Turqoise

Trött och sliten sitter jag ensam hemma med ett vinglas i handen, men det återkommer jag till senare.

Kom hem från en fältvecka igår. Jag har vart ute i skogen, sovit i tält och legat i lera i regnet. Hela bataljonen skulle ut i fält och kriga samtidigt. Så i måndags packade vi klart allt och åkte pbv ut till skogen en bit ifrån gardet. Vi rekade ett eldöverfallsområde, gjorde stridsställningar och grävde ner minor. Förberedde allt och sen åkte vi pbv vidare till förläggningsstället. Slog upp tältet i mörkret och fick några timmars sömn. Jag var både eldvakt och patrullerande vakt den natten men lite sömn fick jag i alla fall.

Upp tidigt nästa morgon. Packade ner tältet i stress och drog vidare till eldöverfallsstället. Fienden skulle komma runt 10 på morgonen. Men det gjorde de inte. Så vi fick vänta och vänta. Jag satt ensam i skogen och väntade på fienden i 5 timmar. Kunde inte äta, kunde inte sova, kunde knappt gå på toa. Jag skulle sitta där och vara berädd på att fort springa där ifrån och ingen visste när fienden skulle komma. Men som sagt, efter 5 timmar kom fienden och mina soldatkamrater skjöt några få pansarskott och sen sprang vi gemensamt därifrån till pbv:n och åkte iväg en bit bort där vi blev beskjutna och fick ta upp striden. Jag vet inte om vi vann striden men vi drog oss ur efter ett tag och åkte iväg med pbv:n

En till natt i tält. Som tur var var det inte kallt i tältet, skitvarmt faktiskt. Vaktpost den natten med så det blev inte så mycket sömn.

Nästa morgon skulle vi upp tidigt igen och förbereda ett nytt eldöverfall. Så vi åkte ut med pbv:n igen några kilometer bort och satte ut minor och fixade eldställningar och allt möjligt. Det blev en hel dels väntande också med väldigt lite mat. Framåt eftermiddagen/kvällen var vi helt klara och bara låg och väntade i flera timmar på att fienden skulle komma. Vi skulle ha mörkerskjutning och jag skulle skjuta upp lysskott över hela himmlen så att de andra kunde skjuta pansarskott på fiendefordona. Vi gjorde allt vi skulle och sen skulle vi springa därifrån, hoppa in i pbv:n och åka därifrån utan att fienden följde efter oss. Vi lyckades med det eldöverfallet och kunde säkert åka tillbaka till vår förläggningsplats. Åt lite middag innan det var dags att åka ut igen och förbereda ett nytt eldöverfall. Lade ut minor, planerade flyktväg, grävde stridsställningar och allt sånt. Sedan åkte vi tillbaka till förläggningsplatsen igen och slog upp tältet i mörkret och självklart fick jag sitta vakt under natten. Dock blev det bara en timme istället för två timmar som det har vart de andra nätterna.

Revelj klockan 6 på morgonen. Packade i ordning allt och drog iväg till eldöverfallsplatsen. Förberedde lite till och sen fick vi bara sitta och vänta och vänta. Tror att vi väntade i 4-5 timmar den här gången. Regnet öste ner och vi turades om att ligga i stridsställningen på vakt. Det var kallt, det var blött, men vi var tvugna. Tillslut kom fienden och vi skjöt på som fan, eller inte jag då, men grabbarna med pansarskott och robot 58 skjöt. Sedan kutade vi därifrån, sjukt långt borta till pbv:n. Jag höll fan på att dö under språnget. Ingen mat den dagen, frusit konstant och sen skulle vi bara springa fort i uppförsbackar i en blöt skog. Nä men det var jobbigt.

Vi åkte iväg med pbv:n och efter ett tag blev vi beskjutna. Fick göra avsittning och tog upp striden. Fienden var för stark den här gången och skjöt sönder vårt fordon och vi var tvugna att fly. Då fick jag springa ännu mer och gissa om det var jobbigt. Vi gjorde vårt bästa och fienden försvann efter ett tag.

Sammanfattning av fältveckan:
Jag kan berätta att vi skjöt med lösplugg och laser så ingen skada skedde. Inget skadat fordon heller eller ens riktiga minor. Det regnade varje dag och någon mat har jag knappt ätit. Det har vart mer väntan än strid och jag har skjutit 8 patroner på hela veckan. Men nu är veckan slut och nästa vecka börjar snart igen.