Turqoise

Igår eftermiddag kom jag hem från fältveckan. Fy vad trött jag var. Det var en riktigt kallt och jobbigt vecka, men samtidigt en väldigt extraordinär upplevelse med övervinnande rädsla och blåmärken.

Måndag morgon marschade vi ut till Stora Sätra där vi skulle slå läger. Innan hade vi fysat som vanligt så jag var ganska mör i kroppen; och marschen gjorde inte saken bättre. Tung packning och marscha i en mil ungefär. Tog 1 ½ timme. Jag var helt död efter det. Men vila fick man ju inte göra. Direkt framme skulle vi träna på strid i bebyggelse. Vi tränade på genomsök av byggnader och hur man skulle göra det på rätt sätt.

Nästa dag gjorde vi samma sak typ. Fast nu med att skjuta med lösplugg. det var en konstig känsla. Skjuta på riktigt fast det inte kom några kulor eller märken på väggarna eller nåt. Man skruvade fast en löspluggsanordning på Ak5:ans mynning och sköt som vanligt med magasin och patroner, men inget hände. Det var jättekul.
Sedan på eftermiddag fick vi träna på rensning med handgranater. Spränga små rum och skjuta som bara den. Hela dagen tränade vi på samma saker, hela tiden. Det var ganska långtråkigt. Helt seg i kolan blev jag också. Samma sak om och om och om igen.
På kvällen sen gjorde vi samma övning i mörkret. Vi hade vår monovar på (du vet nightvision goggles) och genomsökte alla rum i mörker.