Jag sitter och tänker tillbaka på den sista vecka i lumpen, ja innan sommarlovet alltså. Varje dag hade vi inventerat allt, vapen och materiell, vi hade städat allt, inomhus och utomhus och vi var nästan klara med allt. Då en morgon sa min förste sergant att vi skulle göra nåt kul den eftermiddagen, typ någon bollsport eller liknande om vi jobbade på flitigt hela dagen. Det gjorde vi och eftermiddagen kom. Då skulle vi ta på oss träningskläderna och springa lite(?). Den roliga bollsporten hade försvunnit och vi alla skulle ut och springa istället. Vi skulle springa lite "lätt" till alla de ställerna där någon hade glömt/tappat något av sin materiell. Alla de gamla fältställen skulle besökas igen. Alla jobbiga minnen skulle komma fram igen. Vi sprang alltså först till ett ställe, gjorde en skallgång och sprang sen vidare till ett annat ställe, gjorde en skallgång o.s.v i stekande sol i ca. 2 timmar. Måttligt roande.
Det var skitjobbigt och jag har aldrig sprungit så mycket i hela mitt liv. Knappt någon vila, knappt någon skugga. Bara en massa sol och mygg. Jag var såå död när jag kom tillbaka till regementet.
