Turqoise

Min handledare tipsade mig förra veckan att jag skulle ringa till en liten butik i närheten där hon kände ägaren. Angående jobb för min del och personalrekrytering för de. Så idag ringde jag till butiken. Skitnervös var jag. Jag hatar att ringa. Usch. Jag har en slags telefonfobi. Men det var bara att  bita i det sura äpplet och slå nummret till butiksägaren om det ska hända något. Men hon var jättetrevlig och sa att jag skulle komma dit så hon fick träffa mig i alla fall, även om hon inte visste om hon behövde anställa någon i dagsläget.

Så jag knallade över dit efter min joggingsrunda idag. Nervös då med. Typ kallsvettas och darrar lite ibland. Men det gick över sen när jag väl kom in i den lilla butiken. Och butiksägaren Anette var jättetrevlig och ställde lite frågor och så. Allt verkade gå bra och det slutade med att hon sa att hon skulle ringa tillbaka i veckan så att jag kunde få provjobba i några timmar någon annan dag. Så nu kommer jag att sitta spänd varje dag och bara vänta och vänta på hennes samtal.
Det kanske inte är mitt framtidsyrke, men det kan alltid vara något i alla fall. Bättre än inget liksom. Var bara tvunget att skriva några rader om denna händelse. Jag blev så glad.

Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen igen på en säljcoatchutbildning. Lite pirrigt, men det ska nog gå bra. Så länge det inte krockar med det eventuella jobbet som kanske kommer. Bäst att gå och lägga mig snart så att jag orkar gå upp lite tidigare imorgon än vad jag brukar. Sweet Dreams och sov så gott.