Turqoise

Måndagen den 18:e Januari, efter våra tidiga morgonrutiner fick vi känna och klämma på vår Ak5c. Vi fick lära oss vad alla hundra miljoner delar heter, hur man laddar och gör patron ur och säkrar vapnet och allt möjligt. Däremot har vi inte fått skjuta något än, mer än att blindskjuta, vilket inte är något direkt skjutande. Mer träning för att få allt att sitta i ryggmärgen till slut. Min Ak5 är jättetrög. Det gör verkligen ont i alla fingrar att trycka på alla knappar och dra i alla spakar för att få den att fungera. Men jag lär mig väl det också såsmåningom. Vi hade även ett prov på lumpens alla regler den kvällen. Man skulle ha alla rätt för att bli godkänd. Jag hade inte alla rätt.. kan jag säga.

Under tisdagen gick vi igenom alla skjutregler. Hur man ska göra på skjutbanan och vilka tecken och färger som man ska akta sig för. På kvällen därefter gjorde vi ett prov på skjutregler. Men skulle ha alla rätt för att bli godkänd där också. Jag kan då säga att jag aldrig i hela mitt liv har fått alla rätt på ett prov så du kan ju bara gissa vilket resultat jag fick.... Jag hade bara två fel, två fel(!). Men som tur var var jag inte ensam om att bli underkänd. Nästan alla blev det. Så det blev ett omprov sent på den kvällen. Yes, godkänd!

På onsdagens förmiddag gjorde vi alla ett "Beep-test". Du vet ett sånt där konditionstest i en idrottssal. Ja i alla fall, det gick väl ganska bra. Som ensam tjej är jag riktigt nöjd ändå. Hamnade någonstans på nivå 8 tror jag. Jag brukar hamna på typ nivå 7, så jag är jättenöjd. Nästa gång ska jag springa bättre. Den bästa killen i plutonen hamnade på nivå 12 tror jag.
Samma kväll gjorde jag omprov i alla lumpens regler, precis som alla andra i plutonen som blev underkända. Ja, alla blev underkända på det provet. Det är ju skitsvårt att få alla rätt på ett prov. Jag blev i alla fall godkänd till slut. Senare samma kväll gjorde vi ett prov i "Kallt väder". Där jag efter ett till omprov blev godkänd. Snacka om att man är helt seg i kolan efter alla undervisningar och prov.

Tordagen den 21:a Januari betyder permission och hemfärd för mig. Jag skulle äntligen få åka hem till min efterlängtade Nalle. Men först, under hela förmiddagen och tidig eftermiddag, skulle det städas. Riktig städning. Grov städning. Bakom alla skåp, inuti alla lampor, på alla lister. Plus att som vanligt ska golven moppas varje milimeter två gånger och varje vattendroppa ska vara upptorkad.
Under alla dagar som har vart har vi även sytt på alla märken på vår M90 uniform så nu slipper jag min overall. Nu får jag bära min uniform. Yes baby. Snygg är den. Grön är den. Och tvådelad är den. Äntligen ser jag ut som en soldat och inte som någon städare. Sweet.

Helgen som var, var jag i tjänst, som det så fint kallas. Vi hade våra vanliga morgonrutiner. Städning och BRAK och allt sånt där.
I lördags hade vi undervisning i "Kallt väder". Vi har fått lära oss hur man ska klä sig i kallt väder, hur man ska hålla sig varm, vad man ska göra när man håller på att förfrysa något eller när man har förfrysigt någon kroppsdel.
På eftermiddagen sen gick vi ut på en rask promenad i våra snödräkter. Typ som ett vitt regnställ med små extra detaljer. Vi fick prova att värma våra fötter i stridspolarens armhåla också. Vi tog då av oss ena strumpan och gick barfota i snön i säkert 50 meter. Sedan stoppade vi in foten i polarens armhåla och blev varm. Det var en bitande upplevelse.

Vid varje lilla rast vi hade under vandringen skulle vi genast byta kläder. Vi skulle byta mössa, ta på oss en gigantiskt värmerock och sedan sätta oss ner och dricka en varm kopp vatten på ett par minuter bara. Sen byta tillbaks allt och börja vandra vidare igen. Fort som fan. Hela dagen övade vi på detta. Vid längre raster skulle vi även byta strumpor, underställströja och vantar. Så det var en del att pyssla med.

På kvällen sedan, efter middagen, gjorde vi en till utflykt. Vi skulle ut och vandra igen. På med vinterdräkter och ryggsäcken full med extra kläder, liggunderlag och varmt vatten m.m. Sedan med all utrustning skulle vi göra en hinderbara. En slags klätter-och-kryp-hinderbana. Första hindret var fanimig omöjligt. Jag skulle hoppa upp på en plattform som var nästan lika hög som mig själv. I huvudhöjd. Det gick liksom inte. Med  tung ryggsäck, hoppa rätt upp och försöka att dra sig upp i den djupa snön. Nä, det var riktigt svårt och jobbigt. Annars var det mycket man skulle kråla sig fram. Krypa i små, mörka, trånga gångar eller klättra på en lina eller hoppa över höga hinder. Allt gick ju till slut, men det var svårt.

På söndagen sen hade vi sjukvård på schemat. Vi lärde oss första hjälpen och HLR och allt därtill. Vi lärde oss om bårar och sjuktäcken och allt möjligt. Det tog hela dagen och sent inpå kvällen. Men trött och sliten stod man där och lyssnade flitigt på vad befälen sa och gjorde. Det var faktiskt en av de roligaste dagarna jag har haft hittills. Befälet som vi hade var riktigt rolig och underhållande, trots att han försökte då och då se elak och sträng ut. Haha.

Alla kvällar har blivit sena. Vi har fått läxor att göra nästan varje kväll. Antingen ska vi läsa hundra sidor i någon militärbok eller så ska vi sy på märken på vår uniform som vi hämtade ut dag två eller så får vi äntligen tid för att ta en dusch. Jag svettas varje dag. Dubbla sockor i kängorna. En underställströja varje dag plus en stor overall. Det är jättevarmt. Speciellt när vi ska springa någonstans eller när vi gör BRAK på mornarna. BRAK är styrketräning. B = bål, R = rygg, A = armar och K = knän.
Det är även jobbigt när vi tränar marsh eller uppställningar. Alla dragkedjor ska vara uppdragna till max. Alla fickor måste alltid, alltid vara stängda. Jag ska alltid ha en superful pälsmössa på mig när jag är utomhus. En gång fick jag utskällning för att jag inte hade min fula pälsmössa på mig. (Jag hade ju inte hunnit att leta fram den..)

Hur som helst. Dag 4 fick vi en genomgång av sjuksyster och sedan fick vi en TBE spruta och gjorde ett hörsel-test. Fortfarande perfekt hörsel. Sedan på eftermiddagen fick vi hämta ut ännu mer utrustning. Det var skyddsvästar, liggunderlag, sovsäck, hjälm m.m.

Dag 5 gjorde vi en "lätt" orientering kring området joggandes. Och med "lätt" orientering menar jag att vi sprang jättefort ute i den kalla luften runt hela området. Det är ett sjukt stort område. Fy sjutton vad stort ställe det är. Flera kilometer måste det vara.

Dagarna går jättefort, trots att man går upp så tidigt och går och lägger sig så sent. Men man har alltid något att göra. Man är alltid stressad. Allt ska gå så himla fort hela tiden. Men jag lär mig. Anpassar mig.

Andra dagen var det som sagt väckning vid kl.06.00. Då skulle vi alla snabbt upp för att hinna med vår egen hygien, klä på oss ordentligt och bädda sängen för att gå till frukosten sedan. Därefter är det städning som gäller. Vi i vårt logement (rum) ska städa vårt rum plus duschrummet. Det ska vara skinande rent överallt tills det är uppställning halv 8 på morgonen. Då ska vårat befäl visitera rakning, hår, kläder och skoputs m.m. Allt ska sitta perfekt och vara rent och noggrannt. Om man inte klarar sig ska man åtgärda problemet och sedan omvisiteras. När alla ser perfekta ut ska våra städområden visiteras. Om de inte ser skinande rena ut ska de omvisiteras igen tills allt ser perfekt ut. Vi brukar nästan aldrig lyckas med städningen. Det är alltid något som ska åtgärdas. Sträcka någon säng eller torka upp allt vatten i handfatet eller torka rent i avloppet eller vad som helst.

När alla i min pluton är klara börjar vårt dagsprogram. Andra dagen skulle vi hämta ut utrustning och alla våra kläder. Väldigt lite kläder var det. Räcker inte ens en hel vecka, tröjor och underkläder och sånt. Och ja, appropå kläder, jag har nu gått runt i herr kalsonger varje dag. Jag har herrlångkalsonger med jylf och allt. Jag har herr tröjor som är för stora och mina kängor är två storlekar för stora och väger bly. Så det är en jävla ansträgning att bara ha "rätt" kläder på mig och gå runt i.

Tredje dagen så var det som vanligt väckning tidigt. Vi hade ställt klockan på kl.05.40 för att hinna med allt. Omvisitation blev det också i vårt logement. Men när allt var klart skulle vi hämta ut vårt vapen. En Ak5C. Skitcool. Tung är den också. Som den är väger den 4kg. Med vårt rödpunktsikte på väger den 4,5kg och med alla tillhörigheter plus med ett laddat ammunitionsmagasin väger den 5kg, vilket jag ska klara av att bära i en hand. Mmm, lycka till...

Alla naglar har gått av. Mina fingrar ser helt förjävliga ut. Skrapsår och blåmärken lite överallt. Men dagarna blir bara bättre och bättre. Det är fortfarande jobbigt att gå och lägga sig på kvällarna. Ensam i sängen. Men det blir bara bättre och bättre.

Har äntligen kommit hem från lumpen nu. Är hemma nu i helgen med min Nalle som jag har saknat så mycket. De här veckorna har vart jättejobbiga. Fick en dålig start liksom.

Första dagen, då jag skulle rycka in. Jag anmälde mig men fanns inte med i några listor. Fick gå vidare till ett annat befäl. Fanns inte med i några listor där heller. Jag fick sätta mig ner och vänta, med några andra som inte heller fanns med på några listor. Det visade sig senare att alla som fick besked om att göra lumpen senare än november förra året fanns inte med på några listor och hade heller inte fått någon information om infomöte eller papper på saker som rekomenderades att ta med sig vid inrycket. 

Hur som helst så började jag snacka med en tjej som satt i samma båt. Vi började lära känna varandra och snacka en hel del. Vi fick äta lunch och sedan vänta ännu mer på vad som skulle hända härnäst. Tillslut hade alla befäl (ja det var säkert ett tiotal som satt och klurade hur de skulle göra med oss alla som inte fanns med på deras listor) placerat ut oss där vi borde vara. Vi splittrades och jag hamnade på 6:e kompaniet 2:a pluton. 

Jag fick gå vidare till en annan bygnad och fick anmäla mig igen. Hämtade ut sovsaker, lite böcker, en för stor overall och en påse med bra saker att ha med sig under lumpen. Jag hamnade sedan i "min" grupp (plutonen) och vi fick ett rum (logement) att sova i. Det var jag och 28 andra killar. Ensam tjej mer 28 små killar som är 2 år yngre än jag själv! Killen som delade min våningsäng blev sedan min stridspartner. Min stridspolare som jag aldrig får överge. Han är dock väldigt vältränad så han kommer ju att få bära all min packning i framtiden, hehe.

Våra fem befäl presenterade sig för oss. De var väldigt stela och stränga. Men det är väl så det ska vara. Vi fick byta om till våra overaller och därefter var det middag och sedan lite mer information. De visade oss hur vi skulle bädda våra sängar och berättade en massa regler. Jag sprang omkring i mina vinterstövlar hela dagen. Gissa om jag svettades.
Kvällen blev lång och jag tyckte att det var jättejobbigt att vara där och sova själv med 9 andra killar, utan min kära Nalle vid min sida. Jag var nästan gråtfärdig ett tag. Fjollig som man är. Kunde inte sova heller den natten. Låg vaken i drygt en timme tror jag. Nä, det var lite jobbigt faktiskt.

Väckning sen kl. 06.00. Skönt....