Turqoise

Tänk vad Nacka kan vara stort och förvirrande ibland. Nu när jag var ute och gick tänkte jag gå en väg jag aldrig har gått på tidigare. En gångväg längs vattnet brevid en skog.
Jag gick och gick och helt plötsligt var jag typ vilse i en skog jag aldrig har vart i tidigare. Stigarna verkade aldrig ta slut och mitt i skogen upptäckte jag en cykelcrossbana med hinder och broar och allt möjligt. Hoppsansa.

Efter en timmes förvirrande i skogen kom jag ut från alla träd och kunde säkert gå hemmåt på trottoaren längs den välkända Ältavägen. Pjuh.


På hemvägen hälsade jag på familjen Svan. Det är svårt att tänka sig att de där söta dunbollarna ska bli stora vackra (läskiga!) svanar sen när de blir vuxna.

Jag plockade även lite blommor på hemvägen. Plus lite blommor från vår balkong.

Så nu står de vackert i den nya turqouisa vasen (som jag köpte förra veckan) och färgsätter hela köket. Voila.
Och den lilla promenaden slutade på 1 ½ timmes gående. Nu sitter jag hemma och är helt slut.