Turqoise

Igår blev jag och Nalle bortbjudna på middag till Nalles polare Rolle med familj. Deras små söta barn som jag fick leka med.

Och idag fick jag träffa Kicki och fika lite dära. Sedan fortsatte jag till mamma och fick lite middag innan jag ska vidare till Livgardet ikväll.
Så bye bye for a while.

Ja det var min första tid som fältarbetare och morgonen började med fys som vanligt. Jag är jätteförkyld nu och har tandvärk som bara den, så jag var med i den "anpassade gruppen" och körde styrketräning istället för att springa.
Efter lunchen då så började jag med att ha teori i sprängömnen, sprängdeg och stubiner av olika slag. Sedan gjorde jag några praktiska övningar i tändning av krutstubiner och ringledningar med pentylstubiner. Ganska krongligt men det gick bra.

Tisdagen fortsatte jag med att få mer teori om stubinerna. Sedan gick vi ut och gjorde fler övningar med sprängdeg, sprängpatroner och pentylstubiner med mera. Hela dagen gorde vi praktiska övningar och efter middagen sen gjorde jag ett prov på allt vi har lärt oss. Jag blev godkänd på det också! Helt underbart. Det kanske var bara hälften av oss som blev godkända. Det var ett svårt prov, men jag klarade mig. Yes.

På onsdagen började jag med att få teori i olika minor och dess funktioner. Stora tunga metallklossar med olika tillbehör och kopplingar och Gud vet vad. Men det var faktiskt väldigt intressant och roligt. Första gången på länge som det var roande. Vi fick lära oss hur man sätter ihop alla minor och hur de ser ut. Några praktiska övningar också blev det.
På kvällen var det omprov för de som inte hade klarat provet, men eftersom jag klarade mig gick jag ner och gymmade och spelade fotboll på kvällen. Och givetvis blev det bastu och en lång, skön, varm dusch.

På torsdag skulle vi marscha iväg till Stålboda, en timme bort till ett övningsfält. Och alla tunga minor skulle ju självklart med. En stridsvagnsmina väger ungefär 10 kg styck - vi skulle ha med 15 stycken sånna. Plus tre minor som vägde 37 kg styck plus lite mer mindre minor som också vägde en del. Den marschen tog 1½ timme och var skitjobbigt. den tog verkligen kol på mig och min rygg. Och under dagen gjorde vi fysiska övningar som att gräva ner minor i grusvägar eller monterade upp fordonsminor på träden eller för det mesta, bara bar runt på allt skit.
Marsch hem sen med minorna. Då gick det lite snabbare men ack så ont det gjorde.

Under fredag förmiddag gjorde vi en till gräva-ner-minor-övning och gjorde svåra minprotokoll och skisser och allt möjligt. Därefter var det fredagsrutiner med städning och sånt. Vi slapp fysen också! Så skönt så. Jag är ju som sagt inte frisk och med ryggont och svullen tand är det inte så enkelt att springa omkring eller hålla humöret uppe äns. Men nu är jag hemma och försöker kurera mig med medeciner och naturläkemedel för att nästa vecka ska jag ut i fält igen.

Åker tillbaka till Livgardet redan ikväll. Ska förbereda inför morgondagen då min befattningsutbildning börjar. Jag ska ju som sagt bli fältarbetare. Hålla på med sprängämnen och spränga fordon med minor med mera. Det ska bli jätteintressant. Men veckorna kommer vara jobbiga. Alla dagar kommer vara jättelånga och hålla på till sent på kvällarna, men jag hoppas verkligen att det är värt det.  

Under onsdagen hade vi sjukvårdsövningar. Mer specifikt om trafikolyckor och omhändertagande av skadade. Väldigt lärorikt. Fy vad svårt det kan vara om man är under press och ska ta hand om skrikande blödande människor. Men det gick ganska bra ändå.
Vi gjorde även andra övningar som bårbärande och transporterande av skadade. Ont i halsen fick jag också den dagen. Värre en vanligt alltså och inte ville det bli bättre heller.

Under torsdagen hade vi mer materiellvård. Märkning och inventering av all materiell som vi har. Sedan inventerade vi våra nya vapen, Ksp 58, Grg, granattillsatser och allt annat som vapenlampor, monovar, Ak5 med mera. Snacka om tunga grejer alltså. Men jag ska inte syssla med sånt nästa vecka, jag ska lära mig allt om sprängämnen och minor, låter lite intressantare va?
Värre i halsen hade jag också blivit. Det sved som satan.

Fredagen hade jag så ont i halsen att jag knappt kunde prata. Men det hindrade inte mig från springa Gardesloppet på 5 km. Vi skulle springa loppet på under
30 min och med mitt halsont och dundrande förkylning var det gränsfall att jag klarade det. Men jag klarade det faktiskt under 30 min. Vad gör man inte för plutonen?
Det var så underbart skönt att få åka hem sedan.

Nu har jag äntligen gått klart grundsoldatsutbildningen! Den värsta tiden ska vara över nu. Härnäst är det befattningsutbildning och sen högvakt. Sen är det sommar! Och ett halvår till....

Måndag morgon började extra tidigt (vid 5 tiden) med färd mot Livgardet. Måndagsrutinerna började som vanligt med städning och fys. Efter lunchen sedan hade vi Kost-Träning-Vila lära. 
Efteråt fick vi reda på, av kompanibefälet, att vi skulle ha en uppgift i natt att försvara Nordic Battle group som skulle lastpacka vid en hamn i Nynäshamn. Vi skulle då genomsöka byggnader och försvara gruppen med all den kunskap vi hade lärt oss under de här tre GSU månaderna. Med andra ord var det en slutövning som handlade om SIB- och skyddsvaktutbildningen som jag har genomfört några veckor innan.

Vi packade ner allt nödvändigt plus mycket mer och förberädde oss genom att fylla på magasin med lösplugg och fyllde våra ansikten med maskeringsfärg. Väldigt snyggt. Så charmig man såg ut alltså.
När klockan hade blivit 21 satte vi oss på en buss och åkte iväg i 1 ½ timme bort, till "in the middle of nowhere".
Framme, mörkt och kallt, började vi vandra vidare. Vi gick genomm en mörk mörk skog i kladdig lera upp till knäna och djupa pölar. Inte direkt någon stig heller gick vi på. Efter ett tag kom vi fram till en byggnad som vi skulle genomsöka. Vi hittade en dam som inte skulle vara där så jag fick visitera henne och därefter grep vi henne då hon gjorde motstånd och inte löd oss. Det var ganska hårt och tufft ändå. Vi fortsatte att genomsöka nästa byggnad. Gick igenom mörka rum och kröp igenom små fönster. Vi hittade en till dam som inte skulle vara på områet. Henne fick jag också gripa och visitera. Jävlar vad vild hon var. Vilket motstånd hon gjorde. Sparkade och slogs. Men vi brottade ner henne till slut.

När den stora byggnaden var genomsökt var övningen över. Då var klockan runt 5 på morgonen. Då skulle vi sätta upp vår förläggning och därefter skulle min grupp ut på vaktuppdrag. Vi skulle stå och vakta en grind en timme. Därefter skulle vi vakta ett hus i två timmar till. Under de här tre timmarna kom det fram en massa okända människor som hotade oss eller ville komma in på skyddsområdet eller allt möjligt. Vi fick visitera och gripa folk titt som tätt. Det var skitjobbigt men väldigt intressant ändå. Spännande men svårt. Då hann jag även med att äta lite frukost också. En grönpåse.... Appropå mat, jag fick inte äta något på 12 timmar. Det kändes.
Men timmarna gick och tillslut fick jag vila lite. Två timmar fick jag ligga ner utomhus med all stridsutrustning på och sova lite. Det var skönt. Då hade jag inte sovit på 36 timmar.
Vid fyratiden fick jag åka buss hem och ta hand om all materiell. Rengöra och inventera. Sedan övergick vården till all personlig materiell och utrustning. Uniformen var ju lerig upp till knäna, kängorna var blöta och leriga och all kläder smutsiga. Gissa om jag var trött då. Jag var så hungrig också att jag inte var hungrig längre. Kände ingenting.. Helt utmattad.

Är hemma nu! Men mår skit. Ont i halsen och stel nacke. Uppdaterar senare....

Imorgon bitti ska jag tillbaka till Livgardet för att genomföra den sista GSU veckan. Det känns verkligen jätteskönt. Den sista grundsoldatsutbildningsveckan är snart över. Allt känns redan mycket bättre. Den jobbigaste tiden är snart över. Yes.

Jag borde sova vid det här laget. Jag ska upp vid 4-5 tiden imorgon. Det blir inte mycket sömn inatt så veckan kommer börja dåligt med trötthet. Men det är det värt. Jag får ju sova brevid Nalle i en skön, varm, mjuk säng. Lovely.

 

Idag har vi tvättat, städat och bytt däck på Nalles bil. Så nu skiner den som guld. Tog bara två timmar ungefär, men ren blev den.

Det var jättetrevligt igårkväll när Lina och Hugo kom över på middag. Vi grillade och drack gott. Efterrätt med grillad banan och choklad också. Sedan såg vi på film efter allt snack vi genomförde. En uppskattad kväll.
Tack för att ni ville komma över.

Ikväll kommer Hugo och Lina över på middag. Lina gör också lumpen, fast hon muckar om tre månader medan jag bara har kommit halvvägs då. Aja, hur som helst så kommer de över ikväll. Det ska verkligen bli kul att få träffa henne igen, och Hugo också, givetvis. Det kanske var tre månader sen jag träffade de sista. Så nu ska vi ha skoj. Grilla och dricka gott och snacka en massa skit.

Idag på plutonens timme fick jag reda på vilken befattning jag ska få om två veckor. Jag ska bli fältarbetare (farb)! Jag ska spränga minor och slå sönder dörrar och allt vad det innebär. Jag har egentligen ingen större koll på vad jag egentligen ska göra som fältarbetare, men av det lilla jag har hört, så verkar det skoj och intressant. Röjja fordon och byggnader som står i vägen för gruppen/plutonen när vi anfaller helt enkelt. Dock blev det mitt andrahandsval, men det blir nog bra det.

Jag ser fram emot befattningsutbildningen om två veckor. 
 

Då var man äntlign hemma från fältveckan och SIB-utbildningen. Men ta det lugnt, det kommer fler fältveckor och SIB-utbildningar.

Efter påskledigheten började jag fältveckan redan på tisdagmorgon efter fysen, ja, som vanligt. Den här gången fick vi äntligen åka buss till fältet också. Det var på tiden.
Vi körde igång med en massa skjutövningar och gjorde det hela dagen i stort sätt. Till och med på kvällen skjöt vi, i mörkret med våra monovarer (mörker-sikten).
Jag fick även mitt första eldavbrott på Ak5:an, (något fel på vapnet/patronrna så att det inte går att skjuta med, för er som inte förstod det). TVÅ gånger samma dag. Men allt gick bra och jag kunde åtgärda problemet.

Vi sov i tält på ett stort betonggolv den natten. Med små fläktar för att hålla värmen i den stora lokalen. Jag var vakt under natten och var ute och frös, så det blev inte mycket sömn den natten. Och upp tidigt skulle jag på onsdagsmorgonen.
Då skulle vi träna på att passera korsningar och gator i krigs-sammanhang. Smyga längs väggarna med vapnet och allt. Det var ganska kul men jobbigt med all utrustning. I slutet fick vi skjuta med lösplugganordningen och peppra på som bara den. DET var skoj. Det körde vi på under hela dagen tills vi var helt utmattade.
Vi kutade förbi alla korsningar och sprang fram och tillbaka hela dagen.

Vi fick som vanligt sova på betonggolv, men denna natt slapp vi tältet(!). Jag fick även sitta eldvakt för den lilla värmefläkten som stod i lokalen och skulle göra oss varma. Men fy fan vad kallt det blev i alla fall. Och hårt ska vi inte tala om. Men jag överlevde den natten också och under torsdagsmorgonen började vi att packa ner förläggningen. Buss hem sen fick vi också. Underbart.

Tillbaka till Livgardet sen blev det vapenvård och personlig materiellvård. Sedan skulle vi tillbaka till fältområdet (med buss då med!) för att se en vapenuppvisning som våra befäl höll i. De skjöt en massa ksp 90-, ksp 58-, granatkastar-, ag 90- och pansarskott. De sprängde en massa minor som gav ifrån sig en jädra smäll och tryckvåg. Det var skitkul. Och jättespännande. Vilken smäll alltså.

Tillbaka till Livgardet sedan hade vi inte så mycket att göra sen. Våra befäl var typ borta så vi fick "HögerVänsterOm" (slut för dagen). Då var jag riktigt dum i huvudet och gick och gymmade. Som att man inte redan var trött efter fältveckan liksom? Men det finns inget ont som inte har något gott med sig. Jag tog en lång och skön dusch och badade bastu.
En skön avslutning på fältveckan liksom.

Ska tillbaka till Livgardet ikväll för att fortsätta min fältvecka denna vecka. Jag ska dit och packa två stora trossan innan jag ska försöka att få lite sömn. Hoppas allt har torkat sen förra veckan.

Snart har jag vart i lumpen i 3 månader. Hela grundutbildningen är snart klar och jag lever fortfarande(!). Det är ett under att jag har överlevt, med alla de motgångar och svårigheter jag har gått igenom. Mitt liv är inte detsamma längre. I lumpen är det svårt att vara sig själv. Men jag är glad om jag bara överlever dagen. Snart kanske det är december igen och jag muckar. Snart, bara 8 månader kvar.....

Befattningsutbildningen börjar snart också. Om ett par veckor bara. Hoppas att jag får mitt första val, Ksp 90 skytt. Det verkar skoj. Tugnt, men skoj.
Annars kunde man välja ksp58, granatkastargevär, skarpskytt eller som fältarbetar som spränger dörrar och slår in fönster m.m.
Befattningsutbildningen varar i ca. 3 veckor sen ska vi träna på högvakten vid slottet. Jag ska även stå högvakt när kronprinsessan ska gifta sig.
Det du, ska du det eller?

 

Hoppas att du har haft en trevlig påskhelg med en massa godis, glädje, sömn, värme och en massa släkt och vänner.

Idag kom jag hem från mormor och morfar + Moa. Jag och mamma har vart där och hälsat på, hälsat på deras nya lägenhet som de har köpt. Vi åkte dit redan igår. Fick fika och mat och en massa mer kaffe. Vi sov över där och hade jättetrevligt. Jag har inte träffat mormor och morfar sen jag ryckte in i lumpen och det är nästan 3 månader snart. Så det var jättetrevligt att få träffa de och umgås lite.

På torsdagen sen fick vi börja dagen med att marscha tillbaka till Livgardet. Det var som vanligt hårt och jobbigt. Jag kommer nog aldrig att komma ifrån den hemska känslan. It's killing me.

Vi körde lite vapenvård och packade upp lite av vår blöta packning. Sedan skulle vi med en gång ut och fysa. Vilket jag trodde att vi skulle få slippa, eftersom vi har vart ute i fält plus marschat en mil, enkel väg. Fast vi skulle ha fått åka buss, både dit och hem. Men som vanligt kommer det aldrig någon buss när Livgardet anordnat det. Hur som helst skulle vi ut och springa till stridshinderbanan, springa den ett varv och sedan fortsätta att springa i skogen.

Vi sprang alltså i skogen och på fält och i djup snö och oplogad mark och allt möjligt. Helt plötsligt skrek befälet "Skydd!", då skulle vi slänga oss ner direkt på marken, oavsett underlag och ta skydd. Så jag har rullat runt i diken, vattenpölar och lera. Typ i drygt en timme. Vi tränade även på att anfalla och försvara områden under tiden. Det var ruskigt jobbigt, skitjobbigt efter fältveckan och stridshinderbanan, men någonstans var det lite lite roligt också.

Som tur var slapp vi sätta upp tält och sova i de. Det är en av de värsta sakerna med fältveckor. Allt som har med tält att göra. Visserligen är jag van att sova i tält men det är verkligen en stor skillnad att tälta i lumpen. Allt blir bara jobbigare och det är inte lätt att göra det med oengagerade ignorerande killar.


Hur som helst, i onsdags var en av mina läskigaste dagar i mitt liv. Jag och vi alla andra skulle få testa att repellera för första gången. DET var riktigt läskigt.
Vi började från en låg höjd, typ två våningar upp i ett våningshus. Sedan skulle man ta på sig en "tillfällig" sele. Ett band man skulle sätta runt sig på ett speciellt sätt så att det blev en sele. Sedan haka fast allt på ett rep och klättra ut ur fönstret.

Ja det värsta var ju att sätta sig på fönsterbrädan/kanten och klättra ut med ryggen först. Det kanske inte låter så farligt, men det var skitläskigt. Jag hade både sovit och ätit dåligt två nätter innan så jag var väldigt darrig och fick lite tårar i ögonen. Då kom kapten fram till mig, försökte kontrollera att allt satt rätt till, sa lite snälla ord för att göra mig på bättre humör och sedan knuffade han ut mig. Ja han knuffade ut mig ur kanten. Då var det bara att bita ihop och ta sig sakta nerför. Då var det inte alls jobbigt, eller svårt. Det var bara det där första, att klättra ut ur fönstret och lämna över all säkerhet åt en lina utanför fasaden på ett stort våningshus. Lämna över sitt liv i NÅGOT annat.
Men sedan gick allt bra och det blev riktigt roligt att repellera. Vi gick sedan över till 5:e våningen och repellerade därifrån. Det var lite läskigt det med, men allt gick bra.

Efter den lilla lunchen sedan skulle vi göra "mänskliga" trappor, tror jag de kallade det för. Vi skulle hoppa igenom fönster med hjälp av varandra; stå på varandras ryggar och knän och klättra på stegar för att ta oss igenom fönster snabbt och smidigt. Det var skitsvårt. Eftersom jag är väldigt kort hade jag ett stort problem att bara ställa mig på någons rygg, med all utrustning och vapnet i ena handen. Det gjorde vi i typ två timmar, samma sak i två timmar. Ganska så långtråkigt och jag vet inte hur många blåmärken jag fick efter det. Mina ben ser helt förstörda ut.

Framåt sen eftermiddag skulle vi göra en annan övning. En till jävligt läskig övning. Vi skulle först klättra upp på en helt vanlig stege, ute på fasaden, högt på våningshuset. Denna gång med en riktig sele.
Sedan skulle vi hala oss ner för en brandslang utanför fasaden. Det var skitläskigt det med. Det kändes att man inte hade någon bra säkring. Man satt ju inte fast i branslangen direkt, den skulle man bara hålla i och snurra runt ena benet och sedan glida ner för. Från 6:e våningen. Så högt uppe var det i alla fall. Men jag överlevde. Jag överlevde! 

Igår eftermiddag kom jag hem från fältveckan. Fy vad trött jag var. Det var en riktigt kallt och jobbigt vecka, men samtidigt en väldigt extraordinär upplevelse med övervinnande rädsla och blåmärken.

Måndag morgon marschade vi ut till Stora Sätra där vi skulle slå läger. Innan hade vi fysat som vanligt så jag var ganska mör i kroppen; och marschen gjorde inte saken bättre. Tung packning och marscha i en mil ungefär. Tog 1 ½ timme. Jag var helt död efter det. Men vila fick man ju inte göra. Direkt framme skulle vi träna på strid i bebyggelse. Vi tränade på genomsök av byggnader och hur man skulle göra det på rätt sätt.

Nästa dag gjorde vi samma sak typ. Fast nu med att skjuta med lösplugg. det var en konstig känsla. Skjuta på riktigt fast det inte kom några kulor eller märken på väggarna eller nåt. Man skruvade fast en löspluggsanordning på Ak5:ans mynning och sköt som vanligt med magasin och patroner, men inget hände. Det var jättekul.
Sedan på eftermiddag fick vi träna på rensning med handgranater. Spränga små rum och skjuta som bara den. Hela dagen tränade vi på samma saker, hela tiden. Det var ganska långtråkigt. Helt seg i kolan blev jag också. Samma sak om och om och om igen.
På kvällen sen gjorde vi samma övning i mörkret. Vi hade vår monovar på (du vet nightvision goggles) och genomsökte alla rum i mörker.