste veckorna.
Kram

De här två senaste veckorna i fält har verkligen vart jobbiga. I snitt har jag nog sovit 4 timmar/natt. Varje natt sitter man eldvakt i minst en timme och ibland var man också patrullerande vakt kring området. Så det blev inte många timmar sömn.

Varje dag har vi rest tältet, tagit ner tältet, rest tältet o.s.v. Flera gånger i rad. Vi skulle lära oss att resa tältet på max en timme, då skulle även kaminen brinna, veden vara huggen och liggunderlagen utspridda i tältet. Sen skulle vi ta ner tältet på max 30 min, då skulle all materiel vara inrättade efter en speciell ordning och allt skulle vara vikt och prydligt. Fan vad vi övade på det, mitt i natten vid flera tillfällen. Jag kan säga att jag tröttnade snabbt på all den onödiga skiten, men man var ju tvungen ändå.

Maten var skitdålig också. Antingen fick vi äcklig "vanlig" mat eller så fick vi gul/grön påsar. Små påsar med torrfoder i som man skulle blanda med lite vatten som smakade skit de med. Vilket resulterade i att jag åt väldigt dåligt i fält. En morgon fick vi inte ens någon frukost. Då fick vi äta gårdagens rester och lite brödsmulor. 2-3 dagar hann vi inte med att äta någon middag heller. Vi hade gjort någon övning och kom tillbaka till förläggningen sent på kvällen. Då var vi tvungna att först sätta upp tältet och sedan var klockan jättemycket och jag prioriterade sömn istället för mat.
Jag drack inte heller så mycket. Då är jag ju tvungen att gå på toa så ofta, vilket jag knappt hann med att göra. Det var så stressigt hela tiden.

Femte dagen under fältveckan kolapsade min rygg också. Den strejkade och jag hade svåra smärtor. Jag kunde inte längre bära min egen packning. Inte nog med att jag var tvungen att ständigt bära runt på stridsvästen som väger typ 6 kg och vapnet på 4 kg, jag skulle nu även bära min packning på typ 30 kg och vandra långt. Det klarade inte min rygg av. Det gjorde så fruktansvärt ont så jag fick hjälp att bära min ryggsäck. Sedan fick jag gå till sjuksyster och få smärtstillande i några dar.

Jag har även frusit konstant i 9 dagar nu. Det har vart så kallt hela tiden. Varje dag och varje natt. Det har vart jättejobbigt. Jag var ju tvungen att se ut som alla andra också. Samma tunna kläder. Så man kunde inte klä sig varmare heller. Alla skulle ha en fältskjorta (ungefär som en underställströja), en tunn vit regnställsjacka, uniformsbyxorna, vita tunna regnställsbyxor och en tung tung hjälm på sig. Vid några tillfällen fick vi ta på oss en extra tröja och pälsmössa men inte så mycket mer. Så frusigt har jag gjort.

Jag kan inte direkt säga att jag har sett ut och luktat som en ros nångång under fältveckan. Jag har knappt haft tid att borsta tänderna eller tvättat händerna. Men en dag, mitt i fältvecka fick vi faktiskt duscha i två hela minuter. Det var himmelskt skönt.
Alcogel och andra kemikalier fick vi inte andvända heller. De har en lägre fryspunkt så man kan lättare förfrysa sina händer då. Man känner inte kylan på samma sätt då. Så speciellt ren har jag nog inte vart på två veckor nu.

Mina händer/fingrar och fötter mår skit. Jag har fått en nedsatt känsel och det sticker i tår och fingertoppar ofta. Jag har en hel del skärsår och stickor. Usch det är hemskt och så ont det gör också. Hoppas att det inte är något allvarligt bara.  

Kom hem från lumpen igår eftermiddag. Var stentrött då och somnade på soffan efter att ha ätit en fet god pizza.

Fältveckan som har vart, har vart helt förjävligt jobbig. Det värsta som har hänt på riktigt länge. Jag åkte ut i fält redan förr-förra måndagen, 1 feb (då jag trodde att jag skulle ut tisdagen efter) och jag var borta i 9 dagar. Jag vandrade med tung packning typ 6-7 km till förläggningsplatsen bara, men det var jobbigt ändå. Vi kom tillslut fram till en skog täckt med djup snö så det var bara att börja gräva och sätta upp militärtältet i mörker och stress.

Allt handlar om tempoökning som vi har så väl tränat på under fältveckan. Tempoökning och materielvård. Gör man sina och gruppens saker snabbt och bra kan man få tid över (i typ någon minut eller två) för att vila. Min grupp är inte så bra på tempoökning så jag fick aldrig någon vila. Och all materiel som man ska hålla koll på. Även om jag själv hade koll på mina egna grejer så var det alltid någon som tog mina saker i alla fall. Jag blir så himla trött på det. Så fort man lämnade en sak på ryggsäcken t.ex. så var den alltid borta fem minuter senare för att nån jävel tog den istället och trodde att det var dens... Suck.

Annars har jag skjutit mycket nu under de här nio dagarna i fält. Liggandes utomhus i blötsnö som mest. Vi sköt på 100 meter. Jag kan säga ärligt att skjuta inte är min grej än. Det är fan svårt. Men jag ska bli bättre på det, vänta bara. Det är liiite jobbigt att vara en dålig skytt när man är en skyttesoldat.... eller?

Jag har även provat min gasmask i en tårgaskammare. Det gick åt helvete. Min mask var tydligen för stor, fast den satt åt som bara den. Så när jag gick in i gaskammaren kände jag hur torr jag blev i munnen. Det sved ner i hela halsen. Jag kunde knappt andas. Mitt befäl ville att jag skulle stanna en stund till men tillslut kunde jag inte hålla mig. Tårarna kom och den svidande känslan i halsen spred sig. Fort ut sprang jag. Fick därefter byta till en mindre mask och göra om "provet" som befälen kallade det. Då gick allt jättebra. Det var en gaska läskig upplevelse. Vilken smak, vilken lukt det var. Smokey.

Samma dag fick jag lära mig att släcka olika bränder. Vi alla skulle släcka en liggande brinnande docka med en filt. Dockan brann som bara den och när det var min tur gick det bra till en början, sen började dockan brinna igenom filten lite och det vara bara att lägga på mer filt och klappa till lågorna.
Vi gjorde även samma eldsläckning på en stående docka. Det gick ganska bra det med. Men det är svårare än vad man tror. Sedan släckte vi en oljebrand med en tung pulversläckare. Men min släckare tog slut innan jag hann släcka elden så det kanske inte var så lyckat.... Men nästa gång så!

Nu har jag även fått prova på att kasta handgranater! Vi provade först att kasta övningsspräng- och chockhandgranater. Sedan fick jag kasta riktiga spränghandgranater och chockhandgranater. Vilken smäll och tryckvåg det blev av de. Läskigt, men spännande var det. Coolt. Man kanske ska satsa på det... humh.

Men det har vart en riktigt jobbig period nu. Skönt att äntligen få komma in i värmen och få vila upp sig. Har du haft en bra vecka kanske?

Usch jag fruktar verkligen inför nästa vecka. Jag ska vara ute i fält i 10 dagar då. Jag ska vara utomhus i snö och minusgrader och sova i tält i ca 10 dagar. Jag vill verkligen inte det. Usch så hemskt, smärtsamt. Jag kommer frysa som en gnu hela tiden. Eller svettas som en flodhäst. Det kommer bli jättejobbigt. Jag ser inte fram emot det. Vill inte. 

Jag kommer typ sdändigt gå runt och bära på skyddsvästen som väger bly, stridsvästen som väger ton och vapnet som väger ca 5 kg. Plus att vi ska pulsa runt i djup snö, sätta upp tält, laga mat, ta ner tält, skjuta med det tunga vapnet med mera. Det kommer bli tungt. Jobbigt, på alla sätt och vis. Jag kommer inte heller kunna prata eller träffa min ängel på nästan två veckor.

Näh, jag ser verkligen inte fram emot nästa fältvecka.. Vill stanna här hemma med Nalle i värmen.

Den här veckan har vart tuff. Den har gått jättefort men samtidigt jättelångsamt. Det känns att jag har vart i lumpen nu i flera veckor, när det egentligen bara är tre veckor. Snart bara 10 månader kvar!

Jag har äntligen fått skjuta lite nu också. Vi skulle skjuta in våra sikten på Ak5:an, utomhus i snöstorm och minusgrader. Ja det gick väl hyffsat. Ett skott satt mitt i prick, medan ett annat skott satt helt åt skogen.
Andra gången vi skulle prova våra sikten fick vi i alla fall vara inomhus. Då gick det mycket bättre att träffa, men inte tillräckligt bra för att Fänrik skulle godkänna det. Men jag är nöjd, plus att det kommer bli bra sen när jag har tränat lite mera och när jag vet att mitt sikte är perfekt inställt.

Kan du gissa vad jag har gjort i det kalla vädret också? Som en fortsättning av vår utbildning i "Kallt väder" som jag skrev om för ett par dagar sen? Gissa? Tänk på snö, is och minusgrader...
Jag har badat isvak...! Fy fan vad hemskt det var. Jag var riktigt orolig när jag såg isen och förstod vad vi alla skulle genomgå. Rädd var jag. Livrädd.
Vi skulle då först be om "tillstånd" att få hoppa ner i isvaken. Doppa hela kroppen och huvudet. Simma till ena kanten och fokusera på att andas lugnt och kontrollerat (länge) innan vi skulle be om tillstånd att få stiga upp ur Mälaren. Jag tvekade innan jag hoppade i vattnet. Det var ju minusgrader överallt! Jag fick värsta chocken när jag kom upp till ytan. Kunde knappt andas. Andades korta jättesnabba andetag. Fy sjutton vad kallt det var. Usch vad rädd jag var. Fick ligga kvar i vattnet tills jag kunde andas "normalt" igen och därefter be om tillåtelse att få stiga upp ur Mälaren. Efter ett tag tappade jag nästan känseln i benen och började tänka på att jag kunde ligga kvar där några minuter till, dum som man är. Men allt gick bra tillslut och jag fick byta om till torra varma kläder utomhus och sedan springa mig varm. När jag satt och klädde på mig kände jag mig så himla nöjd. Alltså vilken upplevelse. Vilken känsla. Bada i isvak i Januari. Jag känner mig nu så odödlig. Inget kan vara värre liksom.

Har även under veckan lärt mig att göra vapnet rent, lärt mig skjutbaneregler, jag har fysat nästan varje dag, antingen joggat eller kört BRAK, sedan har vi även provat vår gasmask. Jättecharmig gummimask, supersexig....

Men är nu som sagt hemma igen. Ska tillbaka på söndag för att nästa vecka vara ute i fält.
Kan meddela att jag lever men har ont i hela kroppen. - Höger, vänster om!