Inte så bra just nu
Jag vill inte gnälla, men det går inte så bra för mig just nu. Jag är sjuk igen, efter 5 veckors friskhet från förra förkylningen. Samt så kommer jag bli omplacerad från mitt lysande säljjobb på Qwork/Åhléns till ett lagerjobb i mörkret med start i juni. Så jag vet inte vad jag ska ta mig till tills dess.
Min ljusa framtid rasade till botten och jag ligger dåsig på soffan och behöver hostmedicin som inte finns hemma.
Utkickad
Jahapp. Då blir jag uppsagd från mitt jobb om två veckor då. Känns ju himla roligt....
Jävla skit.
Nämen det har strulat sig på jobbet och samarbetet med Åhléns kommer att upphöra. Det finns inga andra jobb Qwork kan erbjuda mig så jag hamnar på gatan.
Jag som tycker om mitt jobb. Jag som trivs med uppgifterna, sortimentet, lönen, friheten, arbetsmiljön och alla kollegor på Åhléns. Snart är allt borta.
Bowling
I lördags var jag och bowlade med min pappa och fästman. Vi firade min pappas födelsedag och hade lite paket och tårta med oss hem till honom.
Om det är något jag äger på så är det bowling. Jag har vunnit alla (få) gånger jag har spelat. Denna gång med 3 poäng över sambons resultat. Det är egentligen helt sjukt. Jag är ju egentligen skitdålig på bowling utan varken tekning eller styrka men ändå så fick jag strike först av alla och flest poäng efter två timmars spelande. Så jag måste ju se det som att jag är en naturbegåvning och skicklig på bowling helt enkelt.
Efter bowlingen åt vi middag på en närkrog och drog sedan vidare till en nattklubb för efterfest, dans och drinkar. Där blev vi kvar tills klubben stängde och vi tog en taxi hem.
Men roligt hade jag.
Fan också
Jag fick precis veta att mitt jobb ska sluta samarbeta med Åhléns om typ två veckor. Vilket kan leda till att jag blir uppsagd eller blir förflyttad till något helt annat. Fan också.
Jag har ju inte jobbat där speciellt länge men trivs ganska bra med jobbet... Och har absolut ingen lust att besöka arbetsförmedlingen igen. Fan alltså.
Skärp er för fan
Men vad är det för jävla nonchalanta och respektlösa människor det finns. Den ena efter den andra tar 15-20 klädesplagg (utan att överdriva) och går in i provrummet. Tar av alla kläder från galgarna, knäpper upp alla knappar och gör någonting mer där inne, jag vet inte vad men det tar lång tid. Sedan går de bara där ifrån(!).
Utan att hänga tillbaka några kläder, inte ens på klädhästen utanför provrummet. Utan att vända kläderna åt rätt håll. Utan att knäppa en knapp. Utan att ens lägga kläderna i en hög på bordet utanför provrummet.
De bara går. Lämnar allt.
Hur fan kan man bara lämna en sådan oreda efter sig?
Jag vet inte hur du gör, men jag brukar städa undan efter mig. Jag brukar alltid hänga tillbaka kläderna jag har provat, helst där jag tog de och annars på klädhästen vid provrummet. Jag galgar de och knäpper nästan alla knappar.
Jag skulle få så dåligt samvete om jag bara lämnade allt och gick. Det är så respektlöst. Har människor inget sunt förnuft kvar? Har folk inget vett kvar i lilla kolan där uppe? Lata jävla. Och det verkar inte spela någon roll om man är en slarvig tonåring eller en äldre dam. Visdom kommer inte med åldern i alla fall.
I helgen
I helgen har jag både storstädat hela lägenheten och vart på födelsedagsfika hos min fästmans syster. Lekt med hennes halvåriga son har jag gjort också. (Äntligen).
Skönt med ett rent hem. Sambon gjorde även rent balkongen så satt vi där ute och premiärfikade i solen. Man kan ha det värre liksom.
Påsklunch
Igår var jag och min fästman på påsklunch hos min svärmor. Nalles syster med familj och mormor var där också. Vi åt god påskmat med dubbla efterrätter och hade det jättetrevligt. Fyra generationer var på plats.
Glad Påsk
Hejdå Sälen och all snö
Sista dagen i Sälen och vi har bara städat och packat sedan vi vaknade imorse. Skinande rent ska det vara och allt ska packas in i bilen så det tar ju sin tid. Klockan 12 skulle vi lämna stugan, vilket vi gjorde ganska precis.
Men redan på första vägen utanför stugområdet var det stillastående bilkö, så vi kom inte så långt. Det snöade också och var dåligt sikt.
Sträckan som vanligtvis tar kanske runt 10-15 minuter att åka ut från Sälen tog kanske 30-40 minuter istället. Men det gjorde inte så mycket för mig för då hann jag ta farväl av Sälen och all snö. Se den sista riktiga snön en sista gång. För när vi hade åkt i 1-2 timmar förvandlades snön från himlen till regn och snön på marken blev barmark.
Hejdå snön. Hejdå Sälen. Jag hoppas att vi ses snart igen. Jag kommer sakna skidåkningen, utsikten och vintern.
Det verkade som att Nalle fick mersmak på skidåkningen i alla fall. Han verkade tycka om att åka skidor och pulsa runt i snön. Han var den som var mest skeptiskt till denna resa och hade åkt skidor minst av oss alla. Men efter hans sista (och tredje) dag i slalombacken fick han in tekniken och ville bara åka mer och mer. Det var lite som jag sa innan till honom, att efter tredje slalomdagen brukar man få in snitsen och allt bara släpper. Då brukar man kunna åka skidor utan hämningar eller rädslor (som ett amatörproffs). Både kroppen och hjärnan har vant sig och allt brukar gå mycket bättre.
Åter till hemresan.
När vi närmade oss Enköping? Falköping? Falkenberg? hade det hänt en olycka och tre bilar hade krockat och låg på taket. Då fick vi åka tillbaka en lång bit och åka en lång omväg förbi Uppsala för att komma hem till Stockholm. Den lilla färden tog kanske 1-2 timmar extra, utan att ha räknat på det. Det var en skön timme att köra på när mörkret föll och jag var extra trött... Vi körde bil i 9 timmar, inklusive lunch- och fikapaus.
Tillslut kom vi hem i alla fall. Helt slut. Skönt att jag är ledig imorgon så jag hinner återhämta mig.
Sista skidåkningsdagen
Det är sista dagen som liftkortet fungerar idag så vi ska nöta in slalom hela dagen. Vi ska åka till Hundfjället igen, för där finns som sagt de bästa backarna.
Idag skiner solen och himlen är blå. Snön ligger tjock och vit på marken. Som i ett sagoland.
Vid Hundfjället låg det som ett tjockt molntäcke vid toppen. Vi åkte liksom igenom molnen både i liften på väg upp och i skidåkningen nerför. Det ökade äventyrskänslan. Men molnen försvann sedan framåt eftermiddagen. 
På toppen av fjället fanns en helikopter, som man kunde få åka med i. Varken jag eller min fästman har åkt helikopter tidigare så vi bestämde oss för att åka med. Med pjäxor och tjock skiddress på.
Herre Gud vad nervös jag var. Det var läskigt att åka helikopter över fjällen. Så högt upp man kom, helt hjälplös och kontrollös. Jag nästan darrade. Men jag försökte fokusera på att ta foton genom den skitiga fönsterrutan istället, så att jag inte skulle bli allt för nervös eller chockad.
Vad vackert det var att se både Hundfjällets och Tandådalens fjäll och landskap. Alla skidbackar såg man. Alla små vägar. All skog. Den oändliga himlen och horisonten. Det var svårt att fatta vad jag egentligen höll på med. Och Nalle som satt bredvid och var höjdrädd och nervös han med. Livrädda båda två, men samtidigt jagade vi äventyret och utmaningen.
Men vad roligt det var. Vill åka mer. Mer!
Vi åkte skidor sedan resten av eftermiddagen, tills liftarna stängde och det var dags att åka och lämna tillbaka skidutrustningen. I stugan drog vi igång en bastu och tog oss ett välförtjänt glas vin.
Imorgon ska vi åka hem. Det känns redan nu tråkigt.
Skoter och bad
Det har fortfarande varit dåligt väder idag, men mycket bättre än igår. Vi kände oss väldigt trötta i kroppen imorse efter gårdagens väderutmaning och skidåkning. Så på förmiddagen, efter frukosten, tog vi en liten promenad runt stugområdet, jag, min fästman och min mor. Det var stora snövallar överallt och hala vägar. Som Stockholms vinter borde vara och inte som Sälens vår är. 
Efteråt bestämde vi oss för att åka skoter, sådär lite spontant. Vi bokade fyra skotrar och en guide så körde vi loss bland fjäll, skog och vägar. Gu' va roligt det var. Och tungt och jobbigt. Men skitroligt när man kunde gasa på och studsa på alla gupp.
Skump.. skump.. skump..
Vi stannade uppe på någon fjälltopp och fikade lite. Tittade på fin utsikt. Fortsatte sedan sista biten och körde slalom mellan träden och maxade på raksträckorna. Sjukt roligt när man fick in snitsen.
Efter skotersafarin åkte vi till det "nya" (säkert över fem år gammalt) äventyrsbadet Experium i Lindvallen. Där fanns spa-anläggningar, ett stort bastulandskap, rutschkanor, vågmaskin med surfing, strömmar, "volleybollplan", utomhuspool och en massa annat. Det var helt underbart. Ett paradis för mig som älskar att bada (inomhus). Jag fick både leka av mig bland rutschkanorna och relaxa i bastun bland pensionärerna. Och när man hade stekt sig i bastun en stund kunde man gå i "isvaken", en 10 gradig kall pool. Där fick man hjärtklappning och det var som en chock för kroppen att utsätta sig för en sådan temperaturskillnad. Men tydligen skulle det vara bra för kroppen så jag badade i isvaken 2-3 gånger. Andra gången var jag så ivrig att jag halkade i, i isvaken. Men allt gick bra.
Ännu en dag helt slut i kroppen återvände vi hemåt. Uppfriskade men samtidigt helt trötta. Vilken härlig dag det har varit idag.
Snöstorm och iskockor
Imorse vaknade vi till snö och dåligt väder. Det blåste ute och var kallt. Vi bestämde att vi skulle åka till Lindvallen ändå. Mamma och Nalle hyrde långfärdsskidor och jag och brorsan åkte i slalombackarna.
Jag och brorsan lattjade i barnbacken och åkte störtlopp nerförs. Vi åkte breda blå backar.
Men vädret var riktigt dåligt och det piskade snö och is i ansiktet på oss. Det gjorde riktigt ont att vara ute. Som tusen nålar hårt ristade i ansiktet. Man såg ingenting för allt snö som kom från himlen. Allt var som i en dimma.
Så jag och brorsan åkte nerför några gånger men tillslut kunde man inte se mer än 10 meter framför sig så då blev det riktigt jobbigt att åka de röda backarna. Och de blå och gröna för den delen.
Det är så tråkigt med sådant väder. Men jag försökte ha roligt och det var ju verkligen en utmaning att åka i gröna backen när man inte såg något och åkte fort för att man inte fick stopp på skidorna. Iskockor över hela kroppen och isbitar som smälte och rann nerför ögonen på mig.
Backarna är egentligen bra där men i det där vädret gick det inte att åka så länge. Efter 4 timmars skidåkande gav vi upp och åkte hem istället och tröståt ost och kex.
Ont i hela kroppen, förutom i knät som jag brukar få ont i när jag åker skidor. Konstigt att just idag när vädret försvårade skidåkningen fick jag inte ont i knät. Men mörbultad och trött är jag nu. Borde snarka lite på kudden snart. Får se vad vi orkar göra imorgon.
Mer skidåkning
Jag sov som en stock! Jag somnade på en gång, så fort jag lade huvudet på kudden. Så skönt!
Idag har vi åkt skidor på Hundfjället. Där finns de bästa backarna. Både långa, fina grön-blåa slalombackar och röd-svarta branta utmaningar. Det finns många olika backar att välja på för att komma ner. Plus så har de en skön sittlift att vila sig på uppför.
Här ser man grannbackarna i Tandådalen. Inte lika stort och inte lika många bra backar.
Vädret var kanon idag också. Soligt med klarblå himmel. Helt underbart att glida nerför backarna och bara blicka ut över berg- och dalhorisonten. Men svinkallt och blåsigt i liften på väg upp.
Först en hel del gröna och blåa backar (de lättaste) och sedan provade vi en röd backe igen. Den var väldigt brant för att vara röd tyckte jag. Men ner kom jag.
Efter både lunch och fika åkte även jag och brorsan en svart backe tillslut. Det gick hyffsat bra fast den var obehagligt brant och guppig. Men ner kom jag då med. Jag åkte den en extra gång också så att mamma kunde åka den också. Det gick bra för henna men inte lika bra för mig den gången då det var barn som stod mitt i backen. Just där jag planerade att åka. Men jag körde inte på någon och jag ramlade inte i alla fall.
Här står jag i den svarta backen på väg ner. Vet inte om jag ska frukta för livet eller ej.
Nöjda och helt utmattade åkte vi hem till stugan, tog en afterskidrink, åt middag och drog igång ett parti Monopol. Som jag som vanligt förlorade.
Första slalomdagen
Imorse gick vi upp tidigt och gjorde oss i ordning för den första skidåkningen. Klockan 10 stod vi redo vid Högfjället och åkte första backen ner på darriga ben. Men efter 1-2 åk var jag tillbaka där jag slutade åka för 9 år sedan. Jag agerade lite skidlärare till min fästman också som åkte skidor för ca. 15 år sedan. Han var skitduktig med en gång och skidade på som om han inte gjort annat i sitt liv.
Det var vackert väder med strålande sol och värme. Himlen var blå. Det var helt förtrollande att åka skidor igen. Det var svårt att fatta vad man egentligen gjorde och vart man var någonstans.
Hela dagen åkte vi upp och ner, upp och ner och framåt eftermiddagen vågade vi även åka en röd backe (näst svåraste), alla fyra. Fasen vad bra allting gick.
På kvällen sedan hade jag ont i hela kroppen. Nacke, rygg, armar och ben. Jag var helt mör och huvudet helt tomt. Men fasen vad roligt det har varit idag. Jag kommer sova som en stock inatt.
Hyrt skidutrustning
Idag har vi hyrt skidutrustning och liftkort i Lindvallen. Där är det bästa stället att hyra på och vi trodde att det skulle vara billigare också, men det var det ju inte.
Det blir slalom för hela slanten. Utförs.... Nedförs.... Och lite uppförs och slättförs också.
Det strulade för brorsans utrustning då de behövde blästra om (?) pjäxorna över natten, så allt tog extra lång tid och vi behövde vänta en hel del. Men för oss andra gick allt bra och snart får vi åka skidor (!).
Tillbaka till stugan sedan drog vi igång en varm bastu och drack vin och cider under kvällen. Vem behöver afterski när man har dricka, värme och familj hemma i stugan?
Framme i Sälen
Resan gick bra och nu är vi äntligen framme. Bilfärden tog runt 6 timmar, typ och vi stannade för lunch och fika bara.
Det är en stor och fin stuga vi ska bo i. Kök, vardagsrum, tre sovrum, bastu och tvättstuga ingår. Vi installerade in oss i huset och lagade sedan mat.
Shit vad mycket snö det är här uppe. Utanför huset är det två meter höga snövallar och längs vägarna är det säkert en halvmeter snö. Det hade jag inte räknat med. I Stockholm var det barmark och vår:igt. Här är det ett vitt vinterlandskap. Vilken kontrast liksom.
Just nu är jag trött och seg i hela kroppen efter allt bilåkande. Ska nog gå och lägga mig snart så att jag orkar med morgondagen.
Resfeber
Väskan är nästan helt packad, förutom det sista kvar så som necessären t.ex. Det ser ut som kriget här hemma med väskor, påsar och kläder överallt. Men ser man allt kanske man inte glömmer något.
Jag har lite resfeber också. Eller egentligen är jag bara nervös och stressad. Men det ska nog gå bra.
Stålstråd
För några veckor sedan gick min tandställningstråd sönder på undertänderna. Ståltråden lossnade från ena tanden och började skava på tungan. Det gjorde ondare och ondare för varje dag som gick och tungan fastnar då och då i tråden och rivs upp. Jag har lite ont om pengar just nu så det blir inget tandläkarbesök än.
Häromdagen fastnade tandborsten i tandställningstråden och drog upp den ännu mer. Så att tråden stod rakt ut från tanden.
Jag löste problemet med att ta en avbitartång och klippte av biten som stack rakt ut. Nu kanske jag kan överleva några dagar till utan att blöda sönder tungan. Nemas problemas.
Semester
Jag kanske inte har hunnit säga något men på söndag ska jag åka till Sälen med familjen. Det är jag, min fästman, min mamma och bror som ska åka på skidsemester tillsammans.
Det var 10-15 år sedan någon av oss åkte skidor sist. Så det ska bli en intressant upplevels. Vet inte ens om jag kan stå på ett par skidor längre. Men det är bara att försöka. Jag har ju några dagar på mig att lära mig. 
Jag har verkligen sett fram emot resan. Jag har längtat och gått och tänkt på Sälen i flera veckor. Vad vi ska göra, vad vi ska äta, vad jag ska ha med mig o.s.v. Det ska bli så roligt.
Vi ska bo i en stor stuga nära backen och åka skidor dagarna i ända, ja, om det finns någon snö där, det vill säga. Åh, vad jag längtar.
Det ena ledde till det andra
När vi satt i bilen på vägen hem från hotellweekenden i Dalarna svänger Nalle av vägen och stannar till. Båda telefonerna låter och trafiken susar fort förbi bredvid. Nalle går ut ur bilen, ställer sig på knä bredvid mig, jag fortfarande sittandes kvar i bilen och ställer den där viktiga frågan.
Fast det lät mer:
Jag tycker att vi ska förlova oss.
Sedan fortsatte han säga en massa fina saker men så fort jag hörde det där första, det där att han ville förlova sig med mig, då slutade jag att lyssna. Jag blev så glad. Jag blev så lycklig.
Han visade en ring han hade köpt och det var den finaste ringen jag någonsin har sett. Ja, jag svarar ja.
