Överleva, på riktigt
Har denna vecka försökt att överleva på riktigt. Vad har du själv gjort?
Jag fick börja veckan med att lära mig lite om ksp58. Hur man använder den, laddning och patron ur. Fick dock inte skjuta med den, vilket var väldigt synd. Det hade nog varit roligt men som vårt befäl sa: "Det svåraste är ju inte att skjuta, det är ju allt runt omkring."
Jag fick börja veckan med att lära mig lite om ksp58. Hur man använder den, laddning och patron ur. Fick dock inte skjuta med den, vilket var väldigt synd. Det hade nog varit roligt men som vårt befäl sa: "Det svåraste är ju inte att skjuta, det är ju allt runt omkring."
Sedan på tisdag började det riktiga helvetet. Efter frukosten marschade vi ut till Stålbodas skjutbana och skjöt lite skjutövningar med rörliga mål och på 200 meter för första gången. Det var ganska svårt och vädret var inte på min sida direkt. Det regnade.... Det är fan alltid dåligt väder när vi ska skjuta där, snöstorm eller regnslask. Alltid något.
Efter "Grönpåselunchen" fick vi tömma våra fickor, klä av oss nästan alla kläder och lämna ifrån oss alla våra grejer. Nu var det dags för överlevnad, på riktigt. Det ända vi fick ha med oss var vapnet, uniformen, stridsvästen, kniven, vattenflaskan och ett par rena strumpor. Sedan skulle vi marscha iväg, någon mil bort ungefär under en viss (för kort) tid. Vi fick inte bli upptäckta, vi fick knappt passera vägar. Så med högt tempo och maskerade ansikten gick vi igenom träsk, fält och tät skog. Flera timmar gick vi, typ en mil helt fel också, så min grupp fick gå extra långt då. Till slut kom vi fram till en skog där vi skulle fixa en förläggning. Och inte vilken förläggning som helst, utan en gran med extra grenar som vi skulle sova under. Mmm, sova under en gran utan sovsäck, utan varma kläder och utan mat. I sista stund, innan vi fick gå och lägga oss fick vi våra värmejackor i alla fall att försöka sova i. Lite bättre kanske det blev men det var fortfarande svinit kallt så man kunde ju inte sova så mycket.
Sovmorgon till kl.8.00. Ingen frukost, inngen mat. Dagen började med att vi skulle byta förläggningsplats och bygga upp ett vindskydd av slanor och granris. Då var man inte pigg. Konstigt nog trodde jag att jag skulle vara hungrigare än var jag var. Men det svåraste var att orka göra något överhuvudtaget. Jag kände mig jättesvag. Helt slut i kroppen, seg, ville bara lägga mig ner och dö.
Efter rot- och harsyrslunchen fick vi lära oss hur man kan överleva i skogen. Hur man eldar, hur man gör upp djurfällor, vilka växter man kan äta m.m.
Natten blev ett helvete också. Kallt, hårt och som eldvakt. Men jag är inte bitter.... Jag lever ju....
Efter "Grönpåselunchen" fick vi tömma våra fickor, klä av oss nästan alla kläder och lämna ifrån oss alla våra grejer. Nu var det dags för överlevnad, på riktigt. Det ända vi fick ha med oss var vapnet, uniformen, stridsvästen, kniven, vattenflaskan och ett par rena strumpor. Sedan skulle vi marscha iväg, någon mil bort ungefär under en viss (för kort) tid. Vi fick inte bli upptäckta, vi fick knappt passera vägar. Så med högt tempo och maskerade ansikten gick vi igenom träsk, fält och tät skog. Flera timmar gick vi, typ en mil helt fel också, så min grupp fick gå extra långt då. Till slut kom vi fram till en skog där vi skulle fixa en förläggning. Och inte vilken förläggning som helst, utan en gran med extra grenar som vi skulle sova under. Mmm, sova under en gran utan sovsäck, utan varma kläder och utan mat. I sista stund, innan vi fick gå och lägga oss fick vi våra värmejackor i alla fall att försöka sova i. Lite bättre kanske det blev men det var fortfarande svinit kallt så man kunde ju inte sova så mycket.
Sovmorgon till kl.8.00. Ingen frukost, inngen mat. Dagen började med att vi skulle byta förläggningsplats och bygga upp ett vindskydd av slanor och granris. Då var man inte pigg. Konstigt nog trodde jag att jag skulle vara hungrigare än var jag var. Men det svåraste var att orka göra något överhuvudtaget. Jag kände mig jättesvag. Helt slut i kroppen, seg, ville bara lägga mig ner och dö.
Efter rot- och harsyrslunchen fick vi lära oss hur man kan överleva i skogen. Hur man eldar, hur man gör upp djurfällor, vilka växter man kan äta m.m.
Natten blev ett helvete också. Kallt, hårt och som eldvakt. Men jag är inte bitter.... Jag lever ju....
Torsdagsmorgonen började med ett ryck att riva förläggningen på 30 min. Sedan skulle vi marscha iväg med rask takt till en plats längre bort. Vi fortsatte sedan vidare iväg med språng åt kasern hållet. Vi sprang igenom skogar och fält. Genom djupa, vattenfyllda diken och tunnlar under vägar. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Jag var så himla trött att jag höll på att få panik i slutet av tunneln. Höll på att hyperventilera. Jag som brukar ha kontroll på mig själv.
Men fy sjutton vad trött man var då. Ingen energi. Ingen styrka. Riktigt svag var jag, både fysiskt och psykiskt. Men efter några kilometers springande var vi äntligen tillbaka på Livgardet. Vilken underbar känsla. Jag har alldrig varit så glad över att få komma tillbaka till Livgardet. Stundens trygga hem.
Tänk att man kan vara så trött att man inte orkar äta något efter två dygn utan mat. Och när man väl äter något så mår man så dåligt. Jag har aldrig vart med om något liknande. Det var riktigt jobbigt att svälta och bara bli svagare och svagare.
Men fy sjutton vad trött man var då. Ingen energi. Ingen styrka. Riktigt svag var jag, både fysiskt och psykiskt. Men efter några kilometers springande var vi äntligen tillbaka på Livgardet. Vilken underbar känsla. Jag har alldrig varit så glad över att få komma tillbaka till Livgardet. Stundens trygga hem.
Tänk att man kan vara så trött att man inte orkar äta något efter två dygn utan mat. Och när man väl äter något så mår man så dåligt. Jag har aldrig vart med om något liknande. Det var riktigt jobbigt att svälta och bara bli svagare och svagare.
Trackback
