Turqoise

När jag äntligen kom hem idag vilade jag upp mig i en timme ungefär och sedan begav jag mig ut i friska luften. På en joggingrunda. Alltså.

För en gång skull sprang jag åt ett helt nytt håll, nytt område och på vägar som jag aldrig har sprungit på förut. Efter ungefär 20 minuter på ganska halft okända vägar var jag helt vilsen. På riktigt. Det var mörkt, vägen var hal av alla blöta löv och jag sprang omkring på ställen jag aldrig i hela mitt liv har vart på innan. Och varför skulle jag läsa alla nya vägskyltar jag sprang på när jag tränade och flåsade som ett halt rådjur? Jag gör ju aldrig det. Vet inte ens namnet på gatorna utanför mitt hus(!).  

Jag försökte vända om efter ett långt tag. Men jag kunde inte ens hitta tillbaka till samma väg som jag sprang nyss på. Allt var mörkt och förvirrande. Sprang jag höger nyss i korsningen? Eller sprang jag rakt fram? Nästa korsning då? Jag känner inte igen mig?

Jag var vilse på riktigt. Började bli lite orolig. Men trots denna förvirring så slutade jag inte att springa. Jag fortsatte att springa på, både hit och dit och försökte finna min väg tillbaka. Tillslut började jag känna igen mig lite, och lite mer. Tillslut visste jag vart jag var och kunde springa hem till mitt välkända hus. 55 hela minuter tog det att träna idag tydligen. Slutet gott, allting gott, men jag tänker ju inte ta den vägen någon mer gång.