Turqoise

Kort sammanfattning av dagarna innan helgen då da. Jag skulle åka till Livgardet onsdag morgon men lyckades försova mig en timme. Som tur var vaknade Nalle då och väckte mig. Klockhelvetet ringde ju inte, fast jag hade ställt den kvällen innan. Jävla skit. Så det var bara att stressa in till Livgardet. Men det var en lugn morgon på Livgardet och jag missade inget direkt, fick knappt någon utskällningen heller. Löjtnant sa bara: Jag tänker inte lägga någon energi på att skriva en anmälan. En gång är ingen gång, två gånger är dubbelt. Och du tänker väl inte göra om det? - Nej svarde jag och fick gå ut därifrån. 

Fortsatte dagen med paradträning inför det kungliga bröllopet. Hur vi skulle gå och stå och allt sånt där. Hela dagen. 

Under torsdagen fortsatte vi med paradträning också. Hela kompaniet var med tillsammans med Livkomp, grannkompaniet. Så vi var jättemånga som skulle samarbeta och göra allt i takt. Det är riktigt roligt att se alla göra samma rörelse tillsammans i takt. Väldigt facinerande. 

På fredagen var det generalrepetition inne i stan. Vi åkte buss till Stockholm, Östermalms IP faktiskt, om jag ska vara exakt. Därifrån paradmarschade vi till slottet. Polisen hade skärmat av alla vägar och stod uppradade vid vägkanten medan vi gick där. "Publiken" ökade desto närmare vi kom slottet. 
Väl framme tränade vi på hur vi skulle gå fram, vart vi skulle stå och hur vi skulle gå tillbaka sen. Det började regna och det blev skitkallt. Jag frös så att jag nästan hackade tänder. Men som vanligt är det bara att bita ihop och göra det man ska. Trots det kalla och blöta vädret gick allt bra och vi slapp träna på att marscha hem. Pjuh..!

Framåt eftermiddag skulle vi ha en medaljutdelning. Vi stod ute och Major berättade hur stolt han var över oss och att vi hade klarat av värnplikten med god marginal.
Jag har klarat av värnplikten och är en bra soldat som mina befäl är stolt över. Och det känns bra.
Precis efter medaljutdelningen började det hagla och jag skojar inte, det var stora isbollar i "Polly" storlek (godiset). Gjorde ont när de träffade huvudet och kroppen. Inte fick vi gå in med en gång heller... Men sen sprang vi alla in. Helt förvånande och lite chockade. Det var sjukt stora hagelkorn. Har aldrig sett något liknande.
Men medaljen glänser fint!