Turqoise

Hej hej. Jag måste bara få berätta...!

Idag när jag skulle till Liljeholmen, på ett sånt där veckomöte, började dagen med att jag var sådär allmänt stressad. Höll på att missa bussen, men hann med den tillslut. Men sedan när jag skulle ta tunnelbanan så missade jag den givetvis. Fick vänta ett par minuter och tog nästa. 

När jag hade åkt en stund sa föraren i högtalaren på tunnelbanan att den inte skulle stanna vid Liljeholmen (!). Att den bara gick till Hornstull och att man kunde ta ersättningsbussar i slutet tunnelbanans färdriktning. Underbart..... Så där gick vi, ett helt gäng, mot samma riktning. Folk måste ha trott att vi var dumma i huvudet eller nåt, när vi va så otroligt många som gick åt samma håll. Men roligt i oturen var det i alla fall. Jag gick och smålog lite för mig själv. Inte varje dag sånt händer.

Ute sen så fick jag leta efter den "rätta" bussen/busshållplatsen eftersom jag typ aldrig har vart där eller behövt åka buss till Liljeholmen därifrån. Hur som helst så hittar jag den efter ett tag, vilket ungefär 100 pers till har gjort. Efter typ 10 minuter kommer det två tjejer, som ska representera SL, och ropar ut att det kan ta upp till nästan en timme innan första ersättningsbussen kan komma och att man skulle ta en buss (4:an) mot Gullmarsplan och byta där mot tvärbanan. En gammal man blev skitsur på de och skrek och skällde ut ena tjejen för att det var så dåligt av SL att inga bussar kunde komma tidigare och att tunnelbanan var så dålig som inte gick ända fram och Gud vet vad. Jag tyckte synd om henne  och höll på att skrika tillbaka på gubben att det inte var hennes fel men ville inte sjunka till hans nivå.

Så jag fortsatte att gå mot bussen som blev full och åkte iväg utan mig. Fortsatte lite till längs vägen och då kom det en ny buss som jag fick åka med och trängas i. Långsamt åkte den igenom hela staden och ut mot Gullmarsplan där jag fick byta till tvärbanan. Allt detta gjorde att jag kom väldigt försent till mitt möte. Vi hade precis fått en ny jobbcoach då också och mitt första intryck kanske inte var så lyckat precis.
I alla fall så fick jag sitta med på mötet i ungefär 5 minuter innan hon avslutade allt. Känns väldigt lyckat. Skyndat och stressat till ett möte som jag bara fick vara med på i 5 minuter. Då blev jag lite bitter.

Men sen åkte jag hem, tänkte lite på lumpen och mådde genast mycket bättre. Just det, jag fick bekräftelsen om att få göra lumpen nu. Rycker in i början av Januari nästa år i Kungsängen. Ska bli såå spännande.