Turqoise

Äntligen hemma igen från lumpen. Den här veckan har vart fruktansvärt jobbigt. Efter fältveckans sista masch gick jag långt med tung packning. Då råkade mitt knä knaka till nångång. Jag vred väl det på något konstigt sätt med tung belastning på så jag fick ont i knät. Jag hade det hela dagen och hoppades att det skulle gå över efter några timmar, efter någon dag. Men icke sa nicke, jag hade ont dag efter dag. Permissionshelgen kom och jag hade fortfarande ont. Inte nog med att min rygg hade kolapsat några dagar innan och att jag är skitförkyld, nu ska jag tydligen ha ont i knät också. Tack för det, liksom.
I alla fall trodde jag att det skulle gå över efter helgen och vara återställt på måndag när min pansarskottsutbildning skulle börja, men jag hade fortfarande ont då.

Har nu haft ont i knät i en och en halv vecka och har gått runt och haltat hela tiden. I tisdags ville jag gå till sjuksyster så att hon kunde kolla upp skadan, men jag "fick" inte för mitt befäl. Jag skulle gå senare i veckan så att jag inte skulle missa något viktigt i pansarskottsutbildningen. Så det var bara att bita ihop och plåga sig igenom hela veckan. Fy sjutton vad jobbigt det har vart och så otroligt ont det har gjort. Ont mer eller mindre hela tiden. Varje dag och varje natt.

Tyck lite synd om mig i alla fall....!