Turqoise

Har äntligen kommit hem från lumpen nu. Är hemma nu i helgen med min Nalle som jag har saknat så mycket. De här veckorna har vart jättejobbiga. Fick en dålig start liksom.

Första dagen, då jag skulle rycka in. Jag anmälde mig men fanns inte med i några listor. Fick gå vidare till ett annat befäl. Fanns inte med i några listor där heller. Jag fick sätta mig ner och vänta, med några andra som inte heller fanns med på några listor. Det visade sig senare att alla som fick besked om att göra lumpen senare än november förra året fanns inte med på några listor och hade heller inte fått någon information om infomöte eller papper på saker som rekomenderades att ta med sig vid inrycket. 

Hur som helst så började jag snacka med en tjej som satt i samma båt. Vi började lära känna varandra och snacka en hel del. Vi fick äta lunch och sedan vänta ännu mer på vad som skulle hända härnäst. Tillslut hade alla befäl (ja det var säkert ett tiotal som satt och klurade hur de skulle göra med oss alla som inte fanns med på deras listor) placerat ut oss där vi borde vara. Vi splittrades och jag hamnade på 6:e kompaniet 2:a pluton. 

Jag fick gå vidare till en annan bygnad och fick anmäla mig igen. Hämtade ut sovsaker, lite böcker, en för stor overall och en påse med bra saker att ha med sig under lumpen. Jag hamnade sedan i "min" grupp (plutonen) och vi fick ett rum (logement) att sova i. Det var jag och 28 andra killar. Ensam tjej mer 28 små killar som är 2 år yngre än jag själv! Killen som delade min våningsäng blev sedan min stridspartner. Min stridspolare som jag aldrig får överge. Han är dock väldigt vältränad så han kommer ju att få bära all min packning i framtiden, hehe.

Våra fem befäl presenterade sig för oss. De var väldigt stela och stränga. Men det är väl så det ska vara. Vi fick byta om till våra overaller och därefter var det middag och sedan lite mer information. De visade oss hur vi skulle bädda våra sängar och berättade en massa regler. Jag sprang omkring i mina vinterstövlar hela dagen. Gissa om jag svettades.
Kvällen blev lång och jag tyckte att det var jättejobbigt att vara där och sova själv med 9 andra killar, utan min kära Nalle vid min sida. Jag var nästan gråtfärdig ett tag. Fjollig som man är. Kunde inte sova heller den natten. Låg vaken i drygt en timme tror jag. Nä, det var lite jobbigt faktiskt.

Väckning sen kl. 06.00. Skönt....