Turqoise

På torsdagen sen fick vi börja dagen med att marscha tillbaka till Livgardet. Det var som vanligt hårt och jobbigt. Jag kommer nog aldrig att komma ifrån den hemska känslan. It's killing me.

Vi körde lite vapenvård och packade upp lite av vår blöta packning. Sedan skulle vi med en gång ut och fysa. Vilket jag trodde att vi skulle få slippa, eftersom vi har vart ute i fält plus marschat en mil, enkel väg. Fast vi skulle ha fått åka buss, både dit och hem. Men som vanligt kommer det aldrig någon buss när Livgardet anordnat det. Hur som helst skulle vi ut och springa till stridshinderbanan, springa den ett varv och sedan fortsätta att springa i skogen.

Vi sprang alltså i skogen och på fält och i djup snö och oplogad mark och allt möjligt. Helt plötsligt skrek befälet "Skydd!", då skulle vi slänga oss ner direkt på marken, oavsett underlag och ta skydd. Så jag har rullat runt i diken, vattenpölar och lera. Typ i drygt en timme. Vi tränade även på att anfalla och försvara områden under tiden. Det var ruskigt jobbigt, skitjobbigt efter fältveckan och stridshinderbanan, men någonstans var det lite lite roligt också.