Turqoise

Sedan vill jag gratullera till min Nalle som fyller år idag. Grattis på födelsedagen! Hipp hipp Hurraa.
Jag kom hem från högvakten idag och vi gick ut och käkade på restaurang, Vapiano, på kvällen. Gott var det men det tog en fasanfull tid att få maten. 

                                      

Imorgon är det sovmorgon till 12.20. Yes. Så jag åker till Livgardet då, imorgon. Då ska vi ha en ganska soft dag innan vi har högvakt igen, på tisdag till onsdag. Sen blir det mer högvakt på fredag till lördag. Kom och hälsa på mig. Jag behöver er.

Under min lilla paus från högvakten har jag roat mig med att spendera en massa pengar. Letat efter present tilll Nalle har jag gjort hela dagen idag t.ex. Höll på att köpa onödiga saker som kläder till mig och en vas, men tog beslutet att låta bli för den här gången.

På kvällen sen gick vi ut och åt på Sjökrogen i närområdet. Det är nytt sen ett år tillbaka, men frågan är om det egentligen är nåt bra där...? Huhm.

Aja, imorgon bitti ska jag tillbaka till regementet. Då är det ännu mer högvakt som gäller. Tror att det är tre dygn kvar. Pallar fan inte med mer högvakt. Så himla kul är det faktiskt inte. Ont har jag fortfarande i fötterna. Aja, kram på dig och var lycklig i dit fria civila liv.

Har äntligen pausat och kommit hem från högvakten. Har stått från lördag-söndag, måndag-tisdag och onsdag-torsdag. Fan vad det börjar bli riktigt jobbigt nu alltså. Mina fötter och ben får bara ondare och ondare snabbare för varje gång. Snart kommer jag säkert att börja halta också, med alla skavsår som jag har....

             
Jag står ju alltså på vaktpass två timmar i sträck, sen "vila" i 1½ timme ungefär, sen vaktpass igen i två timmar och så håller det på så hela dygnet tills jag får min "nattsömn" på ca.4½ timmar. Första natten blev det bara 3½ timmar... men jag står fortfarande på benen. Det blev även 5st postpass istället för vanligtvis 4st.
             
Efter första högvaktsdygnet fick vi åka tillbaka till Livgardet igen. Trött och sliten och ont i benen och ryggen efter all stillastående rakryggad. Men på eftermiddagen orkade jag med lite styrketräning på gymmet och en skön bastu.

Igår, efter mitt andra postpass fick jag hala den militära och kungliga flaggan på Kastellholmen. Det var riktigt häftigt att få komma upp högst upp i byggnaden och blicka ut över hela stan.. Slussen, Gröna Lund, Slottet alla kryssningsbåtar och allt möjligt. Det var riktigt högt där uppe så man såg ju hur långt som helst. Häftigt säger jag bara. All min smärta bara försvann och jag trollades bort för en stund.
             
             
Tredje dygnet var man så trött och sliten att man inte orkade räknade timmarna längre. Plus att det var så sjukt varmt att jag höll på att dö. Vid ett tillfälle kände jag mig lite svimmfärdig också. Stod i solen framåt kvällen. Svettan bara rann på mig. Till och med benen var alldeles blöta.

När jag sitter i bilen, på väg till centralen, kommer jag på att jag inte har med mig min frukost som jag sent kvällen innan hade fixat till. Fan liksom, tänker jag för mig själv upprepande gånger. Fan.
På t-centralen sen, innan tåget kommer, försöker jag desperat att köpa mig någon slags frukost, men alla pressbyråer är stängad och någon tid har jag inte att springa iväg någon annanstans. Typiskt mig liksom. Fan igen, tänker jag upprepande gånger, igen.

Jag blir tvugen att sätta mig på tåget till Livgardet i alla fall, hungrig och arg. Aja, inget mer att göra åt saken... Svältit har jag gjort förut liksom.
Efter en stund kommer jag på att jag har glömt mina skåpsnycklar också! Mina livsnödiga skåpsnycklar till allt jag har i lumpen.... Fan fan fan... Varför händer det här mig för?! Varför har jag en sån otur första dagen jag ska tillbaka till regementet för? Vad vill Gud Säga med detta?

Desperat ringer jag till Nalle och ber honom komma och lämna nycklarna. Han är min hjälte. Min riddare på sin vita springare (volvon). Jag älskar verklige min Nalle. Han är mitt allt.
Hur som helst, han kommer och jag möter upp honom vid gardets grindar. Och vet du vad han har med sig? Min bortglömda frukost! Så mätt i magen hann jag bli innan det var uppställning och dagsprogrammet skulle börja. Vilken morgon alltså.

Annars så har vi åkt på en massa utflykter, kollat runt länet, åkt upp på höga berg och åkt ner vid vattenfyllda dalar. Vilket vackert landskap, vilka vackra utsikter det finns här. Jag har även badat här också. I Ljusnan. Kallt var det och med svag sol. Det var en gammal man där som peppade mig och som försökte prata mig till ett dopp. Då var jag ju tvungen att doppa mig. Så tillslut doppade jag mig och simmade runt lite i det långgrunda vattnet. Jag fick till och med i Nalle i vattnet tillslut. Han är värre än mig på att bada. Men jag tycker att det hör till sommaren, att bada, hur kallt det än må vara.