Medaljtagerskan
Fortsatte dagen med paradträning inför det kungliga bröllopet. Hur vi skulle gå och stå och allt sånt där. Hela dagen.
Väl framme tränade vi på hur vi skulle gå fram, vart vi skulle stå och hur vi skulle gå tillbaka sen. Det började regna och det blev skitkallt. Jag frös så att jag nästan hackade tänder. Men som vanligt är det bara att bita ihop och göra det man ska. Trots det kalla och blöta vädret gick allt bra och vi slapp träna på att marscha hem. Pjuh..!
Jag har klarat av värnplikten och är en bra soldat som mina befäl är stolt över. Och det känns bra.
Precis efter medaljutdelningen började det hagla och jag skojar inte, det var stora isbollar i "Polly" storlek (godiset). Gjorde ont när de träffade huvudet och kroppen. Inte fick vi gå in med en gång heller... Men sen sprang vi alla in. Helt förvånande och lite chockade. Det var sjukt stora hagelkorn. Har aldrig sett något liknande.
Men medaljen glänser fint!

Hedersvakt vid det kungliga bröllopet
Det kungliga bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling ägde rum idag och jag stod vakt vid slottet. Häckstyrka vid slottsbacken.
Jag började dagen med paradmarsch från Östermalms IP till slottet, tog ca 45min att gå och var ca 4km långt. Det var varm och jobbigt att gå parad och desto längre fram till slottet man kom desto mer folk var det som tittade. Framme vid slottet sen skulle vi stå och vänta i typ 2 timmar på att brudparet skulle åka kortege efter vigseln. Då gjorde det riktigt ont i mina fötter och i min högra arm som fick hålla i vapnet hela tiden. Jag hade sån stor lust att hoppa av och banga på allt, men mitt samvete sa åt mig att hålla ut. Det är inte varje dag man får vara med i ett kungligt bröllop som en skyddsvakt. Jag ångrar inte en minut.
Vi skyldrade gevär när de for färbi i vagnen och sedan fortsatte vi att paradmarschera efter de. Alla soldater stod uppradade längs vägen som vi gick på. Poliser stod uppställda vid korsningar och stoppade trafiken. Det var en underbar känsla. Vi bara gick där och alla tittade på oss och hejjade på oss.
Roligt var det.
Det var en riktigt bra och fin känsla att få vara med där på slottet. Stå vakt på bröllopet. Tänk, det är inte många som har gjort det (visserligen var vi över tusen soldater, men ändå). Jag är riktigt nöjd. Mina befäl var stolta över oss också så vi fick en slags medalj för vår insats. Den är det inte många som har i alla fall.
GT utbildning
I måndags efter högvakten var det fys som vanligt; Och sen en lugn och skön förmiddag. Efter lunchen sen skulle vi marscha till Kulla skjutbanor, ungefär 5km bort, och lära oss skjuta med granattillsats. Så vi börja med gt:ns alla få delar, laddning och patron ur. Därefter en hel dels torrövning men sen fick vi äntligen skjuta lite övningsgranater också. Det gick jättebra och jag var en av de bästa. Träffade en hel del på 75-, 100- och 150m. När klockan var runt 21 marchade vi hem igen och jag kom väl i säng runt 12 den natten.
Under onsdagen fick vi teori på hur bataljonen fungerar under krigssammanhang. Hur ledningen, sjukvården och fordonstankning fungerar m.m. Sen blev det givetvis lite fys också, men det var inte så farligt.
Sen................ HEMMÅT!

Konungens vakt
Det här högvaktsdygnet hade jag många nattpass, så som vanligt frös jag varje gång; Trött var jag också. Sista postpasset jag stod, var det en högvaktssoldat på andra sidan slottet som svimmade. Helt plötsligt gjorde han en faceplant rakt på kullerstenarna framför folkmassan. Jag hörde på radion hur Major försökte få dit patrullen. Det lät lite läskigt faktiskt, men killen klarade sig med ett brutet båtben i handleden som han fick åka och gipsa senare.

Har mellanlandat hemma
Men med 4 timmars sömn sitter jag nu här hemma efter att ha vart på middag hemma hos Rolles familj. På lördag är det dags igen för högvakt.
(P.S. Det var en snubbe som fotade mina skor. Jag blev väldigt nervös då. Varför gjorde han det för? Det kan ju liksom inte ha blivit någon bra bild. Förstår mig inte på vissa människor. D.S.)

Överleva, på riktigt
Jag fick börja veckan med att lära mig lite om ksp58. Hur man använder den, laddning och patron ur. Fick dock inte skjuta med den, vilket var väldigt synd. Det hade nog varit roligt men som vårt befäl sa: "Det svåraste är ju inte att skjuta, det är ju allt runt omkring."
Efter "Grönpåselunchen" fick vi tömma våra fickor, klä av oss nästan alla kläder och lämna ifrån oss alla våra grejer. Nu var det dags för överlevnad, på riktigt. Det ända vi fick ha med oss var vapnet, uniformen, stridsvästen, kniven, vattenflaskan och ett par rena strumpor. Sedan skulle vi marscha iväg, någon mil bort ungefär under en viss (för kort) tid. Vi fick inte bli upptäckta, vi fick knappt passera vägar. Så med högt tempo och maskerade ansikten gick vi igenom träsk, fält och tät skog. Flera timmar gick vi, typ en mil helt fel också, så min grupp fick gå extra långt då. Till slut kom vi fram till en skog där vi skulle fixa en förläggning. Och inte vilken förläggning som helst, utan en gran med extra grenar som vi skulle sova under. Mmm, sova under en gran utan sovsäck, utan varma kläder och utan mat. I sista stund, innan vi fick gå och lägga oss fick vi våra värmejackor i alla fall att försöka sova i. Lite bättre kanske det blev men det var fortfarande svinit kallt så man kunde ju inte sova så mycket.
Sovmorgon till kl.8.00. Ingen frukost, inngen mat. Dagen började med att vi skulle byta förläggningsplats och bygga upp ett vindskydd av slanor och granris. Då var man inte pigg. Konstigt nog trodde jag att jag skulle vara hungrigare än var jag var. Men det svåraste var att orka göra något överhuvudtaget. Jag kände mig jättesvag. Helt slut i kroppen, seg, ville bara lägga mig ner och dö.
Efter rot- och harsyrslunchen fick vi lära oss hur man kan överleva i skogen. Hur man eldar, hur man gör upp djurfällor, vilka växter man kan äta m.m.
Natten blev ett helvete också. Kallt, hårt och som eldvakt. Men jag är inte bitter.... Jag lever ju....
Men fy sjutton vad trött man var då. Ingen energi. Ingen styrka. Riktigt svag var jag, både fysiskt och psykiskt. Men efter några kilometers springande var vi äntligen tillbaka på Livgardet. Vilken underbar känsla. Jag har alldrig varit så glad över att få komma tillbaka till Livgardet. Stundens trygga hem.
Tänk att man kan vara så trött att man inte orkar äta något efter två dygn utan mat. Och när man väl äter något så mår man så dåligt. Jag har aldrig vart med om något liknande. Det var riktigt jobbigt att svälta och bara bli svagare och svagare.

Nu är sommaren här

Kvällen blev lång och jag hade trevligt med grabbarna. Kanske gör vi det igen.

Första högvakten
Men det började alltså i onsdags. Vi åkte buss från Livgardet till Hedvig Eleonora Kyrkan i stan. Paradmarscherade därifrån till Armémuseet. Stod där och visade upp oss lite för publik och Majoren. Gick parad sen till slottet och det var inte raka vägen då heller. Vi gick omvägar, förbi NK och längre bort i den stekande solen. Ja det var ju en massa vägarbeten överallt....
Framme på slottet sen var det fullproppat med människor. Vi kunde knappt komma fram till Gevärsbron. Jag var så himla nervös. Men allt gick bra och vi gjorde vår pågångsshow och jag gick nästan direkt ut på post som det var planerat. Nalle var där också och tittade på.
De två sista posterna stod jag och frös hela tiden också, så det var inte så skönt.
Och det var en sån skön känsla att sätta sig på bussen hem och veta att man inte behöver stå vakt längre. Att man är fri fån slottet. Att man nu kan sitta ner, hinner sova, hinner äta, hinner slappna av när man vill.
Jag är glad att jag har klarat av min första högvakt. Det var ganska roligt att stå på post när det var som proppat med människor runt omkring som bara tittade på en, tog foton på en och sa "Titta där är en tjej, fan va coolt!"
Vilka dumma frågor folket kunde komma med. Helt idiotiska ibland och riktigt underhållande, som t.ex. "Sommarjobbar du här? Vad tjänar du i timmen? Måste man gå högvakt när man går lumpen? Vad vill du bli inom lumpen?" Och sen alla de klassiska frågorna som "Can I take a picture? When is the next change of guards?". Aja, hur som helst så var det ganska roligt ändå, att få stå högvakt vid slottet fast det var skitjobbigt och smärtsamt i kroppen. Om två veckor ska jag stå igen. Så jag hoppas att vi ses då.

Högvakt ons-lör
Från onsdag klockan 12.00 till lördag klockan 12.00 står jag högvakt på Stockholms slott. Kom gärna förbi och titta på paraden och pågången på onsdag eller avgången på lördag. Det kommer spelas musik, jag kommer springa löjligt, det finns riktiga vapen, jag kommer se fjollig ut och jag/vi kommer göra olika saker som är ganska facinerande att se. Hälsa annars gärna på när jag står på post, runt 12-14 varje dag och runt 20-tiden (tror jag) vid Lejonbacken. Det kan säkert bli lite ensamt där. Hoppas att vi ses.
Kramar från
Fotograf & publik sökes
Jag sprang på fysen i måndags, för första gången på typ tre veckor. Det kändes i lungorna, men det gick skitbra.
Sedan började min/vår första högvaktsträning. Japp, det är sånna tider nu.
Jag delades in i första avlösningsgruppen. Ska stå längst fram i mitten. Schysst plats va? Så jag tränade på paradvapenrörelser med marsch med mera hela dagen. På kvällen hämtade vi ut våra charmiga uniformer och körde uniformsvård så som skoputs och strykning av kläder till sent på kvällen.
Men i alla fall, på eftermiddagen hade vi vapenvård och putsade upp vår Ak5:a som vi ska ha under högvakten. Så nu blänker den som morgondiset i gryningen.
Och på kvällen var det skoputs som gällde till sent på kvällen.
Torsdag förmiddag fick vi äntligen ut våra bajonetter. Du vet den där glansiga "kniven" som sitter fast längst fram på vapnet. Så under förmiddagen tränade vi på att sätta fast den korrekt under rätt tid på paradmarschen. På och av, på och av, på och av..... Annars fortsatte vi med mer högvaktsträning och på kvällen hade vi närkamp i nästan två timmar. Jättevarmt och superjobbigt var det. Så nu är i alla fall alla tester och prov avklarade för att få gå högvakt på slottet. Så kom gärna och titta på, på onsdag vid 12-tiden vid slottet.
Senare på kvällen var det dags för mer skoputs och uniformsstrykning. Så det blev ännu en sen kväll.
Fredag, äntligen fredag. Efter frukosten hade vi CBRN undervisning (kemikaliska-, biologiska-, radiologiska- och nukleära ämnen), vad det är för nåt, hur man ska skydda sig mot det med mera. Sedan lite gasmasksträning igen. Och efter den uttråkande undervisningen hade vi fys. Fast vi slapp springa den här gången. Nu var det bara styrketräning och på eftermiddagen hade vi städning och fick sluta en kvart tidigare. Wow.
Skönt att vara hemma nu i alla fall. Ont i kroppen har jag och är ovanligt trött efter alla sena kvällar denna vecka. Ont i huvudet har jag haft hela dagen också. Men som sagt, skönt att vara hemma.
Nästa vecka är det högvakt som gäller.

Sista befattningsutbildningsveckan
I måndags då da så var det fys som vanligt på morgonen och städning som alltid. På eftermiddagen hade vi en minuppsättningsövning. Vi tränade på att montera upp fordonsminor och försvarsladdningar i träd och på mark. Det var tydigen puckon i gruppen som hade svårt för det (och har det fortfarande har jag sett), så vi tränade lite extra på det i några timmar. Det är liksom inte det svåraste vi har gjort direkt.
Väl framme hade vi lite teori om hur man ska bryta upp en dörr på bästa sätt.
Ja, sånt fick jag lära mig. Vilka verktyg man ska ha och vart man ska vara liksom. Ganska cool kunskap att kunna faktiskt. Så passa dig nu så att jag inte bryter upp din dörr, eller spränger upp den, för det fick jag också lära mig. Hehe, skämt åtsido. Men när vi skulle prova det här praktiskt så var det en stor tung plåtdörr som vi, parvis, skulle bryta upp på 45 sek. Då klämde jag mitt finger rejält mellan de tunga verktygen, så det bara sprutade blod och smärtan går inte att beskriva. Första förband på och högläge och sedan fort in till försvarshälsan på Livgardet. Ihoptejpning och vidare till Jakobsbergs sjukhus för att röntga. Som tur var hade inte skelettet skadats men fy sjutton vad ont det gjorde. Kunde inte hålla tårarna borta.
När jag kom tillbaka sen kollade vi lite på en koncertina. Typ som en jättestor taggtråd. Den skulle vi dra ut och sätta in i ett trapphus som vi sen skulle springa igenom och ta ner. Herre gud vad man fastnade i den. Hela tiden. Ont fick jag också. Taggig som bara den.
Natten kom och det var dags att sitta eldvakt för en fläkt. Mmm, tydligen livsviktigt att göra för en värmefläkt.
Vi slutade dagen efter ett pars timmar vapen- och minvård. Då var det egen materiellvård som gällde och en efterlängtad dusch.
Hur har du själv haft det?

Hade bara lite ont..

Andra befattningsutbildningsveckan
Aja, sedan på eftermiddagen var det dags för en liten busstur på nästan 2 timmar till Marma i Gävle där vi skulle spendera vår andra befattningsvecka ute i fält. Yeah.... ännu en fältvecka.
Framme hade vi förläggningstjänst och satte upp tält och allt sånt där jobbigt trams.
Sedan efter frukosten var det dags att åka "tjugobil" till ett sprängfält där vi skulle lägga skarpa ringledningar med sprängdeg och spränga bort stora stenar och stålbalkar och allt möjligt. Skitcoolt var det och Gu' vad det smällde högt. Vilka smällar alltså.
Mmmm, verkligen lärorikt.
Sedan var det dags att göra olika övningar för att söka efter minor i skogen. Vi i min grupp skulle gå en lång sträcka, typ 500 m eller något, i tät skog och öppna fält och leta efter minor som skulle vara gömda i terrängen någonstans. Det var skitsvårt att hitta minorna. Men efter ett långt långt tag hittade jag en mina och då var det bara att anfalla tyst fienden som skullem tända på minan. Det är svårare än vad man tror.
Under torsdagen skulle vi göra en stor skarp sprängövning. Först åkte vi iväg till ett övningsfält ute i skogen. Sedan började vi med att maskera oss själva med färg och mossa. Sen grävde vi skyddsvärn och maskerade de, lade ut sprängdegsanordningar och minor och satte ut pappgubbar att skjuta på. När övningen började skulle vi stå i våra sjukt djupa skyddsvärn, spränga våra minor och skjuta skarpt på fienden och sedan fly därifrån. Skjutövningen tog typ 5 min medan hela förberedelserna tog nästan hela dagen. Så det var mycket slit för liten möda. Men fy vad minorna smällde högt när man satt i skyddsvärnen. Marken vibrerade och man kände verkligen tryckvågen. Coolt.
(Nästan alla fick även eldavbrott under skjutövningen men det var ju för att vi hade badat i sand hela dagen. Men det är en annan femma).
På kvällen hade vi vapen- och minvård och under natten hade jag både eldpost och patrullerande vaktpost så då blev det inte många timmar sömn. Men det gjorde inget för vi skulle ändå åka hem på fredagen.
Framme på Livgardet var det vård som gällde och eftersom det var Valborg då fick vi åka hem lite tidigare.

Första befattningsutbildningsveckan
Efter lunchen då så började jag med att ha teori i sprängömnen, sprängdeg och stubiner av olika slag. Sedan gjorde jag några praktiska övningar i tändning av krutstubiner och ringledningar med pentylstubiner. Ganska krongligt men det gick bra.
På onsdagen började jag med att få teori i olika minor och dess funktioner. Stora tunga metallklossar med olika tillbehör och kopplingar och Gud vet vad. Men det var faktiskt väldigt intressant och roligt. Första gången på länge som det var roande. Vi fick lära oss hur man sätter ihop alla minor och hur de ser ut. Några praktiska övningar också blev det.
På kvällen var det omprov för de som inte hade klarat provet, men eftersom jag klarade mig gick jag ner och gymmade och spelade fotboll på kvällen. Och givetvis blev det bastu och en lång, skön, varm dusch.
Marsch hem sen med minorna. Då gick det lite snabbare men ack så ont det gjorde.

Sista GSU veckan del 2
Vi gjorde även andra övningar som bårbärande och transporterande av skadade. Ont i halsen fick jag också den dagen. Värre en vanligt alltså och inte ville det bli bättre heller.
Värre i halsen hade jag också blivit. Det sved som satan.
30 min och med mitt halsont och dundrande förkylning var det gränsfall att jag klarade det. Men jag klarade det faktiskt under 30 min. Vad gör man inte för plutonen?
Det var så underbart skönt att få åka hem sedan.

Sista GSU veckan del 1
Måndag morgon började extra tidigt (vid 5 tiden) med färd mot Livgardet. Måndagsrutinerna började som vanligt med städning och fys. Efter lunchen sedan hade vi Kost-Träning-Vila lära.
Efteråt fick vi reda på, av kompanibefälet, att vi skulle ha en uppgift i natt att försvara Nordic Battle group som skulle lastpacka vid en hamn i Nynäshamn. Vi skulle då genomsöka byggnader och försvara gruppen med all den kunskap vi hade lärt oss under de här tre GSU månaderna. Med andra ord var det en slutövning som handlade om SIB- och skyddsvaktutbildningen som jag har genomfört några veckor innan.
När klockan hade blivit 21 satte vi oss på en buss och åkte iväg i 1 ½ timme bort, till "in the middle of nowhere".
Framme, mörkt och kallt, började vi vandra vidare. Vi gick genomm en mörk mörk skog i kladdig lera upp till knäna och djupa pölar. Inte direkt någon stig heller gick vi på. Efter ett tag kom vi fram till en byggnad som vi skulle genomsöka. Vi hittade en dam som inte skulle vara där så jag fick visitera henne och därefter grep vi henne då hon gjorde motstånd och inte löd oss. Det var ganska hårt och tufft ändå. Vi fortsatte att genomsöka nästa byggnad. Gick igenom mörka rum och kröp igenom små fönster. Vi hittade en till dam som inte skulle vara på områet. Henne fick jag också gripa och visitera. Jävlar vad vild hon var. Vilket motstånd hon gjorde. Sparkade och slogs. Men vi brottade ner henne till slut.
Men timmarna gick och tillslut fick jag vila lite. Två timmar fick jag ligga ner utomhus med all stridsutrustning på och sova lite. Det var skönt. Då hade jag inte sovit på 36 timmar.
Vid fyratiden fick jag åka buss hem och ta hand om all materiell. Rengöra och inventera. Sedan övergick vården till all personlig materiell och utrustning. Uniformen var ju lerig upp till knäna, kängorna var blöta och leriga och all kläder smutsiga. Gissa om jag var trött då. Jag var så hungrig också att jag inte var hungrig längre. Kände ingenting.. Helt utmattad.

The last one
Imorgon bitti ska jag tillbaka till Livgardet för att genomföra den sista GSU veckan. Det känns verkligen jätteskönt. Den sista grundsoldatsutbildningsveckan är snart över. Allt känns redan mycket bättre. Den jobbigaste tiden är snart över. Yes.
Jag borde sova vid det här laget. Jag ska upp vid 4-5 tiden imorgon. Det blir inte mycket sömn inatt så veckan kommer börja dåligt med trötthet. Men det är det värt. Jag får ju sova brevid Nalle i en skön, varm, mjuk säng. Lovely.
Farb

Fältvecka med SIB 2
Efter påskledigheten började jag fältveckan redan på tisdagmorgon efter fysen, ja, som vanligt. Den här gången fick vi äntligen åka buss till fältet också. Det var på tiden.
Vi körde igång med en massa skjutövningar och gjorde det hela dagen i stort sätt. Till och med på kvällen skjöt vi, i mörkret med våra monovarer (mörker-sikten).
Jag fick även mitt första eldavbrott på Ak5:an, (något fel på vapnet/patronrna så att det inte går att skjuta med, för er som inte förstod det). TVÅ gånger samma dag. Men allt gick bra och jag kunde åtgärda problemet.
Då skulle vi träna på att passera korsningar och gator i krigs-sammanhang. Smyga längs väggarna med vapnet och allt. Det var ganska kul men jobbigt med all utrustning. I slutet fick vi skjuta med lösplugganordningen och peppra på som bara den. DET var skoj. Det körde vi på under hela dagen tills vi var helt utmattade.
Vi kutade förbi alla korsningar och sprang fram och tillbaka hela dagen.
Tillbaka till Livgardet sen blev det vapenvård och personlig materiellvård. Sedan skulle vi tillbaka till fältområdet (med buss då med!) för att se en vapenuppvisning som våra befäl höll i. De skjöt en massa ksp 90-, ksp 58-, granatkastar-, ag 90- och pansarskott. De sprängde en massa minor som gav ifrån sig en jädra smäll och tryckvåg. Det var skitkul. Och jättespännande. Vilken smäll alltså.
En skön avslutning på fältveckan liksom.

Snart, snart
Ska tillbaka till Livgardet ikväll för att fortsätta min fältvecka denna vecka. Jag ska dit och packa två stora trossan innan jag ska försöka att få lite sömn. Hoppas allt har torkat sen förra veckan.
Snart har jag vart i lumpen i 3 månader. Hela grundutbildningen är snart klar och jag lever fortfarande(!). Det är ett under att jag har överlevt, med alla de motgångar och svårigheter jag har gått igenom. Mitt liv är inte detsamma längre. I lumpen är det svårt att vara sig själv. Men jag är glad om jag bara överlever dagen. Snart kanske det är december igen och jag muckar. Snart, bara 8 månader kvar.....
Befattningsutbildningen börjar snart också. Om ett par veckor bara. Hoppas att jag får mitt första val, Ksp 90 skytt. Det verkar skoj. Tugnt, men skoj.
Annars kunde man välja ksp58, granatkastargevär, skarpskytt eller som fältarbetar som spränger dörrar och slår in fönster m.m.
Befattningsutbildningen varar i ca. 3 veckor sen ska vi träna på högvakten vid slottet. Jag ska även stå högvakt när kronprinsessan ska gifta sig.
Det du, ska du det eller?