Inte ens förvånad

Ja, vad ska man säga. Tåget var försenat 45 minuter och min sittplats fanns inte ens med. Varför är jag inte ens förvånad, när det gäller SJ.
 
Vilken tur då att jag sprang till tåget för att jag först höll på att missa det. Och sedan fick stå och vänta i 45 minuter bland kyla och snö.

Skriv tillbaka

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0